HAROLD J. BERMAN. Justice in Russia. An interpretation of Sovjet law. Cambridge, Massachusetts 1950. Harvard University Press. 322 s. $ 4.75.

 

    Det intresse för Sovjetunionen och dess förhållanden, som under efterkrigsåren uppstått i U. S. A., har även tagit sig uttryck inom rättsvetenskapen. Sovjetryska lagar och rättsfallssamlingar ha översatts, och olika sidor av sovjetryskt rättsväsen ha blivit föremål för vetenskaplig behandling. En av dem som mest ingående sysslat med studiet av sovjeträtten är prof. Harold J. Berman vid Harvarduniversitetet.
    I förevarande arbete analyserar Berman sovjeträtten ur tre olika aspekter. I första hand utreder han dess socialistiska karaktär. Vidare söker han påvisa att det sovjetryska rättssystemet i stor utsträckning mottagit impulser från äldre rysk rätt. Slutligen klarlägger han hur rätten och rättsordningen av de styrande betraktas som ett medel att uppfostra medborgarna.

 

TORGIL MELLGARD. 375    Enligt MARX voro ju rättsordningen och det kapitalistiska systemet intimt förbundna med varandra. I och med socialismens fullständiga genomförande skulle lagarna försvinna. Denna uppfattning hyste även sovjetregimens teoretiker under de två första årtiondena efter revolutionen. I samband med antagande av 1936 års författning (jfr SvJT 1937 s. 343 och 1946 s. 228) proklamerades att det socialistiska samhällssystemet definitivt genomförts. Samtidigt skedde emellertid en omsvängning i inställningen till rättsordningen och dess funktion. Den främste företrädaren för den nya linjen var VYSJINSKI (jfr SvJT 1950 s. 227). Han förkunnade att rätten når sin högsta utveckling just under socialismen. Denna förändrade inställning, med vilken följt att juristen erhållit en viktig roll i sovjetsamhället, har fått återverkningar i olika avseenden. I avbidan på de i författningen förutsedda för hela unionen gemensamma lagarna, vilka ännu icke kommit till stånd, har man börjat mera strikt tillämpa de redan existerande. På straffrättens område har grundsatsen nullum crimensine lege proklamerats som en socialistisk princip. Den brottsliges uppsåt betraktas numera som en väsentlig sida av brottsbegreppet. Detta motsvaras på skadeståndsrättens område av den renässans som inträtt för culpabegreppet. Inom familjerätten har registrering gjorts obligatorisk för ingående av äktenskap. Tidigare var formlöst avtal mellan kontrahenterna tillräckligt. Äktenskapsskillnad fordrar nu domstolsbehandling.
    Icke minst på det ekonomiska livets område, som ju kännetecknas av statens äganderätt till produktionsmedlen och planhushållning, har behovet av rättslig reglering gjort sig gällande. Socialismen innebär i sig ingen lösning av de problem, som på det ekonomiska livets område möta lagstiftare och domstolar i de s. k. kapitalistiska länderna. Det statliga företaget i den socialistiska staten kan likaväl som den enskilde näringsidkaren i den kapitalistiska staten råka ut för att mottagaren ej vill godkänna levererade varor, det kan uppstå tvist mellan statliga företag om tolkningen av ingångna kontrakt osv. Redan under de första åren efter revolutionen inrättades särskilda organ för lösning av tvister mellan statsföretagen. Dessa organ, som från början hade rent administrativ karaktär, ha efter 1936 blivit ett slags handelsdomstolar. Tvisterna avgöras numera under medverkan av jurister och med tillämpning av vanliga civilprocessuella regler. Dessa domstolar ha stor arbetsbörda. 1938 avgjorde de omkring 330 000 mål.
    Särskilt utmärkande för det socialistiska samhället är uppkomsten av en ny typ av brott, som Berman kallar ekonomiska brott. Planhushållning kräver straffsanktionering av handlingar, som äventyra ett effektivt genomförande av statens intentioner på det ekonomiska området. Om det statliga företaget slösar med den statsegendom, som företaget förvaltar, eller levererar varor av dålig kvalitet, straffas företagets ledare. Detsamma gäller den arbetare, som lämnar sin anställning eller skolkar från arbetet. Straffen för sådana ekonomiska brott — dessa höra under de allmänna domstolarna — äro avskräckande hårda. S. k. kontrarevolutionära brott behandlas i allmänhet

 

376 ANM. AV HAROLD. J. BERMAN: JUSTICE IN RUSSIA.icke av domstolarna utan av inrikesministeriet i administrativ ordning. Dödsstraffet, som avskaffades 1947 (jfr SvJT 1947 s. 556), återinfördes 1950 för förräderi, spionage och sabotage.
    Berman påvisar att man i Sovjetunionen på det rättsliga området under senare år sökt anknytning till äldre inhemska förebilder. I juristskolorna har rättshistoria blivit ett obligatoriskt ämne. Prokuratorinstitutionen, ursprungligen tillskapad av Peter den Store, har genom 1936 års författning återinförts. Generalprokuratorn, som väljes för 7 år i sänder av unionens Högsta Råd, vakar med biträde avde honom underställda prokuratorerna över att myndigheter och tjänstemän fullgöra sina åligganden. Prokuratorn är allmän åklagare i brottmål. Han följer även civila rättegångar och kan intervenera i dem samt fullfölja talan mot utslagen.
    Sovjetdomstolarna ha ej blott att slita tvister och utmäta straff. Domaren skall för parterna klargöra deras rättigheter och skyldigheter samt uppfostra medborgarna till fosterlandskärlek och hängivenhet för socialismens sak, aktsamhet om statsegendom och arbetsdisciplin. Stor vikt lägges vid rättegångens offentlighet. Domstolarna skola utsätta sina sammanträden till sådana tider på dagen, att så många medborgare som möjligt kunna närvara och inhämta lärdomar. Domarna få hålla juridiska föredrag vid fackföreningssammanträden och liknande möten. Broschyrer med lättfattliga framställningar av gällande rätt spridas bland allmänheten.
    Bermans arbete, som på grund av författarens uppläggning av ämnet lider av en viss vetenskaplig tyngd, har sitt värde främst med hänsyn till de inblickar den ger i gällande sovjeträtt. Som Berman framhåller går ju utvecklingen även i Västerlandet i riktning motökade statsingripanden på det ekonomiska området. Ur denna synpunkt kan lösningen av åtskilliga problem, som mött lagstiftare och domare i Sovjetunionen, ha ett visst intresse även för vårt vidkommande.

Torgil Mellgard.