HOV OCH TING.

 

AV

 

PRÓFESSOR ÓLAFUR LÁRUSSON.

 

Tills helt nyligen har den åsikten varit förhärskande, att styrelseskicket i den forna isländska folkstaten skulle ha ägt sakrala rötter. Hövdingestyre skulle ha uppstått i det nybebyggda landet på så sätt, att några av de förmögnare landtagarna (landnámsmenn) hade rest gudahov på sina gårdar och där hållit blot. Deras grannar hade samlats till bloten och betalat hovägaren en slags skatt, hovtull. På detta sätt hade hovägaren blivit deras överherre och de hans underhavande.
    Om denna åsikt vore riktig, borde man också kunna vänta, att den andra faktorn i styrelseskicket, tingen, hade uppstått på liknande vis, att de hade stått i samband med häradsbornas sammankomster vid hoven. Det kunde anses sannolikt, att man skulle ha begagnat tillfället, då mycket folk var samlat för att närvara vid bloten i hovet, till att där avhandla världsliga frågor och att hovets ägare, goden, då hade varit självskriven ordförande vid en sådan sammankomst. Om så hade varit, borde man vänta, att det hade rått ett nära samband mellan blotfesterna i hoven och tingsmötena, och att detta samband skulle ha visat sig bl. a. däri, att det ena hade ägt rum i närheten av det andra, att tingen hade hållits i hovets grannskap.
    Denna fråga, huruvida det styrelseskick, som skapades på Island under decennierna närmast före och efter år 900, har vuxit fram ur sakral grund, har betydelse även för andra germanska folks rättshistoria. Det synes därför vara mödan värt att undersöka hur den faktor, som här ovan berörts, den inbördes relationen mellan hovplatser och tingsställen, varit beskaffad. Blir resultatet av undersökningen det, att tingen ha hållits i närheten av hoven ger detta ett starkt stöd åt åsikten, att styrelseskicket skulle äga sakralt ursprung. Blir resultatet det motsatta, ger det åtminstone inga skäl att antaga, att tingen skulle ha hål-

 

HOV OCH TING. 633lits som ett led i kulthandlingarna i hoven eller som en fortsättning av dem, utan tyder i så fall på motsatsen.
    De ting, som saken här gäller, äro häradstingen, vårtingen, som de kallades. Det finns skäl, som tala för att dessa ting, åtminstone på en del platser, ha upprättats redan under landets bebyggelseskede och innan riksstyrelsen fick sin slutliga organisation år 930. Dessa ting ha alltså tillkommit, just då den första ansatsen till en riksstyrelse håller på att bildas i det nya landet, och det vore därför inte osannolikt, att deras anordning bure några spår av det tidsskede, de krafter som då arbetade på att skänka det nya folksamhället en rättsordning. Om tingen från början hade sökt sitt ursprung till blotfesterna i hoven, kunde man vänta att finna några spår därav senare, då de hade fått en fast organisation.
    Denna organisation har fullbordats året 930. Då ha dessa tings arbetsområden fixerats och deras antal fastställts till 12 i hela landet.1 I samband med landets indelning i fjärdingar omkr. 965 ändrades antalet genom att ytterligare ett ting upprättades, så att de blevo 13, tre i varje fjärding utom Nordlandsfjärdingen, som fick fyra.2
    Varje ting hade sitt namn,3 som härrörde från namnet på den ort eller bygd, där tinget hölls, och de hade fasta mötesplatser. Det förekom likväl, att man bytte om tingsplats, upphörde att hålla ting på det första stället och återupptog det på ett nytt ställe. Det torde också ha inträffat, att ting hölls växelvis på det ena stället eller på det andra, sannolikt för att utjämna de olägenheter det vållade folk att bevista tingen, ty många av deltagarna hade lång väg dit.
    Vi känna nu mötesplatserna för alla de tretton tingen och flera än ett tingsställe för några av dem. Man kan säga, att vi känna de flesta av dem med full visshet, både av tingsnamnen, av uppgifter i sagorna och av lämningar, som ännu äro synliga och vittna om att där har varit en allmän mötesplats, och det är då särskilt fråga om lämningar av de torvbodar, som tingmännen byggde åt sig till att vistas i under tingsmötena. De tingsställen, som kunna ha använts och vi nu inte känna till, äro säkerligen mycket få. Vi böra därför kunna göra oss en klar

 

    1 Grágás I a, 38; II, 401—402; I a, 72, 77, 211.
    2 Ìslendingabók, kap. 5.
    3 Grágás I, 97.

 

634 ÓLAFUR LÁRUSSON.och riktig föreställning om var tingen höllos och om vi hade lika säker kännedom om var hov hade blivit resta, vore det en lätt sak att ta reda på hovens och tingens inbördes läge.
    Den främsta källan för vår kunskap om var hov ha funnits är ortsnamn, som innehålla ordet »hov», i synnerhet gårdsnamn. Det tycks ha varit rätt allmänt, att en gård, på vilken fanns ett hov, har fått namn av detsamma, antingen enkelt: Hof, eller sammansatt: Hofstaðir, Hoffell, Hofgarðar o. s. v. Man känner numera till 44 sådana forntida gårdsnamn på många håll landet runt,1 ett fåtal av dem dock något osäkra. Man kan förmoda, att hov funnits vid de flesta av dessa gårdar. På några av dessa ställen kan man ännu se lämningar, som av bygdens folk ha ansetts vara lämningar av hov, men undersökningar av dessa fornminnen ha ännu icke hunnit så långt, att det är värt att lita på dylika sägner. I sagorna omtalas hov på några få gårdar, vilkas namn ej innehålla ordet »hov».
    Vad beträffar den granskning, som här skall göras, kommer ytterligare en faktor med i räkningen. Vi känna till de flesta av landets godeätter.2 Vi veta namnen på de landtagare, som blevo deras stamfäder, och i många fall veta vi också, var dessa män bodde. Det är en sådan man eller möjligen hans son, som enligt den härskande åsikten skulle ha byggt det första hovet i sin trakt och upprättat det första tinget. Hovet hade han då förmodligen byggt på sin gård, även om gården inte fått ett namn, som tydde på hov. Det bör därför också observeras, huruvida tingsställen ha legat i närheten av dessa mäns boplatser.
    Låt oss nu granska de 13 vårtingens läge med hänsyn till dessa faktorer.
    1. Östligaste tinget i Sydlandsfjärdingen benämnes Þingskálaþing, senare Rangårþing.3 Tingsstället låg vid Þingskálar på stranden av Ytri-Rangå. Den plats, där veterligen ett hov funnits och som ligger närmast tingsstället, är gården Hof vid Eystri Rangå, på 13 km avstånd. Men gården Hof tillhörde den förste landtagaren i häradet4 och dennes son, den förste lagsagoman-

 

    1 Nordisk Kultur, XXVI, pp. 74—76.
    2 Om godeätterna, se Lögsögumannskjör å Alþingi 930, Reykjavík 1930; S k í rn i r, vol. CVI, pp. 20—32.
    3 Brennu - Njáls saga, passim; Sturlungasaga, Reykjavik 1946,p. 237.
    4 Landnámabók, kap. 8.

 

HOV OCH TING. 635nen i landet, och dessa båda äro de troligaste grundarna av ett ting i detta härad. Förfäderna till häradets övriga godeätter voro bosatta ännu längre bort från tingsstället.
    2. Midtinget i Sydlandsfjärdingen benämndes Árnesþing1 efter tingsstället Arnes (älvnäset), som nu är en ö i Þjörså, men förr har varit landfast. Från tingsstället är det 41/2 km till gården Hof i Gnúpverjahreppur (socken), men många gånger längre till den plats, där förfäderna till häradets godeätter voro bosatta.
    3. Platsen för det tredje sydlandstinget känna vi inte med full säkerhet. Det benämnes Kjalarnesþing,2 vilket tyder på att det hållits på udden mellan Hvalfjörður och Kollafjörður, men det säger oss inte närmare var på udden det har hållits. Där är blott ett ortnamn känt, som kunde tyda på ett tingsställe, Leiðvöllur, och därifrån är det 7 km till gården Hof. En av godeätterna i detta tingslag härstammar förmodligen från en landtagare, som bodde på Kjalarnes, Örlygur Hrappsson till Esjuberg. Från hans gård är det ca 2 1/2 km till Leiðvöllur, men det måste betraktas som mycket osannolikt, att dessa granngårdar skulle ha haft var sitt hov, eller att Örlygur, om vilken sagan säger, att han varit kristen och byggt en kyrka på sin gård, skulle ha rest ett hov där.3
    Det ser ut, som om detta ting ej alltid skulle ha hållits på Kjalarnes. Vid Elliðavatn (vatten, sjö) i Seltjarnarnes socken finns ortnamnet Þingnes (tingsnäs), och där finnas gamla lämningar av torvbodar, och man kan utan tvivel anse, att där har varit tingsplats. Därifrån är det 7 km till gården Hofstaðir i Garðahreppur och 7 km till närmaste sätesgård för en godeätt, Reykjavík, där den förste landtagaren bodde och dennes son, vilken säges ha upprättat Kjalarnes-tinget.4
    4. I Västlandsfjärdingens sydligaste tingslag synes tingsplatsen ha flyttats några gånger. Omkring 950 hölls ting på Þingnes på södra stranden av Hvitå.5 Därifrån är avståndet 5 km till gården Hofstaðir i Stafholtstungur på andra sidan älven.

 

    1 Flóamanna saga, 4 kap., 30; Grágás Ib, 246, 251; Sturlunga saga I, p. 279.
    2 Ìslendingabók, kap. 3; HarðarsagaogH61mverja, kap. 21 Dipl. Isl. I, p. 402.
    3 Landnåmabók, kap. 66.
    4 Ìslendingabók, kap. 3.
    5 Ìslendingabók, kap. 5.

 

636 ÓLAFUR LÁRUSSON.    Ortnamnet Þinghöll (tingkullen) och bodlämningar i grannskapet av gården Grísatunga i socknen Stafholtsstungur tyda på att där varit tingsplats, vilket bestyrkes av en uppgift i en av sagorna.1 Därifrån är det 11 km till det ovannämnda Hofstaðir.
    Till slut fick detta ting sin mötesplats förlagd till þverá(tvärå). Sannolikt har denna förändring icke ägt rum, förrän efter att landet blev kristet, varför denna tingsplats saknar betydelse för den fråga, som här diskuteras, men denna tingsplats ligger närmast Hofstaðir av dessa tre: på 21/2 km avstånd. Alla tre tingsställena ligga längre bort från godordsmännens sätesgårdar än från Hofstaðir.
    5. Midtinget västanlands hölls i Þórsnes (Torsnäs) och benämndes Þórsnesþing. Sägner, som det ej finns anledning att jäva, ha bevarats om upphovet till detta ting under bebyggelseskedet,3 och dessa händelser ha betraktats som ett klassiskt exempel på hur styrelseskicket skapats i landet. Landtagaren Þórólfur Mostrarskegg reste ett hov på sin gård och kallade denna Hofstaðir. Han upprättade också ett ting i häradet. På grund av missuppfattning av källan och en förväxling, som ägt rum i fråga om lokalnamn, har det ansetts, att tingsstället legat på ett litet näs, som heter Haugsnes och ligger strax intill Hofstaðir. Det tycktes utvisa ett nära samband mellan blotfesterna och tinget. Jag har å annan plats4 anfört tillräckliga skäl för åsikten, att tinget hållits på den plats, som nu heter Nónnes, men som förr hette Þórsnes, vilket ligger på 4 km avstånd från Hofstaðir. Tinget flyttades senare till en annan plats längre bort från Hofstaðir.5 Þórólfs ättlingar blevo en av godeätterna i detta härad, de övriga voro bosatta längre bort från tingsstället.
    6. Det nordligaste tinget i Västlandsfjärdingen hölls ömsevis vid Þorskafjörður6 eller Dýrafjörður.7 Från tingsplatsen vid Þorskafjörður, Kollabúðir, är det 11 km till gården Hofstaðir

 

    1 Egils saga Skallagrímssonar, kap. 81.
    2 Dipl. Isl. I, p. 28; Sturlungasaga I, p. 268, II, p. 281.
    3 Eyrbyggia saga, kap. 4; Landnámabók, kap. 135.
    4 S k í r n i r, vol. CIX, pp. 182—211; Byggð og saga, pp. 199—229.
    5 Eyrbyggia saga, kap. 10.
    6 Landnåmabók, kap. 254; Gísla saga Surssonar, kap. 26; Sturlungasaga I, pp. 448—450.
    7 Landnåmabók, kap. 198; Biskupasögur I, pp. 641, 659, 666; Sturlungasaga I, p. 220. 

HOV OCH TING. 637i Reykhóla-bygden. Vid Dýrafjörður funnos två tingsställen. Från det ena, Þingeyri, är det 5 km till gården Hof i Kirkjubólsdal. Det andra tingsstället, Valseyri, ligger längre bort från Hof. Till de gårdar, där godeätternas förfäder bodde, är avståndet större.
    7. Det västligaste tinget i Nordlandsfjärdingen hölls på Þingeyrar vid Húnavatn.1 Från Þingeyrar är det 20 km till närmaste plats där man vet, att ett hov har funnits: gården Hof i Vatnsdal, vilken gård tillhörde den förste landtagaren i häradet och stamfadern till dess främsta hövdingeätt.
    8. Det andra nordländska tinget hölls invid gården Garður i Hegranes.2 Därifrån har det varit 7 km till närmaste hov: på Hofstaðir i Viðvík-bygden. Tingsstället ligger inte i närheten av de platser, där någon av godeätternas förfäder ha bott. Två av dem bodde dock på gårdar, som heta Hof, men tinget hölls långt borta från bägge dessa hov.
    9. Det tredje nordländska tinget hölls vid utloppet av Eyjafjarðarå(å) och benämndes Vaðlaþing.3 Det är därifrån 13 km till hovet på Þverá,4 som är närmast tingsstället, så vitt man vet, och Þverå var den gård, där stamfadern för en av godeätterna bodde, men ingen av de övriga bodde närmare tingsplatsen.
    10. Det östligaste tinget i Nordlandsfjärdingen hölls i Þingey (tingsön) i floden Skjálfandi.5 Vi ha oss icke bekant något hov i de närgränsande bygderna, och hövdingeätterna i häradet härstamma ej från denna trakt. Detta torde vara det nya ting, som upprättades ca 965.
    11—12. De två nordligaste tingen i Östlandsfjärdingen ha flyttats gång på gång. Källorna omnämna ting på fem ställen, vilket delvis bekräftas av fornlämningar. Alla dessa ställen äro nu kända med undantag för ett enda, Kiðafell.6 Ett av dessa

 

    1 Vatnsdaelasaga, kap. 33, 37; Hallfreðar saga, kap. 3; Kormáks saga, kap. 21; Biskupasö gur I, p. 171.
    2Biskupasögur I, pp. 8, 47; Víga-Glúms saga, kap. 14, 21; Reykdaela saga, kap. 20; Ljósvetninga saga, kap. 25; Grettissaga, kap. 72; Laxdaela saga, kap. 81; Sturlungasaga I, p. 245, II, p. 280.
    3 Reykdaelasaga, kap. 15, 20; Ljósvetninga saga, kap. 10, 14, 18; Bandamannasaga, kap. 9; Sturlungasaga I, pp. 163, 170.
    4 Víga-Glúms saga, kap. 25.
    5 Reykdaela saga, kap. 27, 29.
    6 Fljótsdaela saga, kap. 2, 20.

 

638 OLAFUR LÁRUSSON.ting, i Sunnudal vid Vopnafjörður,1 vilket tycks ha upprättats tidigt, var på 4 km avstånd från hovplatsen och godordsmannens gård Hof vid Vopnafjörður. Om så skulle vara, att den plats, där det senare legat en kyrka, Kirkjubaer i Tunga, skulle ha hetat Hof,2 har ett av tingen, Krakalaekjarþing3 hållits på 11 km avstånd därifrån. Man vet inte om något hov i grannskapet av de båda andra, Lambanesþing4 och Múlaþing,5 och intet av dessa ting är i närheten av godeätters sätesgårdar med undantag för Sunnudalstinget.
    13. Vad slutligen beträffar det sydligaste tinget i Östlandsfjärdingen, så hölls det vid Skaptafell i Öræfi.6 Från Skaptafell är det 18 km till gården Hof i Öræfi. Det är inte sannolikt, att hov ha rests på andra platser i denna bygd. En av hövdingeätterna var bosatt i samma bygd, på gården Svínafell, som ligger på 71/2 km avstånd från Skaptafell.
    Det bör nämnas, att de lokalavstånd, som här ha uppgivits, äro räknade i rät linje mellan platserna. Det säger sig självt, att väglängden dem emellan alltid har varit något större. Alla de uppgivna avstånden äro sålunda för korta. Men även om man räknar avstånden i rät linje mellan hov och tingsställen, blir resultatet, att intet av tingen har hållits i närheten av ett hov. De ha alla hållits på något avstånd från dem, vanligen 4 — 20 km. I ett enda fall är det fråga om ett kortare avstånd mellan ett tingsställe och en plats, som fått sitt namn av ett hov, d. v. s. 21/2 km, men det tingsstället har sannolikt icke tagits i bruk, förrän efter att landet blev kristet och hovet nedlagt.
    Det tycks mig, som om detta resultat vore tillräckligt bevis för att seden att församlas till häradsting icke äger sitt ursprung i sammankomsterna vid gudahoven. Det är högst osannolikt, att deltagare i blotfesterna i hoven, som förvandlade dessa rituella högtider till profana folkmöten, ting, hade gjort sig mödan att förflytta sig så lång väg för att hålla ting. De skulle förmodligen ha hållit denna sin sammankomst någonstans i omedelbar närhet av hovet.

 

    1 Vopnfirðinga saga, kap. 8, 17.
    2 Fljótsdaelasaga, kap. 24.
    3 Droplaugarsona saga, kap. 4; Fljótsdaela saga, kap. 29.
    4 Fljótsdaela saga, kap. 31.
    5 Fljótsdaela saga, kap. 29.
    6 Landnámabók, kap. 371, 377; Brennu-Njáls saga, kap. 116.

 

HOV OCH TING. 639    Det har vid denna granskning också blivit klart, att tingen icke ha hållits i grannskapet av gårdar, dår de landtagare bodde, som blevo stamfäder för godeätterna, icke ens då dessa kallade sina gårdar Hof. I detta sammanhang kan man, utöver de redan nämnda Hof-gårdarna, nämna Hof vid Alptafjörður, Hof i Goðdalir och Hof på Höföaströnd, vilka alla voro hövdingsäten och alla ligga långt från tingsplatsen i sitt härad.
    En granskning av relationen mellan hov och tingsställe tycks mig alltså klart visa, att det redan från början inte har rått något nära samband mellan dessa båda, och detta resultat erbjuder ett tungt vägande argument mot den gängse åsikten, att styrelseskicket på Island skulle ha sakralt ursprung.1

 

    1 Om andra skäl mot denna åsikt, se min uppsats i Tidskr. utg. av Juridiska Föreningen i Finland, Festnummer tillägnat Minister Rafael Erich, 1939, pp. 262—275.