DEN ÄLDRE OCH YNGRE SÖDERMANNALAGEN.
AV
FIL. DR HANS JÄGERSTAD.
Bland Svealands medeltida landskapslagar intager Södermannalagen en särställning. Den år 1327 stadfästa och till våra dagar bevarade lagboken har bevisligen utarbetats på grundval av en äldre kodifierad Södermannalag. För kännedomen om svealagarnas inbördes förhållande, främst förhållandet mellan Södermannalagen och Upplandslagen, är det av grundläggande betydelse att försöka fastställa, om denna äldre södermanländska lagredaktion återfinnes i någon av de båda fullständiga handskrifter av lagen, som bevarats till vår egen tid. Generationer av svenska rättshistoriker ha ägnat skarpsinniga undersökningar åt detta problem.
När CARL JOHAN SCHLYTER år 1838 offentliggjorde sin edition av Södermannalagen i Corpus iuris sueo-gotorum antiqui, publicerade han som ett additament ett aktstycke, som till fullo fastställde existensen av en äldre kodifierad södermanländsk rätt. Detta aktstycke utgjordes av ett protokoll från ett sammanträde i Strängnäs den 26 oktober 1325 mellan å ena sidan strängnäsbiskopen och hans domkapitel och å andra sidan lagmannen och en del världsliga stormän. Vid detta sammanträde har tolv stadganden i lagen, huvudsakligen i dess kyrkobalk, diskuterats och vissa lagändringar beslutats. Detta strängnäsprotokoll lyder i Holmbäck-Wesséns tolkning:
»År 1325 på lördagen före apostlarna Simons och Judas dag blevo följande mål stadgade och skrivna i södermännens lagbok, i närvaro av biskopen och hans kapitel, lagmannen och herr Staffan Röriksson och herr Magnus Nilsson, jämte många andra goda landsmän.
(1) Först om prästens laga hus: tarva de hela taket nytt, det skall socknen svara för.
(2) Bliva kyrkovärdarna dömda till tre marker för kyrkans skrud, dem skall biskopen taga emot. Glömmer prästen att tillsäga kyrkovärdarna och händer sedan något, varav gudstjänsten hindras, böte prästen tre marker, två till biskopen och en till kyrkovärdarna.
(3) Kyrkan skall överlämnas till prästen av biskopen eller hans ombud. Och åt den skall kyrkan givas, som den nämner, som har faderlig rätt över henne.
(4) Om förspillande av kyrkovigning må stå, som det står skrivet i lagboken.
(5) Tionde skall delas i tre delar, prästen skall taga en skyl, och två skall bonden föra hem till sig och dela i tre delar, en lott till kyrkan,