Tidskrift, utgiven av Juridiska föreningen i Finland (1949 h. 5, 6). I h. 6 förekomma två aktuella familjerättsliga artiklar, nämligen »Föräldrabalken, Finland och den nordiska familjerättskonventionen» av sekr. i UD FOLKE PERSSON (s. 282—290) samt »Internationellt förmynderskapsrättsliga problem rörande finländska fosterbarn i Sverige» av byråsekreteraren jur. lic. ÅKE BACKSTRÖM (s. 291—298). Förvaltningsrådet jur. dr RUDOLF BECKMAN behandlar under rubriken »Några ord om den juridiska stilen» (s. 299—313) ett gammalt kärt ämne. Utgångspunkterna utgöras som sig bör av Cronhielms, De Geers och Wedbergs uttalanden. Det mesta av vad Beckman andrar har visserligen sin grund i de särskilda förhållanden som följa av en tvåspråkig lagstiftning och lagskipning men åtskilligt bär bud också till riks- svensken. »Karlssons häst» saknas inte. Som ett kuriöst fall betecknar förf. med rätta singularformen av »besvär»: »Skriftligt besvär», »om besväranden icke infinner sig, förfaller besväret». »I lagar och förordningar har alltmer begynt användas denna i betydelsen av rättsmedel omöjliga form. T. o. m. i domstolsutslag kan man påträffa uttrycket 'skriftligt besvär'. Även i den rättsvetenskapliga litteraturen brukas ordets singularform, ja jag har sett en juris professor använda uttrycket i en besvärsskrift. Att även studenterna under dylika förhållanden allmänt begagna singularformen av ifrågavarande ord, är sålunda ingenting att förvåna sig över. Under den tid, något över två år, jag såsom t. f. handhade professuren i offentlig rätt vid Helsingfors universitet konstaterade jag, att så gott som alla de jurisstuderande, jag kom i beröring med, såväl i skrift som i tal brukade formen 'besväret'.» Så långt har det dock ännu inte gått i Sverige, även om man då och då hört jurister ta den ominösa singularformen i sin mun. Beckman har spårat en verklig lagstilens ullhandskrabba, när han i ett helt färskt lagförslag från finska lagberedningen upptäckt ett försök att begagna verbets singularform i plural betydelse. Han vill inte helt utesluta att en lapsus föreligger. Beckman framför mycket försynt en liten anmärkning om ett språkfel i SvJT (rättshaveri pro rätthaveri) men är beredd att betrakta fallet som ett tryckfel. Anm. vill kvittningsvis framföra förslaget att i Beckmans uppsats s. 312 rad 14 nedifrån »sina» utbytes mot »dess».

 

    Defensor Legis (1949 h. 1—12). I årgången förekommer endast ett fåtal svenskspråkiga uppsatser. En av dessa är emellertid av särskilt intresse för en svensk läsare. Vicehäradshövdingen GÖSTA FREDENBERG behandlar s. 14—22 »Den nya svenska processordningen i praktiken». Han uppehåller sig vid samma spörsmål som stå i förgrunden i den interna svenska diskussionen såsom upptagningen av vittnesmål, arbetsökningen för de allmänna åklagarna o. s. v. Själv advokat, refererar Fredenberg i stor utsträckning advokatsynpunkter. Han uppger att advokaterna framför allt äro belåtna med civilprocessens uppdelning i förberedelse och huvudförhandling. Men advokaternas arbete med varje enskilt mål har ökats mycket och de stegrade kostnaderna oroa.

B. L.