KNUD ILLUM. Tinglysning. Kbhvn 1950. Busck. 351 s. DKr. 20.50.
    Från professor KNUD ILLUMS hand föreligger åter ett omfattande arbete rörande ett betydelsefullt område i dansk rätt. Det avser dens. k. tinglysningen. Grundvalen för detta rättsområde utgör den kändadanska tinglysningslagen av år 1926, som tidigare blivit föremål för behandling av FR. VINDING-KRUSE dels i en kommentar, varav enandra upplaga utkom 1933, och dels i hans stora arbete »Ejendomsretten». Det är dock ställt utom allt tvivel, att det nu föreliggande arbetet av Illum kommer att fylla en mycket stor funktion icke blott med hänsyn till den juridiska undervisningen, för vilken det främst avsetts, utan också för de praktiserande jurister, som förf. ävenledes haft i åtanke vid bokens författande. Med sin allmänt kända grundlighet synes förf. knappast ha underlåtit att beakta något problem, somi praktiken kan inställa sig vid tillämpningen av tinglysningslagen. Och även en del problem, som i följd av specialbestämmelser i en mängd olika lagar uppstå på tinglysningens område, erhålla i arbeteten ingående belysning. Varje spörsmål behandlas i allmänhet i sitt särskilda, klart avgränsade stycke i boken. Dock torde måhända kunna invändas, att arbetets överskådlighet och tillgänglighet för den sökande praktikern kunnat göras större. I arbetet hade t. ex. kantrubriker och en mera ingående innehållsförteckning haft en funktion

 

232 FRITJOF LEJMAN.att fylla. I fråga om djupplöjande behandling av de olika problemen fyller boken de högst ställda vetenskapliga anspråk. Rättspraxis gives en ingående redovisning.
    Boken inledes med ett instruktivt kapitel om det danska tinglysningsväsendets utvecklingsdrag, däri framhäves den allmänna föreskrift om tinglysning av alla rättigheter till fast egendom, som blev tinglysningslagens stora nyhet i förhållande till äldre rätt. I kap. II genomgås närmare vilka rättigheter, som kunna och skola tinglysas. Hit höra även sådana rättigheter av offentligrättslig karaktär, som uppkomma genom expropriation o. d., även som hävd. I detta sammanhang diskuteras i arbetet verkningarna av underlåten tinglysning. Allmänna rådighetsinskränkningar, som lagstiftningen pålägger fastighetsägare, falla däremot utanför tinglysningskravet, såvida icke lagen särskilt föreskriver tinglysning, vilket stundom är fallet. Ett viktigt undantag från kravet på tinglysning stadgar vidare lagen själv genom att sådana nyttjanderätter, som icke sträcka sig över längre tid än vad som kan anses sedvanligt, förklaras oberoende av tinglysning gällande mot envar, alltså även mot tidigare rättigheter i fastigheten;beträffande hyresrätter fastslås, att möjlighet att uppsäga hyresgästen med en frist av ett halvår eller kortare tid skall anses såsom sedvanligt villkor. Det är att notera, att, såsom förf. påpekat, de långtidshyresrätter, som uppstå genom hemskyddsbestämmelserna i 1937 års »Lov om Leje» och genom av bostadskrisen föranledda särskilda regler, böra anses äga giltighet oberoende av tinglysning. Kap. III analyserar ingående innebörden av kravet, att en skriftlig handling skall ligga till grund för tinglysningen i alla de olika fall, där denna begagnas, och i kap. IV behandlas själva tinglysningsförfarandet samt kommenteras ingående den mängd av förvaltningsföreskrifter — delvis av intern art — detta givit upphov till. Kap. V berör fastighetsbildningens inflytande på tinglysningsväsendet. Kap. VI behandlar särskilt domarens prövningsplikt i tinglysningsärenden, varvid kritiseras den nuvarande uppdelningen mellan beslut om avvisning och beslut om lysning med föreläggande att bota brist i ansökningen, vilka senare begagnas för sällan, d. v. s. endast, då behörigheten att råda över fastigheten icke styrkts. Till detta kap. ansluter sig sedan ett följande, berörande utvägen att förse tinglysningshandlingen med påteckning om avvikelser mellan denna och tingboken i fråga om rättighetens prioritetsställning och andra omständigheter av betydelse förden berättigades rättsställning. I det viktiga kap. VIII behandlas närmare rättsverkningarna av tinglysning. Det skiljes därvid mellan det fall, att två eller flera pretendera på samma rättighet, som kan föras tillbaka till en och samma person, exempelvis tvesalukonflikter (§1 tinglysningslagen), och det fall, att någon överlåtit rättighet till fast egendom, trots att han av någon anledning saknat rätt därtill (§ 27).Kap. IX behandlar reglerna om rätt till ersättning från staten vid fel och försummelse av domaren eller annan tjänsteman vid tinglysningsväsendet samt vid förlust av rättighet på grund av invändning

 

ANM. AV KNUD ILLUM: TINGLYSNING. 233om förfalskning och dylikt. Den sistnämnda möjligheten till ersättning utgör ju något för svensk rätt okänt och intressant. Kap. X rör rättsmedel och rättskraft i tinglysningsförfarandet samt rättelse av tingboken. Det sista kapitlet slutligen behandlar den tinglysning av pantutfästelse rörande lösören, som utgör förutsättning för utfästelsens giltighet mot godtroende tredje man samt mot borgenärer — närmast motsvarande vårt lösöreköp — även som några speciella fall, då tinglysning är föreskriven för verkan mot godtroende tredje man, såsom beträffande omyndigförklaring m. m.
    Att giva en mera ingående skildring av alla de intressanta problem, som dryftas i boken, skulle givetvis föra alldeles för långt. Det sagdamå räcka. Det må tillåtas anmälaren, att till slut uttala den förvissningen, att professor Illums arbete bör kunna få stor betydelse även för oss i Sverige, då omgestaltning skall ske av vårt skäligen föråldrade inskrivningsväsende.

Fritjof Lejman.