15—17-åringarna. Strafflagberedningen, barnavårdskommittén och ungdomsvårdsskoleutredningen har d. 25 jan. 1952 avgivit gemensamt utlåtande över RÅ:s skrivelser d. 24 sept. och d. 26 nov. 1951 angående den lämpligaste reaktionsformen för ungdom i åldern 15—17 år som gjort sig skyldig till allvarligare lagöverträdelser,¹ samt angående utredningsförfarandet beträffande brott av sådan ungdom. Kommittéerna uttalar sammanfattningsvis följande.
    1. Som mål för utvecklingen av brottsbekämpandet beträffande åldersgruppen 15—17-åringar bör uppställas, att allt omhändertagande för vård och tillsyn sker av barnavårdsorgan och regleras i barnavårdslagen, i den mån icke särskild psykiatrisk vård finnes erforderlig. Slutmålet är med andra ord att beträffande denna åldersgrupp kunna helt avstå från användandet av frihetsstraff.
    2. Kommittéernas dagsaktuella arbetsuppgifter bör omedelbart inriktas på att i förslag till åtgärder och anslagsäskanden, som snarast möjligt bör framläggas, verka för det under punkt 1. angivna programmets realiserande, så att i första hand vård och tillsyn i frihet må kunna effektivt genomföras och, i den mån anstaltsbehandling icke kan undvaras, vårdmöjligheterna i barnavårdens hem och skolor liksom i psykiatriska anstalter fullt svarar mot behovet och erforderliga resurser för eftervården tillhandahålles.
    3. För att främja den utveckling, för vilken kommittéerna uttalat sig under 1 och 2, bör nu stiftas en lag vari stadgas att den som ej fyllt 18 år ej får dömas till fängelse med mindre särskilda skäl därtill äro. Såsom ett sådant särskilt skäl kan icke accepteras åsikten, att en dom å frihetsstraff skulle vara bättre ägnad än skyddsuppfostran att avhålla andra än den tilltalade från att begå liknande brott.
    4. Till främjande av att ungdom under 18 år icke utan trängande skäldrages inför domstol bör statsåklagares rätt att med barnavårdsnämnd träffa uppgörelse om vård enligt barnavårdslagen vidgas genom uttryckligt stadgande i lagen om eftergift av åtal mot vissa underåriga, varav framgår att åtal vid domstol ej bör väckas med mindre särskilda, i lagen angivna skäl därtill föranleder.
    5. Till främjande av att ungdom under 18 år omhändertages för skyddsuppfostran i stället för att dömas till frihetsstraff bör domstols överlämnande till barnavårdsnämnd att vidtaga åtgärd i nämnda syfte frigöras från de villkor som enligt lagen om villkorlig dom uppställts för meddelande av sådan dom och utbrytas ur den villkorliga domen till en fristående skyddsåtgärd.
    6. Härutöver bör för närvarande icke göras några ändringar i lagstiftningen om domstols befogenhet att meddela villkorlig dom beträffande den som ej fyllt 18 år.
    7. Bestämmelser bör meddelas åsyftande att åvägabringa största möjliga snabbhet i handläggningen av mål och ärenden angående lagöverträdare under 18 år.
    8. Åtgärder bör vidtagas för att, beträffande person under 18 år som misstänkes för brott, inom barnavårdens ram åstadkomma betryggande

 

¹ Se SvJT 1951 s. 788.

 

övervakningsmöjligheter till förebyggande av fortsatt brottslig verksamhet. För detta ändamål bör frågan om inrättande av utredningshem eller övervakningsavdelningar i barnavårdens regi, till en början i Stockholm, Göteborg och Malmö, skyndsamt utredas.
    För genomförande av de under punkterna 3—5 och 7 angivna principerna har inom strafflagberedningen utarbetats utkast till lag om skyddsuppfostran av vissa underåriga lagöverträdare, till ändring av lagen d. 19 maj 1944 om eftergift av åtal mot vissa underåriga och lagen d. 20 dec. 1946 med vissa bestämmelser om mål rörande brott av underåriga. Till utlåtandet har också fogats ett av barnavårdskommittén utarbetat utkast till ändring av barnavårdslagen, avseende vidgade möjligheter för barnavårdsnämnd att vid sidan om skyddsuppfostran anordna vård och tillsyn, ändring i reglerna för utskrivning från skyddsuppfostran och effektivisering av länsstyrelsernas uppsikt över barnavårdsnämndernas verksamhet.

C. H.