Straffrättslig studiecirkel i Bryssel. D. 3—15 dec. 1951 anordnade Förenta Nationerna i samarbete med världshälsoorganisationen och efter inbjudan av belgiska regeringen en europeisk cycle d'études i Bryssel med ämne: Medicinsk, psykologisk och social undersökning av brottslingen, före domen och efter.
    Deltagarna utgjordes av delegater från 18 länder, i allmänhet 5 från varje land utsedda av dess regering. Direktören för FN:s sektion för socialt skydd Paul Amor och statssekreteraren i belgiska justitiedepartementet Paul Cornil ledde förhandlingarna. Från Sverige deltogo byråchefen Torsten Eriksson, överdirektören Hardy Göransson, lagbyråchefen Björn Kjellin, överläkaren Torsten Sondén och prof. Ivar Strahl. Arbetet hade förberetts genom ett stort antal tryckta kortfattade redogörelser för förhållandena i de deltagande länderna och uppsatser i frågor av betydelse för studiecirkeln. Förhandlingsspråken voro franska och engelska.
    Arbetet uppdelades på tre sektioner.
    I den första, med prof. Etienne de Greeff, Louvain, som ordf. och dr Dennis Carroll i London som rapportör, behandlades studiecirkelns ämne

 

NORDISKT OCH INTERNATIONELLT. 393från läkarvetenskaplig synpunkt. Man diskuterade metoder för undersökning av tilltalade och fångar och problem som inställa sig därvid. Särskilt intresse tilldrog sig frågan i vad mån undersökningsläkare bör hemlighålla vad han erfar vid undersökningen.
    Den andra sektionen, där riksadvokaten Andreas Aulie i Oslo var ordf. samt prof. Francois Clerc i Neuchåtel och ledamoten av appellationsdomstolen i Rom Carlo Erra rapportörer, behandlade undersökningens ställning i processen. Man underströk vikten av ifrågavarande slags undersökningar för valet av påföljd och förordade, att sådan undersökning måtte äga rum i alla fall där den synes nyttig för detta ändamål. Många uttalade sig för en uppdelning av straffprocessen i två etapper: den första avslutad med sakerförklaring eller frikännande, den senare avseende bestämmandet av påföljden. Enligt detta system borde den irågavarande undersökningen kunna äga rum efter sakerförklaring. Efter livliga diskussioner enade man sig om att förorda denna tanke till övervägande.
    Den tredje sektionen, med den engelske fångvårdschefen Lionel Fox såsom ordf. och inspektören för franska fångvårdsväsendet Jean Pinatel som rapportör, dryftade frågorna om utnyttjande för den dömdes behandling av den undersökning som föregått domen och om fortsatt observation av den dömde efter domen.
    Deltagarna voro föremål för stor gästfrihet och fingo bese bl. a. fängelser i Bryssel och Louvain samt fångvårdens ungdomsanstalt i Hoogstraaten.
I. S.