JOHANNES ANDENÆS. Svek och motstånd under Norges ockupationsår. Verdandis småskr. nr 511. Sthm 1950. 59 s. Kr. 2.75. — Rättsuppgörelsen i Norge efter andra världskriget. Verdandis småskr. nr 512. Sthm 1950. 60 s. Kr. 2.75.

 

    I SvJT ha vid upprepade tillfällen framlagts rättsliga synpunkter på den tyska ockupationen av Norge d. 9 april 1940—d. 8 maj 1945 (SvJT 1941 s. 807 och 889, 1945 s. 421 och 509, 1946 s. 303 och 561) samt det därefter följande »rettsoppgjøret med landssvikerne» (SvJT 1946 s. 15444 och 465), särskilt dödsdomen över dessas ledare Quisling (SvJT 1946 s. 214, 1947 s. 161, 359 och 450). Rättsuppgörelsen är ännu icke avslutad,men vart efter som tiden gått har de norska domstolarnas straffmätning

 

628 LITTERATUR.blivit allt mildare samtidigt som rättsuppgörelsen blivit allt mera kritiserad. »Angrepene på rettsoppgjøret med landssvikerne» föranledde nyligen en »stortingsmelding» (St. meld. nr 64, 1950), vid vilken såsom bilagor fogats dels beretning fra riksadvokaten ANDR. AULIE om undersøkelser foretatt i anledning av beskyldninger mot politiet, vaktmannskaper ved fangeleirene m. v., dels ock beretning fra kst. riksadvokat Ø. THOMESSEN angående undersøkelser foretatt i forbinnelse med major O. H. LANGELANDS bøker »Dømmer ikke» og »For at I ikke skal dømmes» samt ARNE BERGSVIKS skrift »We are no Criminals».
    I två häften av studentföreningen Verdandis småskrifter har nu en sammanfattande redogörelse för hithörande problem med litteraturanvisningar framlagts av prof. Andenæs. Denne var under några månader 1945 juridisk konsulent vid det norska riksåklagarämbetet och d. 1 jan.—d. 15 sept. 1946 konstituerad domare i Norges Høyesterett samt är sedan 1947 ordförande i Den norske kriminalistforening, vilken inledde sitt arbete efter ockupationen med att diskutera rättsuppgörelsens kriminalpolitiska och sociala problem (NKÅ 1944—45 s. 201 och 304). Författaren, vilken i eminent grad måste räknas som auktoritet på området, framhåller, att uppgörelsen, trots all strid som stått om den, icke kan frånkännas en viss betydelse som social fredsfaktor samt att den också haft en annan betydelse, nämligen att för framtiden klargöra för den enskilde, att en avvikande politisk uppfattning inte är någon ursäkt för att man faller landets lagliga myndigheter i ryggen under krig.

N. B.