Västtysklands högsta domstol. Bismarck inrättade 1879 »das Reichsgericht» såsom det nya Tyska rikets högsta domstol. För att visa och stärka domstolens oberoende av statens styresmän fick den sitt säte i Leipzig, en stad utan hov, departement eller parlament. Den förste »Reichsgerichtspräsident» blev riksdagens talman, den liberale domaren Eduard von Simson. 1945 slutade Reichsgerichts sjuttiofemåriga, före nazisttiden mycket ärorika historia till följd av Tysklands klyvning. Erwin Bumcke, domstolens siste president, begick självmord vid ryssarnas inmarsch.
    Tysklands delning i fyra ockupationszoner medförde en stark splittring inom den tyska domstolsorganisationen och processrätten, som ingalunda inskränkte sig till skillnaden mellan öst och väst. Även i de tre västzonerna uppstodo djupgående processuella och organisatoriska skillnader. En högsta revisionsdomstol upprättades endast i den brittiska zonen med säte i Köln. En annan högsta domstol, »Deutsches Obergericht für das Vereinigte Wirtschaftsgebiet», som bildades d. 9 febr. 1949, hade mycket begränsade funktioner.1
    Med anledning av den tyska förbundsrepublikens tillkomst ha dessa olikheter inom republikens område undanröjts genom en omfattande lag, den s. k. »Vereinheitlichungsgesetz» av d. 20 sept. 1950.2 Denna lag unifierar icke endast zonernas och ländernas olika bestämmelser, utan medför även viktiga reformer. Ibland men icke alltid återställer lagstiftaren den före nazismen gällande rätten.
    Bonn-grundlagen (art. 95) bestämmer att en högsta domstol skall upprättas på förbundsrepublikens område, »för att bevaka förbundsrättens enhet». Domarna vid högsta domstolen utnämnas genom förbundsjustitieministern gemensamt med en domarevalnämnd (Richterwahlausschuss) som består till hälften av delstatsjustieministrarna och till hälften av genom förbundsdagen valda ledamöter.
    Genom »Vereinheitlichungsgesetz» utsågs Karlsruhe till högsta domstolens nya säte. Den nya domstolen fick namnet »Bundesgerichtshof», domarna kallas »Bundesrichter». I oktober 1950 invigde förbundspresidenten Theodor Heuss den nya domstolen i Karlsruhe med en högtidlig akt. Förste domstolspresident blev Hermann Weinkauff, som 1937—1945 tjänstgjorde som Reichsgerichtsrat. Även en kvinna, fru Elisabeth Kummer, blev utnämnd till »Bundesrichterin». Västtysklands högste åklagare med titeln »Oberbundesanwalt» blev Carl Wiechmann, som tidigare varit verksam vid Kammergericht i Berlin.
    För Östtysklands högsta domstol har redogjorts i SvJT 1950, s. 227.


Gerhard Simson.

 

1 Jfr SvJT 1949, s. 472.

2 Lagen heter med sitt fullständiga namn »Gesetz zur Wiederherstellung der Rechtseinheit auf dem Gebiete der Gerichtsverfassung, der bürgerlichen Rechtspllege, des Strafverfahrens und des Kostenrechts» och är publicerad i Bundesgesetzblatt 1950, s. 455. Samtidigt ha Gerichtsverfassungsgesetz, Zivilprozessordnung och Strafprozessordnung offentliggjorts i Bundesgesetzblatt med de nya fullständiga texterna.