T h e   J e w i s h   Y e a r b o o k   o f   I n t e r n a t i o n a l   L a w   1 9 4 8. Rubin Mass, Publisher, Jerusalem 1949. 304 s. I£ 2,500 ($ 8.00).

    Denna årsbok, som är den första i sitt slag, är i mer än ett avseende historisk. Den är den första i Israel utgivna juridiska publikation, som vänder sig till en internationell publik, men den har historisk betydelse även därigenom, att den framför allt sysslar med sådana internationellt rättsliga problem, som särskilt beröra judarna som folk och individer. Dessa problem äro i likhet med det judiska folkets historia av säregen natur, och en del nyskapelser på folkrättens område sammanhänga direkt med judarnas öde i modern tid.
    Judarna ha som bekant i många länder varit föremål för särbehandling. De ha å ena sidan både som individer och folkgrupper varit underkastade diskriminerande lagstiftnings- och förvaltningsåtgärder och å andra sidan varit objekt för internationella konferenser, diplomatiska noter, humanitära interventioner och slutligen även judiciella avgöranden av Internationella militärdomstolen i Nürnberg. I den mån deras särskilda nationella egenskaper beaktats, ha judarna blivit föremål icke blott för ett internationellt system av rättsregler för minoritetsskydd utan även för politiska åtgärder av Nationernas förbund, vilka åsyftat att genom mandatmakten Storbritannien underlätta uppkomsten av ett internationellt garanterat nationalhem i Palestina. I hittills nämnda hänseenden ha judarna alltid varit subjekt, en händelse som redan satt spår i den internationella rätten.
    I och med staten Israels tillkomst d. 15 maj 1948 har emellertid det judiska problemet förändrat karaktär. Det judiska folket har åter — för första gången efter den gamla statens undergång år 70 — blivit ett folkrättsligt subjekt, en händelse, som redan satt spår i den internationella rätten.
    De problem, som sammanhänga med judarna såsom rättsobjekt och rättssubjekt, äro visserligen sui generis men beröra ej endast judarna själva. Även andra folk eller etniska grupper och minoriteter befinna sig eller kunna råka i samma läge i ett eller annat hänseende. Internationella problem, som från början haft sitt upphov i judarnas förhållanden, kunna därför leda och ha även lett till folkrättsliga akter av allmän räckvidd. Detta kan t. ex. sägas om de resolutioner, som fattats av Förenta nationernas generalförsamling d. 9 och 10 dec. 1948 rörande genocide (folkmord) och de mänskliga rättigheterna, resolutioner vilka intagits i årsbokens dokumentsamling.
    Föreliggande publikation har väsentligen tillkommit redan före proklamerandet av staten Israel och behandlar därför endast till ringa del den nya period, som inletts genom denna händelse. Dess innehåll är mera retrospektivt men saknar därför ingalunda intresse eller aktualitet. Tryckläggningen har skett i Jerusalem under svåra yttre förhållanden och tvenne gånger avbrutits, först genom en bombexplosion i februari 1948, varvid en del manuskript förstördes, och därefter genom det judiskt-arabiska kriget förhållanden som fördröjt utgivningen till mars 1949.

 

    Utgivare äro prof. NATHAN FEINBERG, nu dekanus för juridiska fakulteten vid Hebreiska universitetet i Jerusalem, och dr J. STOYANOVSKY. De inleda årsboken med en kommentar till Israels oavhängighetsförklaring av d. 14 maj 1948, vars text jämte Förenta nationernas generalförsamlings resolution av d. 29 nov. 1947 rörande Palestinafrågan intagits.
    Prof. Feinberg själv har bidragit med en uppsats om »The recognition of the Jewish people in international law», en redogörelse för olika skyddsåtgärder, resolutioner vid internationella konferenser och interventioner i tider av förföljelse. Förf. redogör för utvecklingen från franska revolutionen — under vilken en av judeemancipationens främste förespråkare i nationalförsamlingen 1789 Clermont-Tonnére yttrade de programmatiska orden: »Judarna måste förvägras allt som nation men beviljas allt som individer» — fram till det successiva erkännandet av ett judiskt folk och dess organ i vår tid.
    Från den kände förf. på den internationella privaträttens område ERNST FRANKENSTEIN, numera professor vid Haagakademien för internationell rätt, härrör ett bidrag om »The meaning of the term: National home for the Jewish people». Han analyserar denna för den senare utvecklingen betydelsefulla term, som förekommit i flera internationella dokument — särskilt Storbritanniens s. k. Balfourdeklaration 1917 och Nationernas förbunds Palestinamandat 1922 — och utgår härvid från sioniströrelsens s. k. Baselprogram 1897 att åt det judiska folket skapa ett offentligt-rättsligt garanterat hemvist i Palestina. Förf. framhåller, att termerna »folk» och »hem» i detta samband sammanknutits för första gången i rättshistorien.
    Dr Stoyanovsky, som är förf. till ett värdefullt arbete om Palestinamandatet, redogör i sin uppsats »Law and policy under the Palestine mandate» för den roll, som politiska synpunkter spelat vid tillämpningen av mandatregeringens lagstiftning om immigration och jordpolitik.
    För »The United Nations and Palestine» redogör dr BENJAMIN AKZIN, vari han bl. a. uttrycker tveksamhet om förenligheten av statutet för Jerusalem med Förenta nationernas ovannämnda resolution i november 1947 rörande Palestinas delning.
    Dr JACOB ROBINSON, numera ett av Israels ombud vid Förenta nationerna, ger i sin framställning »From protection of minorities to promotion of human rights» en överblick över den evolution på området, som ägt rum från uppkomsten av Folkförbundet med dess idé om rättsskydd för minoriteter till en mera omfattande tanke om mänskliga fri- och rättigheter, såsom den funnit uttryck i Förenta nationernas ovannämnda resolution i december 1948.
    Av aktuellt intresse även i Sverige är ett bidrag »The international refugee organization of the United Nations» av NORMAN BENTWICH, numera professor i internationell privaträtt vid Jerusalems universitet. Det kan giva anledning till eftertanke att få läsa, att denna organisation (I.R.O,), vilken f. ö. står inför sin upplösning, under sitt första verksamhetsår skaffat bosättnings- eller repatrieringsmöjligheter åt c:a 250,000 flyktingar, medan Israel under första året av sin existens trots svåraste förhållanden emottagit mer än 200,000 invandrare, motsvarande mer än 1/3 av landets judiska befolkning vid statens tillkomst.

 

    Ett problem, som även här i landet uppmärksammats, behandlas av Cambridgeprofessorn H. LAUTERPACHT i dennes uppsats »The nationality of denationalized persons», vari en del rättsfall från olika länder underkastas en kritisk granskning.
    »Reparation and restitution in international law» är ett ämne av största aktualitet på kontinenten och indirekt i viss mån även i Sverige och behandlas, med syfte främst på judiska intressen, av en specialist på området, NEHEMIA ROBINSON (New York).
    Av allmänt straffrättsligt intresse är ett bidrag av ANATOLE GOLDSTEIN (New York) om »Crime against humanity — some Jewish aspects».
    En av årsbokens mest vägande och polemiska uppsatser härrör slutligen från en känd auktoritet inom folk- och statsrätten HANS KELSEN, numera prof. vid University of California. Den behandlar det ur principiell och aktuell synpunkt betydelsefulla ämnet »Collective and individual responsibility for acts of state in international law».
    Årsboken avslutas med några mindre bidrag och en del dokument. Den innefattar långtifrån en behandling av alla de viktiga folkrättsliga problem, som äga särskilt intresse i samband med judarnas läge, bortsett från de spörsmål, som efter bokens redigering uppkommit genom staten Israels tillkomst. Även på den internationella privaträttens område återstå ett flertal ämnen, t. ex. frågan om de statslösas personalstatut och frågan om dödförklaring av offer för genocide, vilka ämnen skulle förtjäna bearbetning inom årsbokens ram. Efter den kvalitativt lovande början, som nu gjorts, motser man med intresse publikationens planerade fortsättning. Sedan vid Hebreiska universitetet i Jerusalem nyligen öppnats en juridisk fakultet, till vilken framstående krafter knutits, synes man kunna hoppas, att det forskningsarbete, som där kommer att bedrivas, skall åstadkomma bidrag av värde även för den internationella rättens utveckling i allmänhet.

Josef Fischler.