LITTERATUR. 

 

WALDEMAR HAMMENHÖG och BERTEL JANSON. Sol och vår. Dokumentariska närbilder. Sthm 1950. Natur och Kultur. 182 s. Kr. 8.00.

    Ett nytt bidrag till kännedom om bedragarmentaliteten har lämnats av författaren Waldemar Hammenhög och kriminalreportern Bertel Janson. De ha med ledning av polisrapporter och domstolsprotokoll skildrat ett antal förbrytare, vilka varit verksamma i vårt land på äktenskapsbedrägeriernas område. Boken är av aktuellt intresse, eftersom tyngdpunkten inom förmögenhetsbrottsligheten alltmera förskjutes från de enkla tjuvarna till mera komplicerade brottslingstyper, främst bedragare. En bedragare måste ha en annan andlig utrustning än en tjuv. För att ett bedrägeri skall lyckas erfordras emellertid ingalunda, att bedragaren är intelligentare än sitt offer. Den viktigaste egenskapen för en bedragare är icke intelligens utan skådespelartalang, förmåga att skifta personlighet så att han kan leva sig in i den roll han spelar. Sådana människor ha av mig kallats hysteroida (SvJT 1945 s. 664) men betecknas numera av läkarna subsolida. De subsolida ha förmåga att anpassa sig efter omständigheterna och äro lättrörliga i motsats till de solida, vilka i sin oföränderlighet förefalla »torra och korrekta» eller rentav »träaktiga». För att ett bedrägeri skall lyckas räcker det icke att bedragaren har en subsolid karaktär; han måste också ha ingripit i en lämplig situation. Särdeles lämpligt ur en bedragares synpunkt är att ockra på det motsatta könets ömhetsbehov, ty de sexuella känslorna gripa så djupt in i själslivet att de förmå helt omtöckna offrets omdömesförmåga.
    Enligt författarna var det en i boken under namnet »pionjären» skildrad f. d. furir, vilken 1918 om våren såsom den förste kom på idén att i en tidningsannons under rubriken »Personligt» använda ordsammanställningen »Svar till Sol och vår». Dagens Nyheter har emellertid gjort anspråk på att ha lanserat beteckningen »sol- och vårman» redan 1916. Vare härmed hur som helst; säkert är, att beteckningen är relativt ny men snabbt slagit igenom i samband med att själva företeelsen blivit allt vanligare under de senaste årtiondena. De i boken givna exemplen på hur ömhetstörstande kvinnor blivit lurade av samvetslösa män måste te sig hart när otroliga för den som saknar kriminologisk erfarenhet. För jurister är typen sällan okänd. Åtskilliga av de i boken skildrade sol- och vårmännen finnas upptagna i min bok om Brottsligheten och dess bekämpande i Sverige, den i kapitlet »Hon, den enda ...» skildrade store sol- och vårbedragaren under F 481, »van de Bezart» under F 350 och »svenske mästaren» under M 31. I boken skildras också sol- och vår-

 

352 ANM. AV W. HAMMENHÖG OCH B. JANSON: SOL OCH VÅR.kvinnor, bl. a. »svenska mästarinnan» (K 9 i min bok). Som förklaring till att sol- och vårkvinnor blivit mindre kända än sol- och vårmän framhålla författarna, att mången man skämmes för att ange att han blivit bedragen av en kvinna. Man får hoppas att en sådan falsk skamkänsla, vilken lämnar dessa vidriga samhällsparasiter fritt spelrum, måtte försvinna i samma mån som likställigheten mellan könen ökas. Vad sol- och vårmännen angår, frodas ej sällan bland allmänheten den romantiska vanföreställningen, att de ändå skulle uppfylla sina offers kärleksdrömmar på ett sätt som vore värt att betala någonting för. En sådan föreställning bör bekämpas. I ett förord till boken framhåller överläkaren vid Långbro sjukhus docenten Gunnar Lundquist att vad som i första hand är påfallande vid studiet av olika sol- och vårmänniskor är den starka kontrasten mellan den mjuka, lättrörliga, charmerande och sympativäckande ytan och den hänsynslöshet och bottenkyla, som ofta ligger bakom denna fasad. Sol- och vårbedragaren utplundrar sitt offer och är alldeles likgiltig för dess efterföljande lidanden. Boken säger sig fullfölja det lovvärda syftet att varna offren; de uppmanas att inhämta soliditetsupplysningar, innan de inlåta sig i ekonomiska mellanhavanden med bekantskaper som gjorts genom äktenskapsannons eller på annat dylikt sätt. Det är att befara, att denna maning i stort sett kommer att förklinga ohörd. Emellertid böra jurister och andra i ansvarig ställning icke försumma att ha sin uppmärksamhet på denna allvarliga samhällsföreteelse för att om möjligt i tid kunna varna de tilltänkta offren.

Nils Beckman.