MARGERY FRY. Arms of the Law. London 1951. Gollancz. 255 s.8/6.
Margery Fry tillhör en känd kväkaresläkt. Många av dess medlemmar har varit remarkabla personer, såsom fängelsereformatorn Elisabeth Fry (1780—1845) och den berömde konsthistorikern Roger Fry, bror till M. F. Själv har hon varit fredsdomare och ordförande i barndomstolen i London, ledare av ett college för kvinnliga studenter i Oxford och en av de mest framstående medlemmarna i Howard League for Penal Reform. M. F. vet sålunda vad hon talar om när hon behandlar brott- och straffproblem.
Englands straffsystem visar en kuriös blandning av gammal testamentliga straff- och hämndinstinkter och mänsklig medkänsla.
Fängelser, allmänna, tillhörande konungen, och privata, tillhörande lorder, kloster och biskopar, användes i början väsentligen till att förvara brottslingar, men förvaringen var sådan att den kan jämföras endast med vad som sker i nutida diktaturstaters fängelser. Först 1275 genom »the first Westminster Statute» började fängelserna få en bestraffningsuppgift. Fängelsetiden kunde emellertid förkortas genom en bötessumma till konungen och som denne var angelägen om böterna hade han intet intresse av att lindra fängelselivets gräsligheter. Mellan 1200- och 1700-talet synes också knappast några förbättringar ha kommit till stånd.
Henry Brunklow beskriver 1575 sina dagars fängelse så här.
»Their lodgings is too bad for hoggys, and as for their meate it is evil enough for doggys, and yet, the Lord knoweth, they have not enough thereof.»
Först i slutet på 1700-talet börjar man spåra en modern hållning till straffrättskipningen. En »spasmodisk medkänsla» med brottslingen kommer nu till synes jämte försök att begrunda strafflagensmening och verkningar. Jämte de praktiska reformatorerna JohnHoward och E. Fry som skaffat sig praktisk kännedom om fängelserna både i England och utomlands framträdde på det teoretiska planet den italienske markisen Beccaria (1738—94) — vars betydelse till fullo uppskattas av M. F. men vars personliga insatser i mitt tycke något undervärderas — och Jeremy Bentham (1748—1832) vars skarpsinne var lika stort som hans brist på människokännedom och praktiskt sunt förnuft.
Efter det korta men slående och spirituella historiska kapitlet kommer en avdelning där M. F. tar upp till behandling det genomtröskade problemet om avskräckningen. Fastän rättsfilosofer och jurister under århundraden blött och stött detta problem ställer M. F. det i en delvis ny och givande psykologisk belysning.
I nästa avdelning av arbetet behandlas dagens kriminalpolitiska frågor. Ett uttalande av Home Secretary (England har ingen särskild justitieminister) Sir C. Shortt 1918 är kanske symptomatiskt för engelsk åskådning vid den tiden. »Fängelset är ett redskap för brottslingsbehandlingen och grunden för denna är inte, såsom så många talare påstått, att förbättra brottslingen; dess syfte är att förhindra brott. Om man säger att det är ens skyldighet att begagna tillfället att söka förbättra dem man satt i fängelse så är jag av samma mening. Men om man säger att förbättring utgör basen för vårt straffsystem, så är jag av annan uppfattning.»
M. F. gör många drastiska invändningar mot rådande system. Honsäger bl. a.: »Att svälta polisen är att mata fängelserna.» Här i landet skulle man snarare kunna säga: »Att svälta polisen är att göda brottslingarna och öka brottsligheten.» Ty om rättskipningsorganen inte fungerar så kommer ingen kriminalpolitisk behandling till stånd.
Vidare framhåller M. F. att lagarna ofta skapar brott genom att utfärda eller bibehålla oförnuftiga förbud, ty när lagarna upphör att
uttrycka folkets moraliska uppfattningar så blomstrar brottsligheten.
På några sidor lämnas en upplysande och intressant statistisk översikt över rättskipningen i England.
Särskilt intressant är kapitlet om »probation» och Borstal institutionerna. I april 1945 lämnade understatssekreteraren för Home Officeden upplysningen att 9/10 av probationsfallen förhåller sig väl under prövotiden och att 2/3 av fallen efter ett misslyckande förhåller sig väl under åratal och förmodligen under återstoden av sin levnad.
Antalet heltidsanställda Probation Officers var i september 19501,050 vartill kom 112 deltidsanställda. Dessutom finns det lokala organ (»skyddsvärn», »övervakare») som har att lämna stöd åt villkorligt dömda. Det redogöres vidare för »Hostels» där unga villkorligt dömda får bo medan de arbetar på den fria arbetsmarknaden och »Homes» där de bor, sysselsättas och fostras till social anpassning.
Borstalinstitutionen beskrives ingående. »Det viktigaste draget hos Borstalinstitutionerna är den ständiga kontakten mellan en omsorgsfullt utvald personal och anstalternas skyddslingar.»
Enligt M. F. »är dom till B. I. berättigad endast när det finns säkra bevis på att ett verkligt brottsligt levnadssätt börjat, eljest inte». Resultaten av B. I:s verksamhet är att mer än hälften av fallen i fortsättningen förhåller sig väl och att efter ett återfall ytterligare 22 % för ett icke kriminellt levnadssätt. Förmodligen får dessa resultat anses ganska goda.
I ett kapitel om fängelserna berättas att en förutvarande fångvårdschef, Sir Harold Scott, betecknat fängelsebyggnaderna såsom en »smutsfläck». »Det är endast en sak att göra med dem: att spränga dem i luften med dynamit.» Man kanske har anledning att se mindre pessimistiskt på kriminalpolitiken i ett land vars fångvårdschef påett så övertygande sätt avslöjar sin insikt om bristerna på hans egna förvaltningsområden.
För närvarande lider fången i England »inte av grym behandling utan av stagnation. Han lär sig att slinka genom sin strafftid utan större ansträngning, men med en oändlig tråkighet, med mumlande småprat om sportnyheter och då och då svarta-börs-affärer i cigarretter såsom sin enda själsliga stimulus.»
Ett engelskt arbete om brott och straff av reformvänlig typ måste naturligtvis innehålla ett kapitel om dödsstraffet. Som detta problem för länge sedan upphört att vara aktuellt här i landet avstår jag från att redogöra för innehållet i detta kapitel.
Boken avslutas med en beskrivning på elektroencephalogram och deras diagnostiska betydelse m. m.
M. F:s översikt över det kriminalpolitiska reaktionssystemets nuvarande ståndpunkt med särskild hänsyn till engelska förhållanden är den i förhållande till sin ringa volym mest innehållsrika och upplysande, levande, originella och spirituella jag känner.
Olof Kinberg.