Finlands lag-

stiftning 1949.1 Spelöppningen för året skedde med en länge förberedd hembiträdeslag, som utfärdades d. 7 jan. (1).2 I lagen avses med hembiträde, utom i vissa uppräknade fall, arbetstagare, som förbundit sig att mot ersättning utföra huvudsakligen husligt arbete i arbetsgivares hem. Är arbetsavtalet icke ingånget för bestämd tid, gäller detsamma tillsvidare med en ömsesidig uppsägningstid av 14 dagar. Hembiträdes regelbundna arbetstid, i vilken även innefattas måltidsrasterna, får utgöra högst 10 timmar om dygnet. Den del av dygnet, vilken icke fastställts som regelbunden arbetstid, är hembiträdes fritid. Hembiträde har dessutom rätt till viss i lagen bestämd fritid. Hembiträde är dock skyldigt att under i lagen angivna förutsättningar på sin fritid utföra arbete, för vilket biträdet tillkommer ersättning antingen i penningar eller i form av motsvarande frihet från arbete under den regelbundna arbetstiden. Består under fritid utfört arbete enbart i uppsikt över barn, vistelse hos sjuk eller annan därmed jämförlig närvaro, äger hembiträde rätt till ersättning endast för såvitt om sådan ersättning särskilt överenskommits. I lagen ingår även ett viktigt stadgande därom, att hembiträde är skyldigt att på anfordran på arbetsgivarens bekostnad anskaffa läkarintyg över sitt hälsotillstånd. — Till arbetsrätten hör vidare en d. 1 april (234) tillkommen lag, genom vilken från arbetstidslagen uteslutits en bestämmelse om att i arbetstagares månadslön kunde inräknas för vanligt söndagsarbete utgående förhöjd lön. — D. 30 dec. (843) utfärdades en ny lag om produktionskommittéer, i huvudsak överensstämmande med den tidigare lagen (se SvJT 1949 s. 470), vars giltighetstid utgått vid årets slut.
    Äktenskapslagen har d. 22 dec. (806) ändrats sålunda, att den s. k. väntetiden för man, som varit gift, avskaffats medan beträffande kvinna gäller, att hon icke får utan tillstånd av republikens president ingå nytt äktenskap innan 10 månader förflutit från det tidigare äktenskapets upplösning med mindre det visas, att hon vid äktenskapets upplösning icke var havande, eller hon därefter framfött barn eller 10 månader förflutit från det makarnas samlevnad enl. rättens dom upphörde.
    Genom en strafflagsändring av d. 18 mars (204) skärptes straffen i vissa fall för misshandel och rån (se SvJT 1949 s. 140) och d. 14 okt.

 

    1 Den senaste översikten, omfattande åren 1944—1948, ingår i SvJT 1949 s. 464 ff.

   2 Siffran inom parentes här och i det följande anger numren i Finlands författningssamling. 

KURT KAIRA. 219(647) ändrades stadgandet i strafflagen ang. försnillning av tjänsteman sålunda, att en fast värdegräns uteslöts och det överlämnades åt domstolen att med beaktande av det försnillades värde och andra omständigheter vid brottets begående pröva, huruvida brottet borde anses hava begåtts under synnerligen försvårande omständigheter. D. 2 dec. (728) emanerade en lag om avskaffande av dödsstraffet i fredstid. Enl. lagen kan dödsstraff ådömas endast ifall brottet ägt rum vid en tidpunkt, då riket varit förklarat i krigstillstånd, eller i sådan del av riket, där krigstillstånd varit rådande. Efter upphävande av krigstillstånd får dödsstraff ej vidare ådömas, utan i dess ställe, om sådant straff är det enda för den brottsliga gärningen, tukthus på livstid. Har ådömt dödsstraff vid krigstillståndets upphörande ännu icke verkställts, förvandlas dödsstraffet likaså till tukthus på livstid.1 — I anslutning till bestämmelserna om villkorlig frigivning (se SvJT 1949 s. 472) har d. 3 febr. (100) utfärdats justitieministeriets beslut om villkorligt frigivna fångars förordnande till arbetsläger. Därest villkorlig frigivning icke med full säkerhet kan antagas medföra framgång, kan sådan frigivning dock ske såframt fången förbinder sig att arbeta på honom anvisad arbetsplats. För ändamålet kan inrättas arbetsläger av Fängelseföreningen. Den villkorligt frigivne bör arbeta i arbetslägret tills han med sin förvärvade inkomst hunnit anskaffa nödiga kläder och arbetsredskap samt bostad och annan arbetsplats, likväl minst 3 månader. Den i arbetsläger intagne underkastas endast sådana inskränkningar i sin frihet, som upprätthållande av god ordning, arbetsdisciplin och övervakning kräver.
    I rättegångsbalken har genom en lag av d. 22 april (307) intagits ett nytt forumstadgande, som går ut på att talan, vilken skilt utföres om makes skyldighet att underhålla andra maken eller barn, skall handläggas på den ort, där endera maken har sitt bo och hemvist. Har ingendera av dem vårdnaden om barnet, kan mål om underhåll åt barnet jämväl behandlas på den ort, där barnet vårdas. — D. 24 mars (257) utfärdades en lag om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfartyg (se SvJT 1949 s. 628). — I lagen om högsta domstolen har d. 22 dec. (804) införts ett stadgande, enl. vilket, om med hänsyn till antalet oavgjorda ärenden eller av annan orsak extraordinarie justitieråd befinnas nödiga, högst 14 personer med samma kompetens som de ordinarie justitieråden kunna på framställning av högsta domstolen utnämnas till ledamöter av domstolen för en period av högst 3 år med bibehållande av sina tidigare tjänster. Motsvarande stadgande har s. d. (805) intagits i lagen om högsta förvaltningsdomstolen, dock sålunda att antalet extraordinarie förvaltningsråd utgör högst 7. — Genom en förordning av d. 18 mars (208) inrättades en ny, Kemijärvi benämnd, domsaga, med vilken tillökning domsagornas antal nu utgör 63.
    En kommunal angelägenhet har ordnats genom en lag av d. 8 april (261) om kommunvapen. Sådant vapen godkännes av kommunens fullmäktige och beslutet därom underställes ministeriet för inrikesärendena i o. f. stadfästelse. Stad och köping äger rätt att fortfarande använda av statsmakten tidigare stadfäst eller av ålder använt vapen.

 

    1 Jfr nedan s. 220.

 

220 FINLANDS LAGSTIFTNING 1949.    Beträffande universitetsadjunkterna (se SvJT 1949 s. 477) har uti förordning av d. 12 juli (495) bestämts, att de inneha biträdande professors namn och värdighet.
    Bland lagstiftningsakter, som avse främjande av lanthushållningen, må nämnas lagen om utövande av seminering av husdjur, given d. 4 mars (182), samt lagen om täckdikning av d. 10 juni (413).
    Giltighetstiden för lagen om reglementering av näringslivet under undantagsförhållanden (se SvJT 1949 s. 466) har genom en lag av d. 30 dec. (865) förlängts till utgången av år 1950 med vissa ändringar, som avse en inskränkning av statsrådets reglementeringsbefogenheter. Reglementeringen av förnödenheter har avtagit till den grad, att folkförsörjningsminiisteriet numera kunnat indragas. — D. 30 dec. (836) utfärdades även en ny lag om hyresreglementering (jfr SvJT 1949 s. 466). Uppsägningsrätten har därvid i vissa avseenden utvidgats. Beträffande hyror samt till dem anslutna eller med dem jämförbara avgifter och ersättningar är nu stadgat, att de skola fastställas åtminstone så att ägarna i normala fall med dessa inkomster kunna erlägga räntor och övriga sedvanliga, av fastighetens skötsel föranledda utgifter samt draga försorg om byggnadernas skäliga underhåll. Höjningen till denna nivå bör verkställas gradvis under loppet av år 1950. Som en processuell nyhet i lagen kan antecknas, att av statsrådet godkänd, registrerad förening, som representerar hyresgästerna eller hyresvärdarna, har rätt att med sakägarens begivande bringa avgörande, som eljest icke kan överklagas, under högsta domstolens prövning, därest föreningen anser, att avgörandet grundar sig på felaktig tillämpning av lag. Lagen är gällande intill utgången detta år. — För främjande av bostadsproduktionen har bl. a. d. 29 mars (224) utfärdats en lag om bostadslån, -garantier och- bidrag.
    Till slut må antecknas, att vi nu även ha en lag av d. 22 dec. (802) om bedrivande av yrkesmässig rationaliseringsrörelse.

Kurt Kaira.