Handelsbruk V. Uttalanden av svenska handelskamrar 1944—1950, samlade och utgivna av Stockholms handelskammare. Sthm 1951. Fritzeshovbokhandel (i distr.). 77 s. Kr. 5.00.

 

    Stockholms handelskammare har nu utgivit ett femte häfte av de svenska handelskamrarnas uttalanden om handelsbruk. Tidigare häften ha anmälts i SvJT 1926 s. 425, 1932 s. 147, 1938 s. 219 och 1946 s. 361. Det nya häftet

 

238 LITTERATUR.omfattar åren 1944—1950. Ett sakregister har emellertid utsträckts att gälla alla uttalanden — responsa — avgivna under åren 1923—1950. Vad gäller tiden före år 1923 sakna vi i Sverige en reglerad responsaverksamhet, medan en sådan har bedrivits i Danmark sedan år 1817 och i Norge sedan år 1878.
    Där det kunnat utrönas, att uttalande åberopats i rättegång, har — liksom i tidigare häften — särskilt anmärkts vad domstolarnas avgöranden innehålla av intresse i handelsbruksfrågan. Såvida annat icke uttryckligen angivits har därvid blott lagakraftägande domar återgivits. Vad gäller uttalande nr 303 har utg. emellertid förbisett att rådhusrättens i Malmö avgörande av saken sedermera blivit ändrat av hovrätten över Skåne och Blekinge, vars dom skulle stå fast sedan högsta domstolen ej fann skäl meddela prövningstillstånd (se NJA 1949 s. 129).
    Liksom tidigare synes handelskamrarna ha iakttagit nödig försiktighet då det gällt att fastställa förekomsten av ett handelsbruk. Värdet av hela responsaverksamheten är ju ock beroende utav att denna prövning sker med omsorg. I överensstämmelse med verksamhetens syftemål begränsas uttalandena regelmässigt att avse allenast handelsbruk inom en viss bransch eller för viss plats. Man blir på detta sätt befriad från den synnerligen delikata och mången gång olösliga uppgiften att formulera för hela näringslivet gällande definitioner av handelsklausuler m. m. — Det måste antecknas som ändamålsenligt att handelskamrarna stundom, när viss praxis icke vunnit sådan stadga att handelsbruk kan anses föreligga, likväl lämna besked om vad som inom branschen är »vanligt» eller vad som tillämpas av »flertalet» köpmän eller utgör »god affärssed». Isolerade upplysningar av denna natur sakna kanske omedelbar juridisk relevans men kunna ändock i särskilda sammanhang eller kompletterade på visst sätt bli av betydelse jämväl vid lösandet av rättstvister.
    Det kan här icke vara tal om att granska de enskilda uttalandena. Det bör emellertid framhållas att flera av dem ha avseende å betydelsefulla civilrättsliga ämnen. Som exempel kan nämnas uttalande nr 309. Av detta uttalande framgår att vid handel med hästar de centrala bestämmelserna om farans övergång i 10 och 17 §§ köplagen helt försatts ur kraft. I stället synes den regeln gälla — såsom enligt äldre svensk rätt — att köparen står faran för godset allt ifrån köpslutet och detta oavsett huruvida tidenför godsets avhämtande är inne eller säljaren själv har att försända godset.
    Det nu publicerade häftet har kompletterats med två av Stockholms handelskammare utfärdade cirkulär, det ena rörande vissa konsekvenser av 1949 års valutadevalvering, det andra avseende tolkningen av prisklausulen »cirka». I det förra cirkuläret, vid vars utarbetande revisionssekreteraren ERIK ALEXANDERSON medverkat i egenskap av ordf. i en för ändamålet särskilt tillsatt kommitté, upptages till behandling frågan huruvida den vidtagna ändringen av växelkurserna kan åberopas som giltigt skäl för en vägran att fullgöra ett tidigare träffat avtal. I den svenska diskussionen är man ju väl förtrogen med den tesen, att en ekonomisk uppoffring (i form av ökad börda eller minskad fördel) kan beaktas först om den är »exorbitant». Svårt är emellertid att i siffror återgiva denna sats. Några

 

LITTERATUR. 239under början av 1920-talet avgjorda rättsfall låta dock förmoda att en oförutsedd fördubbling av priser, omkostnader eller dylikt berättigar en säljare att undandraga sig leverans; har köparen emellertid erbjudit sådan förhöjning av köpeskillingen att säljarens kostnadsökning reduceras tillomkring 50 % har han ansetts kunna avvärja säljarens krav på befrielse från leveransskyldighet (NJA 1923 s. 20). Med ledning av dessa rättsfall har man nu också ansett sig kunna fastslå att ekonomisk force majeure kräveren förändring av växelkurserna som i vart fall är större än 1949 års 30 procentiga nedskrivning av kronans värde.
    Med det andra cirkuläret har Stockholms handelskammare velat fästa affärsmännens uppmärksamhet vid att olika meningar råda om innebördenav den under de senaste åren — särskilt inom textilbranschen — förekommande prisklausulen »cirka». Handelskammarens initiativ att på ett tidigt stadium ingripa för att hindra framtida meningsskiljaktigheter eller överrumplingar vid användandet av denna klausul är tacknämligt. Cirkulärets betydelse ökas också därigenom att detsamma innefattar ett särskilt yttrande av utrikesrådet STURE PETRÉN och hovrättsassessorn BERTIL ALEX ANDERSON. Vad gäller prisreglerade varor ha dessa utredningsmän såsom ett tolkningsalternativ velat antyda att ifrågavarande klausul må giva säljaren rätt att uttaga det högsta av priskontrollnämnden godkända priset i den mån detta icke överstiger »cirka»-priset med mera än 10 %. Vid fixeringen av procenttalet 10 har åberopats den i 66 § köplagen meddelade regeln om kvantitets - klausulen »cirka» och de av Internationella handelskammaren år 1933 godkända reglerna angående remburser, vartill numera ock skulle kunna fogas artikel 35 i 1951 års reviderade rembursregler.

G. L-n.