LIZZIE CARLSSON. Sängledningen. Hednisk-borgerlig rättsakt och kristen ceremoni. Vetenskaps-Societetens i Lund årsbok 1951, s. 59—107.

 

    Fil. mag. fru LIZZIE CARLSSON har under de senaste 20 åren publicerat ett flertal uppsatser, för vilka till stor del material av rättslig natur legat till grund. Jag nämner »Bödelsämbetet i det medeltida Stockholm» (Samfundet Sankt Eriks årsbok 1934), »De medeltida skamstraffen», »Högsätet och hemfriden», »Nyckeln som rättslig symbol», »Om bad och badstugor i äldre tid»,»Staven. En maktens och ringhetens symbol», »Handsken och fanan. Två gamla rättssymboler» (Rig 1934, resp. 1935, 1942, 1947, 1951 och 1952) samt »Utskutstol. En studie i medeltida rättssymbolik» (Arkiv för Nordisk filologi 1948—1949). I dagarna har hon offentliggjort ännu ett arbete på rättssymbolikens område »Sängledningen». Arbetet är så intressant och roligt att ett omnämnande icke bör saknas i denna tidskrift.
    Som bekant stadgas i Västgötalagarna, att kvinnans giftorätt inträder när makarna kommit »på ett bolster och under ett lakan», och i Östgötalagen, att sedan brudgummen och bruden uppenbarligen gått i säng samman, hon kommit till alla rättigheter och han ägde söka och svara för henne. Dalalagen låter dem, som fara bruden till mötes för att föra henne till mannens hem, svara för all skada tills hon kommer på bolster och lakan och Södermannalagen stadgar att brudmännen skola svara för bruden hem till brudgummen och till hans säng. Hälsingelagen låter mannens rätt att söka och svara för sin hustru inträda när hon kommer i säng med honom. Landslagarna och stadslagen stå nära Östgöta- och Hälsingelagarna. När bruden kommit till brudgummen, skulle hon gå i säng med honom och när de legat samman en natt, var han hennes rätta målsman och ägde söka och

 

svara för henne, en bestämmelse, som f. ö. innebär en skärpning av äldre rätt. 1734 års lag låter äktenskapets rättsverkningar inträda vid vigseln men när lagkommissionen i 1690 års förslag till giftermålsbalk ville knyta inträdandet av mannens målsmanskap över hustrun till vigseln, opponerade sig Svea hovrätt. Hovrätten ansåg det säkrare att bliva vid den gamla lagen, som förmådde att mannen icke bleve hustruns målsman förrän de hade natt sammanlegat. Ett par årtionden senare stod vid ett tillfälle lagkommissionen på samma ståndpunkt och ännu 1731 gjorde Abrahamsson ett försök att få den gamla regeln kvar.
    Tesen i fru Carlssons skrift är att bakom de angivna stadgandena ligger ett från den hedniska tiden stammande ceremoniellt krav från rättsordningens sida, sängledningen. Huruvida denna uppfattning är riktig är synnerligen tveksamt. Många författare, bland dem WINROTH, ha tvärtom ansett att sängledningen (bilägret) är av katolskt ursprung. I en av fru Carlssons skrift framkallad starkt dokumenterad framställning i årg. 1952 av Tidskrift utg. av juridiska föreningen i Finland har HEMMER gjort sig till tolk för denna åsikt. Oavsett huru denna fråga besvaras har emellertid fru Carlssons skrift sitt värde. Huvudvikten i avhandlingen ligger på en detaljrik och givande framställning i vilken förf. går igenom katolska och lutherska stadganden på hithörande område. Som man kunde vänta betonade kristendomen den symboliska betydelsen av sängledningen. Enligt vissa utländska formulär skulle prästen i samband med vigseln uppmana brudgummen och bruden att under en, två eller tre nätter avhålla sig från köttslig beblandelse. Enligt Olaus Magnus plägade dessa s. k. Tobiasnätter iakttagas även i Sverige. I övrigt kanske man mest frapperas av stadgandenas konservatism. Äldre föreställningar kunna inverka ännu århundraden sedan den realitetet är borta, i vilken de äro grundade. Så finnes i utländska katolska ritual, med början i ett engelskt ritual, Rituale Dunelmense, från omkring år 900, en föreskrift som står i samband med sängledningen. Det sades att vid ett giftermål sovkammaren skulle välsignas. Denna välsignelse kommer sedan in i svenska ritual och i det svenska vigselformuläret, och där står en välsignelse av brudhuset kvar till den nya handboken av år 1942! Fru Carlsson följer tyvärr icke denna välsignelses historia även i de utländska ritualen. Finns den kanske på något ställe kvar än i dag?
    Fru Carlssons arbete innehåller även en mycket värdefull framställning av andra än rättsliga och kyrkliga källställen, i vilka sängledning omtalas eller beskrives. Vissa av dessa källställen äro utländska. Särskild uppmärksamhet tilldrager sig därvid en tysk dagbok från 1400-talets senare decennier och början av 1500-talet samt en likaledes tysk skildring av konung Hans' bröllop år 1478 i Köpenhamn. De flesta källorna äro emellertid svenska. Från Sverige saknas medeltidsmaterial men från 1500-talet och senare tid är det svenska materialet rikt. Framställningen är byggd på folkvisor, domböcker, uppgifter om Karl X Gustafs bröllop 1654 med Hedvig Eleonora, Olaus Rudbecks Atlantica, Loccenius' Antiquitates suio-gothicæ, socken- och landskapsbeskrivningar m. m. Även uppteckningar av muntlig tradition, vilka finnas i folklivsarkivet i Lund och landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala, ha använts och framställningen föres alltså här fram även till nutiden. Många markanta folkliga drag träda till mötes. Än lystes bruden med facklor till brudkammaren, än bjödos gästerna där på konfekt och vin, än skulle brudgummen taga kronan av bruden, än skulle täcket slås om bruden och brudgummen o. s. v.

Å. H-ck