NORDISKT OCH INTERNATIONELLT. 551 Finsk lag om förhöjning av underhållsbidrag. Enligt svensk rätt gäller som bekant att underhållsbidrag till frånskild make i princip icke må jämkas uppåt (11 kap. 28 § giftermålsbalken). De övriga nordiska ländernas äktenskapslagar intaga i detta avseende en motsatt ståndpunkt, vilket bland annat innebär att bidragsberättigad make icke behöver riskera att en mera påtaglig penningvärdeförsämring medför en urholkning av det en gång bestämda underhållet. Då frågan om en revision av den svenska lagen aktualiserats genom en riksdagsskrivelse av år 1949 (jfr interpellationssvar av justitieministern i maj 1951), kan det måhända vara av intresse att här i all korthet omnämna en ny finsk lag om förhöjning av underhållsbidrag.
Enligt denna lag, som utfärdats d. 16 mars 1951, gäller att om någon i enlighet med äktenskapslagen eller lagen om barn utom äktenskap ålagts eller förbundit sig att på bestämda tider utgiva underhållsbidrag, bidragets belopp till följd av penningvärdets fall skall höjas med vissa i lagen angivna procentsatser. Dessa variera allt efter den tidpunkt då bidragets belopp senast fastställdes. Det finska inflationsproblemets oerhörda räckvidd belyses av att underhållsbidrag fastställda före 1940 skola höjas med icke mindre än 900 % till den del bidragen understiga 1,000 mark, med 720 % beträffande den del av bidragen som avser belopp mellan 1,000 och 2,500 mark samt med 540 % beträffande högre belopp. Som ytterligare exempel kan nämnas att motsvarande siffror för underhållsbidrag som fastställts åren 1942 och 1943 utgöra resp. 500, 400 och 300 %, för bidrag fastställda 1946 resp. 200, 160 och 120 %, för bidrag som fastställts 1947 resp. 75, 75 och 60 % samt för bidrag fastställda 1948 och 1949 resp. 25, 25 och 20 %. De i lagen fixerade procentsatserna äro dock ej orubbliga. På talan av den underhållsberättigade eller den underhållspliktige må nämligen domstol eller i vissa fall länsstyrelse höja eller sänka de belopp, med vilka underhållsbidraget enligt presumtionsregeln skall höjas, »såframt den underhållspliktigas förmögenhetsförhållanden eller andra omständigheter giva anledning därtill».
S. D.
Lag om inteckning i buss i Finland. I Finland har inteckning i buss möjliggjorts genom en lag av d. 24 nov. 1950 (nr 574/50). Lagstiftning i ämnet har ansetts påkallad, enär kreditmöjligheterna vid förnyandet av landets bilbestånd icke varit tillfredsställande. Enligt lagen må i register införd buss intecknas till säkerhet för fullgörande av förbindelse i penningar. Inteckning får ej fastställas i flera bussar till säkerhet för samma förbindelse. Pantsättning av buss, som är införd i register eller kan däri införas, får icke ske på sätt i 10 kap. 1 § handelsbalken stadgas. Inteckningsärende handlägges av den myndighet, som för det register, vari bussen är införd, d. v. s. länsstyrelsen. I fråga om förutsättningarna för inteckning, inteckningsansökan, intecknings fastställande och verkan av inteckning gäller i huvudsak vad om inteckning i fartyg är stadgat. Ifall buss förstöres eller skadas, har inteckningshavaren rätt till bussens surrogat. Detta är även fallet, då fråga är om annan än av försäkringsbolag erlagd ersättning.