PATRICK HASTINGS. Autobiography. London 1949. Heinemann 302 s. 15 Sh. — Cases in Court. London 1949. Heinemann 342 s. 15 Sh. — Famous and Infamous Cases. London 1950. Heinemann 263 s. 15 Sh.
När sir Patrick Hastings, en av Englands mest namnkunniga barristers under senaste tid, för några år sedan drog sig tillbaka från the Bar, kunde han se tillbaka på en långvarig och sällsynt framgångsrik verksamhet som rättegångsadvokat, en nästan lika långvarig men långt mindre framgångsrik verksamhet som skådespelsförfattare samt ett kortvarigt och misslyckat försök som politiker. Om allt detta berättar han med en underton av självironi och brittisk humor i sin fängslande självbiografi. Han skildrar sina uppväxtår i en mestadels fattig medelklassfamilj — en far kan enligt Hastings knappast göra sin son en större välgärning än att gå i konkurs medan sonen ännu är ung — om erfarenheterna som frivillig i boerkriget och om de strävsamma studie- och praktikantåren, då han försörjde sig som notisjägare och teaterkrönikör. Sedan Hastings börjat arbeta hos den berömde advokaten och blivande domaren Horace Avory gick det snabbt framåt och under det första världskriget fick han sitt stora genombrott som advokat genom att vinna ett av den engelska allmänheten mycket uppmärksammat bedrägerimål mellan en i England bosatt tysk industriman och en parlamentsledamot (Gruban v. Booth). Hastings förde tyskens talan. År 1924 inträdde han som Attorney-General i Englands första labourregering (under MacDonald). När denna regering i slutet av samma år störtades genom de konservativa och liberala partiernas gemensamma attack, uppbar Hastings den föga avundsvärda rollen som syndabock.
Hastings' självbiografi ger en frisk och levande bild inte bara av sin författare utan även av engelskt rättsväsen och den försvarar väl sin plats i den långa raden av förnämliga engelska biografier.
I sin andra bok, Cases in Court, berättar Hastings om några av sina mest intressanta mål och redogör för hur han planlade, genomförde och — i regel — vann dem. Flera av dessa mål ha också väckt uppmärksamhet långt utanför England. Hit hör t. ex. ärekränkningsmålet mellan den ryska storfurstinnan Youssupoff och filmbolaget Metro-Goldwyn-Mayer med anledning av bolagets film om Rasputin. Det skadeståndsbelopp för själsligt lidande som Hastings i detta mål vann åt sin klient, den ryska furstinnan, uppgick till den nätta summan 25,000 pund. Ett annat ärekränkningsmål som Hastings förde till framgång, kanske främst genom sitt skickliga motförhör, var det på sin tid mycket omtalade målet mellan den kände socialisten och professorn Harold Laski och tidningen the Newark Advertiser. Sina laboursympatier till trots förde Hastings här tidningens talan.
Förutom den roande och stundtals fängslande underhållning som redo-