VIII.

 

IMMATERIELLT RÄTTSSKYDD.

AV

JUSTITIERÅDET Y. J. HAKULINEN.

 

Kap. 15—18 i 5. Bog. Ejendomsretten av professor Vinding Kruses förslag till nordisk lagbok beröra ämnen, som hava stark internationell prägel. Där behandlas varumärkesrätten ( under rubr.: Ejendomsretten til erhvervsvirksomheder og varemærker) samt författar- och konstnärsrätten, patenträtten och skyddet av nyttighetsmodeller (under rubr.: Ejendomsretten til aandsværker).

    Beroende på den nära anknytning till internationella konventioner, som nämnda rättsområden hava och som har till följd bl. a. att de i konventionerna upptagna reglerna gälla inre conventionis även om dessa rättsnormer ej hade någon motsvarighet i den »allmänna» interna lagen, synes det vara tvivel underkastat huruvida ifrågavarande rättsregler äro ägnade att åtminstone i den i förslaget förordade omfattningen införlivas med en kodifikation av den allmänna civilrätten. De viktiga rättsområden varom det nu är fråga synas visserligen icke böra helt och hållet förbigås i en modern kodifierad civillagbok. Men man torde knappast våga gå längre än i den nya italienska civillagen av år 1942, i vilken endast några allmänna, principiellt mest betydande normer över dessa rättsgebit intagits (tit. VIII: Del'azienda, capo III: Del marchio, art. 2569—2574; tit. IX: dei diritti sulle opere dell'ingegno e sulle invenzioni industriali, med särskilda kapitel för auktorrätten, patenträtten och mönsterrätten, art. 2575—2594). Denna metod kommer visserligen att förorsaka en viss dubblering av rättsregler i det man knappast kan tänka sig att de speciella lagarna, vartill i den allmänna lagen hänvisas, skulle skrivas utan att antydda principbestämmelser inginge i dem.

 

VINDING KRUSE: EN NORDISK LOVBOG. 897Men detta vore ett mindre ont än den föränderlighet av rättsregler som komme att känneteckna kodifikationen därest den i förslaget tillämpade metoden, som f. ö. även medförde upptagning av en mängd rent administrativa bestämmelser, skulle följas.
    Den italienska lagstiftaren synes även på en annan systematisk punkt hava träffat det rätta. Ovannämnda rättsområden hava i den nya italienska civillagen ej behandlats under det allmänna begreppet »äganderätt», såsom skett i prof. Kruses förslag, utan såsom delar av mera specialiserade grupperingar i lagen, nämligen varumärkesrätten under titeln »affärsrörelse» samt auktorrätten, patenträtten och mönsterrätten under den gemensamma titeln »aandsværker» och »industriella uppfinningar». Detta är enligt min mening en fördel beroende på den vanliga egendomsrättens djupgående väsensolikhet i förhållande till den »intellektuella» äganderätten. Å andra sidan saknar man i förslaget regler om illojal konkurrens, ehuru dessa utgöra det nödvändiga komplementet till icke blott varumärkesrätten (jfr härom ANDREASEN, Varemerkerätten i konkurrenceretlig belysning, København 1948) utan även de övriga hithörande rättsområdena. Några regler om firma- och andra affärsbeteckningar har jag icke heller funnit i förslaget (jfr ock motiven s. 339),1 om man bortser från de allmänna reglerna om »ejendomsret», som enligt den vidsträckta definitionen i 5. bog 1 kap. 1 § måhända avsetts att gälla även dessa »genstande» av »aandelig art». Både firma och illojal konkurrens hava däremot uttryckligen uppmärksammats i den italienska civillagen (tit. VIII o. X).

    Jag vill icke i detta sammanhang ingå på en granskning av de materiella rättsreglerna i förslagets ifrågavarande kapitel. Det pågår som bäst nordiskt samarbete på dessa rättsområden och därvid kommer man givetvis att fästa avseende även vid de regler som stå att finna i prof. Kruses förslag och som i många stycken erbjuda stort intresse.

 

    1 Att firmarätten icke observerats i förslaget beror kanske delvis på att hela bolagsrätten, med undantag av försäkringsbolag, uteslutits från den föreslagna lagboken.