BERNHARD O'DONNELL. The Old Bailey and its Trials. London. First published 1950, reprinted 1951. Clerke & Cockeran. 226 s.

 

    Ett besök i Old Bailey ingår väl i varje svensk jurists program under en Londonvistelse. Har han därvid tur, kan han få bevittna öppnandet av en session, då domstolens ledamöter med Londons lordmayor i spetsen tågat in i domssalen i högtidlig procession, var och en med en blombukett i tårtpappersomslag i handen. Alla besökare veta emellertid kanske ej, att dessa buketter och de blomblad, som strötts över golvet på domarens estrad och i den tilltalades bås, ursprungligen avsetts att vara desinfektionsmedel. Att särskilda hygieniska åtgärder verkligen varit behövliga, framgår av det faktum, att år 1750 två kungliga domare, lordmayorn samt ett antal ålderman, jurymedlemmar och åhörare avled, sedan de smittats av den fängelsefeber, som rasade i det med domstolshuset sammanbyggda Newgate-fängelset.
    Detta och mycket annat rörande Old Baileys historia omtalas i kriminalreportern O'DONNELLS populära och lättlästa arbete.
    Från att under medeltiden ha varit en domstol för City of London, som sammanträdde i eller vid fängelset i Newgate (vilket revs först 1902 för att lämna plats åt den nuv., 1907 invigda domstolsbyggnaden), blev Old Bailey genom lagstiftning av 1834 en permanent assizedomstol för Londonområdet under det officiella namnet Central Criminal Court. Dess speciella karaktär av citydomstol är dock ännu bevarad därigenom att lordmayorn, Citys åldermän och domarna i Citys särskilda civildomstol äro ledamöter därav, jämte bl. a. lordkanslern och domarna i High Court. I praktiken arbetar domstolen numera på fyra avdelningar med ensamdomare, nämligen en domare från King's Bench Division i High Court samt nyssnämnda citydomare.
    Arbetet innehåller också intressanta glimtar och pittoreska detaljer från många av de rättegångar som ägt rum i Old Bailey, främst kanske uppmärksammade mordrannsakningar men också rättegångar i mål av andra slag, t. ex. 1670-talets skandalöst förda högförräderiprocesser mot vissa katoliker, samt från senare tider processen mot Oscar Wilde och rannsakningen med den under andra världskriget i tysk tjänst verkande radiokommentatorn William Joyce, den s. k. Lord Haw-Haw. H. T.

ALFRED R. TIDOW. Der Schuldbegriff im englischen und nordamerikanischen Strafrecht. Bonn 1952. Ludwig Röhrscheid Verlag. XII + 183 s.
    Föreliggande arbete utgör en framställning av det subjektiva brottsrekvisitet i anglo-amerikansk rätt, baserad huvudsakligen på väl kända straffrättsliga läro- och handböcker samt urvalssamlingar av rättsfall. Det är

 

308 LITTERATUR.mycket användbart som ett hjälpmedel för svenska jurister, som vilja orientera sig bland de i viss mån egenartade anglo-amerikanska rättsreglerna på detta område, bl. a. därför att det ställer dessa regler i relation till den tyska straffrättsdogmatiken (med vilken den svenska ju har mycket gemensamt). Dess värde förminskas dock därigenom att förf. med något enstaka undantag icke har begagnat litteratur eller rättsfall, som publicerats efter 1939. Sålunda har han — för att nämna de allra viktigaste luckorna — icke utnyttjat 10 uppl. av Russell on Crime (utg. 1950 av J. W. C. TURNER) eller JEROME HALL, General Principles of Criminal Law (1947).
H. T.