Ny lagstiftning om ekonomiska föreningar. D. 1 juni 1951 har utfärdats ny lag om ekonomiska föreningar jämte vissa följdförfattningar (SFS nr 308—313). Den nya lagstiftningen träder i kraft d. 1 jan. 1953, vid vilken tidpunkt vår nuvarande lag om ekonomiska föreningar av d. 22 juni 1911 upphör att gälla.
    Behovet av en modernisering av föreningslagen aktualiserades genom tillkomsten av nya aktiebolagslagen. Långt tidigare hade emellertid i olika sammanhang varit tal om en revision av lagstiftningen om ekonomiska föreningar, vilket är naturligt med hänsyn bl. a. till den betydande utveckling som kännetecknat föreningsväsendet under de senaste decennierna. 1911 års lag utgör för övrigt en väsentligen formell omarbetning av vår första lagstiftning på förevarande område — av d. 28 juni 1895 — i syfte att upprätthålla den överensstämmelse mellan aktiebolags- och föreningslagarna som ursprungligen i åtskilliga avseenden varit för handen.
    Den nya lagstiftningen grundas på det förslag som för omkring två år sedan framlades av utredningen för en översyn av lagstiftningenom ekonomiska föreningar (SOU 1949:17). I den proposition i ämnet som förelades riksdagen (prop. nr 34/1951) vidtog riksdagen allenast smärre jämkningar (första lagutsk. utl. nr 25). Det förtjänar påpekas, att i utredningens betänkande upptagits ett förslag som skulle innebära möjlighet för ideella föreningar att, om de så själva önska, vinna registrering men att detta förslag icke medtagits i den nya lagen.
    1911 års föreningslag innehåller en ganska knapphändig reglering av den ekonomiska föreningen. Inom ramen för lagens grundläggande bestämmelser har åt medlemmarna överlämnats att själva träffa avgöranden även i betydelsefulla frågor såsom angående redovisningen inom föreningarna, kapitalbildningen m. m. Att lagstiftningen kunnat utformas på detta enkla sätt beror utan tvivel bl. a. därpå att denekonomiska föreningen, på sätt detta begrepp ursprungligen bestämdes i lagstiftningen, var tänkt såsom en association med ändamål och organisation av annan art än den typiska kapitalsammanslutningen, aktiebolaget. Enligt 1895 års lag angående föreningar för ekonomisk verksamhet kunde nämligen som sådan förening registreras allenast förening för ekonomisk verksamhet med syfte att åt medlemmarna anskaffa livsmedel eller andra förnödenheter eller avsätta alster av medlemmarnas verksamhet eller bereda bostäder åt dem eller på annat därmed jämförligt sätt främja medlemmarnas intressen. Det skulle alltså vara fråga om en ekonomisk verksamhet av med de uppräknade jämförligt slag eller, som saken plägar uttryckas, en verksamhet

 

som ansluter sig till medlemmarnas hushållning eller förvärvsverksamhet (en s. k. accessorisk verksamhet). En med 1895 års lag nära överensstämmande exemplifiering av de mest typiska hithörande sammanslutningarna bibehålles i 1911 års lag. Dess bestämning av begreppet ekonomisk förening är emellertid mera vidsträckt och medger enligt ordalagen registrering för varje företag som driver ekonomisk verksamhet i ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen.
    Den nya lagen om ekonomiska föreningar innebär ett fullföljande av det i vårt land hittills tillämpade systemet med två olika associationsformer för drivande av verksamhet utan personlig ansvarighet för delägarna, aktiebolaget och den ekonomiska föreningen. Men nya lagen betyder att man, såsom ursprungligen varit åsyftat, söker uppdraga en gräns som klart skiljer dessa associationsformer. Vad man nu strävar efter är att förhindra att föreningsformen i fortsättningen användes för kapitalsammanslutningar, som arbeta i vanligt vinstsyfte. Utredningen uttryckte saken så att för föreningsformen borde reserveras personsammanslutningar som i princip äro öppna, d. v. s. medgiva inträde av nya medlemmar, och vilkas verksamhet är uppbyggd enligt kooperativa grundsatser. Departementschefen framhöll i propositionen att medlemmarna i en ekonomisk förening på ett positivt sätt skola vara engagerade i verksamheten såsom sådan. Deras deltagande får ej vara inskränkt till att njuta avkastning på ett i företaget insatt kapital.
    I enlighet härmed innehåller den nya lagen två grundläggande regler, en definition å den ekonomiska föreningen (1 §), varigenom uttalas att för registrering av en förening kräves att densamma driver »sådan ekonomisk verksamhet, i vilken medlemmarna deltaga som avnämare eller leverantörer eller med egen arbetsinsats eller genom begagnande av föreningens tjänster eller på annat dylikt sätt», samt en regel, som fastslår principen att vinstutdelning normalt bör ske i förhållande till den omfattning vari medlemmarna deltagit i föreningens verksamhet eller denna eljest tagits i anspråk (18 § 2 st.). En utdelning som beräknas på annat sätt får bestämmas till högst 5 % för år på inbetalda insatser.
    Bestämningen av begreppet ekonomisk förening i nya lagen 1 § kompletteras av stadgandet i lagens sista paragraf (119 §), av innebörd att en sammanslutning med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom annan ekonomisk verksamhet än som avses i 1 § icke kan tillerkännas rättskapacitet såsom förening.
    Gällande lags regler om föreningar med begränsad personlig ansvarighet för medlemmarna ha ej influtit i den nya lagen. Bland mera viktiga nyheter i övrigt må här anmärkas följande. Nya lagen har upptagit principen att de ekonomiska föreningarna skola vara öppna sammanslutningar. Detta uttryckes så (11 §), att ekonomisk förening icke må vägra någon inträde som medlem, såframt ej med hänsyntill arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller förening

 

ens syfte eller annan orsak särskilda skäl äro därtill. Beträffande kapitalbildningen inom föreningarna ha införts helt nya föreskrifter, syftande till en konsolidering av företagen genom tvångsvis överförande av medel till reservfond (17 §).
    De nuvarande reglerna om det förvaltande organet inom föreningarna, styrelsen, ha i den nya lagen kompletterats, delvis i anslutning till nya aktiebolagslagens bestämmelser i detta ämne. Styrelsen i en ekonomisk förening skall framdeles alltid bestå av minst tre ledamöter (21 §). Även bestämmelserna om det kontrollerande organet, revisionen, ha utvidgats. I viss utsträckning bereder nya lagen möjlighet att juridisk person utses till revisor (46 §) även som därtill att revisor må anlita medhjälpare vid fullgörande av sitt uppdrag (49 §).
    1911 års föreningslag saknar praktiskt taget regler om periodisk redovisning för de ekonomiska föreningarna. Det framgår visserligen av olika lagbestämmelser att en räkenskapsavslutning skall ske och att styrelsen skall på ordinarie föreningsstämma framlägga sin förvaltningsberättelse tillika med revisorernas berättelse över deras granskning. Om vad förvaltningsberättelsen skall innehålla lämnar lagen inga föreskrifter.
    En periodisk redovisning måste naturligen grundas på företagets räkenskapsföring. Ej heller härom innehåller gällande föreningslag några regler. I den mån bokföringslagen är tillämplig, gälla visserligen denna lags bestämmelser i detta ämne, liksom dess bestämmelser om sättet för redovisning av tillgångar och skulder och dess värderingsregler. Bokföringsplikt i den bemärkelse bokföringslagen avser åvilar emellertid ej de ekonomiska föreningarna som sådana (utom bostadsrätts- och sambruksföreningar). Skyldighet härtill inträder först om en förening yrkesmässigt driver någon av de rörelser som uppräknas i 1 § bokföringslagen.
    Den nya lagstiftningen innefattar bl. a. den ändringen i bokföringslagen att denna lag göres tillämplig å alla registrerade föreningar utan åtskillnad. Beträffande den periodiska redovisningen inom föreningarna upptager den nya lagen om ekonomiska föreningar enhetliga regler för alla registrerade föreningar i anslutning till de bestämmelser som gälla för aktiebolagen. Redovisningsreglerna ha emellertid erhållit en i förhållande till aktiebolagslagen ej fullt så detaljerad utformning — den nya föreningslagen har för övrigt på de punkter, där en överensstämmelse mellan aktiebolags- och föreningsrätten synts naturlig, givits en i jämförelse med aktiebolagslagen enklare utformning.
    Enligt den nya lagen skall årsredovisningen fullgöras genom att styrelsen avger balansräkning, vinst- och förlusträkning och förvaltningsberättelse (38 §). Regler ges om värderingen av tillgångarna och sättet för uppställandet av de mera räkenskapsmässiga handlingarna, d. v. s. balansräkningen och vinst- och förlusträkningen. För de treårsredovisningshandlingarna stadgas publicitet (44 §) på det sättet att de viss tid efter räkenskapsårets utgång skola hos föreningen hål-

 

las tillgängliga för envar som vill taga kännedom om handlingarna. Samma regel gäller beträffande revisionsberättelsen. Man har alltså ej för de ekonomiska föreningarna — såsom för aktiebolagen — infört en obligatorisk skyldighet att till registreringsmyndigheten insända årsredovisningshandlingar och revisionsberättelser. Emellertid inrymmer den nya lagen en möjlighet för registreringsmyndigheten, d. v. s. länsstyrelsen, att från en ekonomisk förening infordra omförmälda handlingar.
    Det kan icke ifrågakomma att här ingå på några detaljer i den nya lagen. Vad angår huvudlagen, lagen om ekonomiska föreningar, skall endast ytterligare framhållas att densamma innehåller bestämmelser om periodisk redovisningsskyldighet och revision även på likvidationsstadiet samt att regler upptagits angående fusion mellan ekonomiska föreningar (96—98 §§), d. v. s. en förenings uppgående i en annan förening på det sättet att dels medlemmarna i den överlåtandeföreningen bli medlemmar i den övertagande föreningen, dels ock den överlåtande föreningen utan likvidation upplöses samt dess tillgångar och skulder övertagas av den övertagande föreningen.
    Den nya lagen träder som förut nämnts i kraft d. 1 jan. 1953. Enligt särskild promulgationslag skola den nya lagens bestämmelser tilllämpas å föreningar registrerade enligt äldre rätt. Härifrån uppställas dock vissa undantag. Sålunda äger en enligt nuvarande lagstiftning registrerad förening bestå som registrerad förening med oförändrad firma oaktat den ej driver ekonomisk verksamhet av den natur som den nya lagen kräver. Öppenhetsregeln blir ej tillämplig å äldre föreningar. Och vidare stadgas att utdelningsregeln i 18 § 2 st. skall tillämpas endast å föreningar som driva sådan verksamhet som nyss nämnts och först från och med d. 1 jan. 1958. De äldre föreningarna beröras alltså i allmänhet ej av dessa nyheter men de få finna sig i att följa nya lagens bestämmelser i övrigt, exempelvis angående styrelsen, revision och redovisning, och de bli underkastade bokföringsplikt enligt bokföringslagen. Slutligen må tilläggas att nya lagen ej tvingar till några ändringar av stadgar för äldre föreningar men lämpligt är givetvis att ändring sker av sådana stadgebestämmelser som stå i strid mot nya lagens tvingande regler och därför bli försatta ur kraft.
Erik Hagbergh.