O. A. BORUM. Arvefaldet. København 1949. Gad. XV + 150 s. — Arveretten. København 1950. Gad. XV + 331 s.

 

    Medan vi i Sverige lida stor brist på systematiska framställningar av familjerätten, har i Danmark prof. BORUM systematiskt behandlat ett efter ett av alla de avsnitt, vilka höra till familjerätten i den vidsträckta betydelse detta begrepp har i svensk juridisk terminologi. I Danmark användes ordet i en inskränktare betydelse. I sitt verk Familieretten (I, II) har Borum huvudsakligen behandlat föräldra- och äktenskapsrätt. Av verket, som anmälts av ERIK LIND i SvJT 1942 s. 141har 1945—46 utkommit en andra upplaga resp. ett omtryck. Förmynderskapsrätten har Borum, i enlighet med gängse dansk-norsk terminologi, behandlat i Personretten. Av denna bok, anmäld av NIALSvJT 1943 s. 377, har 1946 utkommit ett »optryk med tillæg om lov om borteblevne». Den internationella privaträtten (jämte den intertemporala) har Borum behandlat i Lovkonflikter. Av detta verk, varav första upplagan anmäldes av MALMAR i SvJT 1932 s. 243 och den andra av MALMSTRÖM i SvJT 1942 s. 737, har 1948 utkommit en tredje upplaga. Slutligen har Borum behandlat successionsrätten i Arvefaldet 1949 och Arveretten 1950.

 

Sistnämnda båda böcker, vilka i likhet med Borums föregående verk främst äro lättillgängliga läroböcker för juris studerande men även värdefulla praktiska handböcker, avse att vara framställningar av den gällande danska successionsrätten. Denna grundar sig i huvudsak på Arveforordning 1845 jämte Lov 1926 om Ægtefællers arveret og uskiftet bo och skiljer sig väsentligt från svensk rätt. Ett 1946 för Landstinget framlagt förslag till Arvelov, som i viktiga hänseenden bygger på samma principer som den nuvarande svenska rätten, har emellertid fogats som bilaga vid boken om Arveretten.
    Under det att i BENTZONS Arveret jämväl behandlas reglerna om boutredning och arvskifte, ha dessa av Borum upptagits i boken om Arvefaldet. Den danska boutredningsordningen, vilken i ganska ringa utsträckning beröres av den väntade arvslagsreformen, skiljer sig i flera hänseenden från den svenska. Borums framställning är emellertid av intresse även ur svensk synpunkt dels därför att den jämväl omfattar frågor av allmän räckvidd och dels därför att Borum tagit hänsyn till den svenska lagen om boutredning och arvskifte.
    I Arveretten behandlar Borum de materiella reglerna om arv och testamente. Det är, som nämnts, den gällande danska rätten och icke arvslagsförslaget som framställningen avser. Med hänsyn till den betydande del Borum själv har i arvslagsförslagets tillkomst är det emellertid naturligt, att hans framställning följer tankegångar, som uppbära den väntade reformen, i långt större utsträckning än tidigare framställningar av dansk rätt. I förordet har Borum ställt i utsikt att återkomma med en ny framställning, sedan reformen gått igenom. Härigenom skulle för dansk del på detta område uppstå en liknande fördel som den vi i Sverige haft av att NEHRMAN behandlat rätten både före och efter 1734 års lag. Sedan den danska arvsrätten reformerats till väsentlig överensstämmelse med den svenska, måste en framställning därav, gjord av Borums mästarhand, även för svensk del bliva av stort värde och direkt praktisk nytta. Jämväl den nu föreliggande framställningen, som belyser förhållandet mellan den gällande och den väntade, till svensk närmare anknutna danska rätten, har sitt givna intresse för svenska jurister. Det kan särskilt påpekas, att framställningen rörande testamentstolkning och dödsgåvor är av allmänt intresse.

Nils Beckman.