Fastighetsregister eller jordregister? Som bekant sker fastighetsregistreringen i vårt land efter helt olika system i städerna (fastighetsregister) och på landsbygden (jordregister; inom tomt indelat område eventuellt kompletterat med tomtbok). Olikheterna mellan stad och landsbygd äro historiskt betingade. De ha sin grund främst i det förhållandet, att man i städerna icke kunnat anknyta till någon redan befintlig matrikel över fastigheterna, svarande mot jordeboken. Medan jordregistret i princip grundar sig på jordeboken, bygger fastighetsregistret på en för ändamålet särskilt upprättad översiktskarta, kallad registerkarta. Fastighetsregistreringen sker alltså enligt en noggrannare och mera utvecklad metod i städerna än på landsbygden.
    I fråga om den närmare gränsdragningen mellan de områden där jordregister skall föras samt de områden där fastighetsregistreringen skall ske enligt nämnda mera avancerade system gäller visserligen i princip, att jordregister föres på landsbygden och fastighetsregister i städerna. Denna regel är emellertid icke undantagslös. Å ena sidan kunna sålunda de för stad gällande fastighetsregistreringsbestämmelserna på grund av K. M:ts särskilda förordnande komma till användning även utanför stads område, nämligen inom köpingar och municipalsamhällen. Och å andra sidan kan, såsom ett provisorium, jordregister komma att föra sinom stad. Härom stadgas i slutbestämmelserna till 1917 års fastighetsbildningslag, att om socken eller annat större område överflyttas till stad samt jordregister före överflyttningen finnes upprättat för området, K. M:t må förordna att jordregister fortfarande skall föras för området under viss tid, dock ej över tio år från det överflyttningen ägde rum. Det bör emellertid beaktas, att ett sådant förordnande — som i praxis ansetts kunna meddelas även beträffande s. k. fastighetsregistersamhällen å landet — innebär endast ett anstånd under viss tid med skyldigheten att upprätta registerkarta samt föra fastighetsregister, men icke en slutgiltig befrielse från nämnda skyldighet.
    Enligt hittills gällande rätt skall fastighetsregister i princip föras inom stads hela område, liksom också inom hela området av de köpingar och

 

SIGURD DENNEMARK. 993municipalsamhällen där icke jordregister skall föras. Ölägenheterna av denna ordning, som alltså utesluter möjligheten att efter behov tillämpa olika registreringssystem inom skilda delar av en och samma kommun, ha framträtt särskilt starkt under senare tid med hänsyn till att i många fall vid samhällsbildningar och inkorporeringar stora områden av ren landsbygdsnatur införlivats med städer eller andra tätorter. Såsom exempel på stadssamhällen, vilka inom sina gränser ha större landsbygdsområden, må nämnas Karlskoga stad, vilken mäter 43,049 har, Värnamo och Sollefteå, vilka omfatta vardera omkring 20,000 har, samt Kiruna med en areal av icke mindre än 1,318,110 har. Till jämförelse med dessa siffror må anmärkas, att Stockholm har en areal av 13,708 har. Även åtskilliga köpingar omfatta mycket stora jordbruksområden, exempelvis Finspångs köping (21,787 har), Åtvidabergs köping (14,486har) och Säffle köping (8,498 har). Tendensen att sammanslå utpräglade jordbruksbygder med städer eller andra tätorter kommer att ytterligare markeras i och med att kommunindelnings reformen genomföres.
    Med hänsyn till nu angivna förhållanden kan det uppenbarligen icke anses lämpligt, att sättet för fastighetsregistreringen skall vara beroende av om vederbörande område ingår i en landskommun eller i en stad eller annan tätort. Sedan all mark i vårt land i princip blivit redovisad i något slag av fastighetsregister, finnes det icke något vägande skäl varför man skulle övergå till ett nytt registreringssystem och redovisa en annan fastighetsindelning enbart därför att marken överföres från ett kommunalt förvaltningsområde till ett annat. Tvärtom måste det framstå såsom ur allmän synpunkt direkt olämpligt att nedlägga arbete, tid och kostnader på att från grunden ändra en i och för sig fullt tillfredsställande fastighetsmatrikel över ett sådant område. Olägenheterna av dennu gällande ordningen framträda desto tydligare mot bakgrunden av att det i vårt land råder stor brist på fackutbildad arbetskraft inom lantmäteriet.
    På grund härav har vid innevarande års riksdag1 genomförts en reform, innebärande att det i princip icke skall vara den kommunala tillhörigheten som avgör om fastighetsregistreringen inom ett område skall ske enligt det ena eller det andra systemet, utan att områdets reellakaraktär av landsbygd eller tätort skall vara avgörande. Reformen får sin största praktiska betydelse däri att jordregister skall kunna föras inom de agrara delarna av stad eller annan tätort utan hinder av att fastighetsregistreringen inom kommunens övriga delar sker enligt de för stad gällande reglerna. Lagändringarna få emellertid praktisk betydelse även ur den synpunkten att fastighetsregister enligt stadsreglerna skall kunna föras jämväl inom sådana landsbygdsområden som icke utgöras av köpingar eller municipalsamhällen. En reform även i denna riktning har främst aktualiserats av det förhållandet att Grebbestadsköping i Göteborgs och Bohus län i och med genomförandet av den nya

 

    1 Se prop. nr 195 (som grundar sig på ett inom lantmäteristyrelsen utarbetat förslag) samt tredje lagutskottets utlåtande nr 16. 

994 SIGURD DENNEMARK.kommunindelningen upphör att vara köping och i stället blir en del av en större landskommun. Uppenbarligen hade det varit synnerligen opraktiskt, om det inom det gamla köpingsområdet hittills förda fastighetsregistret efter indelningsändringen måst utbytas mot jordregister.
    Efter de nu genomförda lagändringarna äger K. M:t behörighet att för varje särskilt fall förordna om tillämpligheten av registreringsreglerna, d. v. s. efter omständigheterna besluta att jordregister skall föras i stad och fastighetsregister såsom för stad på landet. Det förut omnämnda avsnittet i övergångsbestämmelserna till fastighetsbildningslagen har upphört att gälla.
    Att de hittills varande bestämmelserna angående gränsdragningen mellan områden med olika fastighetsregistreringssystem ändrats på sätt nu antytts, kommer att innebära ytterligare ett led i den utjämning mellan stad och landsbygd som under senare år ägt rum genom olika lagstiftningsåtgärder, senast genom lagen d. 27 febr. 1948 med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad. Även sistnämnda lagstiftning aktualiserades av den vid samhällsbildningar och inkorporeringar i allt större utsträckning praktiserade metoden att sammanslå vidsträckta arealer utpräglad jordbruksmark med städer eller andra tätorter. En påtaglig olägenhet av denna ordning var att avstyckningar från fastigheter inom dessa landsbygdsområden blev oundandragna de restriktiva jordpolitiska villkor för fastighetsbildningen, vilka förekomma i jorddelningslagen men sakna motsvarighet i den för städer och fastighetsregistersamhällen gällande lagstiftningen. Genom 1948 års lag har man sökt avhjälpa de risker ur fastighetsbildningssynpunkt, som detta förhållande medförde. Enligt denna lag äger nämligen K. M:t, där så påkallas av hänsyn till jordbruksnäringen eller skogsbruket, förordna att vad för landet är stadgat om avstyckning och sammanläggning skall, med vissa i lagen angivna undantag, ägatillämpning inom de landsbygdsbetonade delarna av stad eller annat samhälle, där eljest fastighetsbildningslagens bestämmelser skolat gälla.
    Trots att de nu genomförda lagändringarna, till skillnad mot 1948 års lag, icke i första hand avse gränsdragningen mellan de materiella stads och landsreglerna på fastighetsbildningens område, berör reformen sekundärt även detta problem. Man har här haft att välja mellan två olika alternativ: antingen att liksom hittills knyta fastighetsbildningsreglerna till registreringstypen (fastighetsregister eller jordregister) och alltså göra jorddelningslagen med eventuellt erforderliga jämkningar tilllämplig inom jordregisterområde i stad och annat samhälle, eller också låta kommuntypen, d. v. s. å ena sidan stad, köping eller municipalsamhälle och å andra sidan landsbygdskommun, bli bestämmande för vilken fastighetsbildningslagstiftning (fasighetsbildningslagen eller jorddelningslagen, i båda fallen med erforderliga jämkningar) som skall tilllämpas. Resultatet har blivit, att det senare alternativet i princip segrat. Reglerna för fastighetsbildningen ha alltså i vad angår städer, köpingar och municipalsamhällen bundits vid samhället såsom enhet, oberoende av om därinom föres fastighetsregister såsom för stad eller jordregister.

 

FASTIGHETSREGISTER ELLER JORDREGISTER. 995    Lagändringarna beröra i första hand åtskilliga stadganden i fastighetsbildningslagen (främst 7 kap. 1 och 17 §§), men ingripa jämväl i bl. a. 1948 års lag och 1930 års lag om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera. De nya bestämmelserna ha utfärdats den 2 juni 1950 (se SFS nr 209—213) och trätt i kraft omedelbart. I anslutning till desamma ha fastighetsregister- och jordregisterförordningarna ändrats på flera punkter (se SFS nr 214 och 215).

Sigurd Dennemark.