ARNE EKEN och J. HARTVIG JACOBSEN. Bankloven af 15. april 1930. Håndbog i dansk Banklovgivning. Gyldendal. Kbhvn 1952. 394 s. Dkr 40,00 inb. 49,00.

 

    I föreliggande arbete lämna författarna, som i ämnet äga eminent sakkunskap, en ingående redogörelse för de olika bestämmelserna i den danska banklagen (DBL) samt för den administrativa och judiciella praxis, som uppkommit vid dennas tillämpning. Därjämte göres på många punkter jämförelse med regleringen av motsvarande spörsmål i Finland, Norge och Sverige. Med hänsyn till den aktualitet banklagstiftningen har hos oss — i början av förra året framlade 1949 års banklagssakkunniga förslag till ny banklag — är det av särskilt intresse att ta del av hithörande lagstiftning i våra grannländer, så mycket mera som det är påfallande, huru likartade de problem på bankväsendets område äro som lagstiftarna i Danmark och Sverige konfronteras med, må vara att problemen stundom lösts på skilda sätt. Dessa förhållanden ha föranlett anm. att uppmärksamma några spörsmål, som i vårt södra broderland reglerats på annat sätt än hos oss. Då banklagstiftningen för flertalet av våra jurister är något av en terra incognita, synes även däri ligga ett skäl att ange en del av dessa spörsmål.
    DBL utgör lagtekniskt sett en ren speciallag och upptar sålunda endast de bestämmelser, som äro specifika för bankerna (med bank avses då affärsbank; för statsbanken och sparbanker m. m. gälla, liksom i vårt land, särskilda föreskrifter), medan i övrigt för bankerna gälla vanliga associationsrättsliga regler enligt den danska aktiebolagslagen. Med detta i flera hänseenden mycket paktiska system har DBL blivit av lovvärt ringa omfattning; den omfattar blott ett tjugotal paragrafer. Vid revisionen av vår banklag (BL) ha de sakkunniga diskuterat frågan, om BL lämpligen — i likhet med vad nu är fallet — borde omfatta alla för bankerna gällande bolagsrättsliga regler eller om den måhända skulle reglera allenast för bankerna rent speciella bestämmelser. Efter övervägande av fördelarna och nackdelarna med de båda alternativen ha de sakkunniga, med vissa modifikationer, föreslagit bibehållandet av nu gällande system med en fullständig banklag — en ordning som givetvis också kan ha skäl för sig.

 

    Som exempel på problem, som förelegat för lagstiftarna i såväl Danmark som Sverige, kan nämnas svårigheten att klart definiera så till synes enkla begrepp som bank resp. bankverksamhet samt därvid fastslå banks avgränsning mot sparbanker och andra likartade kreditinstitutioner. Detta spörsmål har utförligt behandlats i handboken.
    I Danmark kräves ej, i motsats till vad fallet är i vårt land och våra andra båda grannländer, statlig oktroj för bedrivande av bankrörelse. I detta, liksom i flera andra hänseenden, intar DBL en mindre restriktiv hållning mot bankväsendet än den BL innefattar.
    Av föreliggande arbete framgår, hurusom aktuella händelser inom landets bankväsen och ekonomiska liv eljest påverkat statsmakternas ställningstagande till de för bankernas verksamhet betydelsefulla spörsmålen. För Danmarks vidkommande föranledde Landmansbankens fallissemang år 1922 stora påfrestningar och i DBL finnas åtskilliga bestämmelser, som med stöd av erfarenheterna därvidlag avse att förhindra uppkomsten av sådana krascher. Detta är en påtaglig parallell till förhållandena inom vårt land, där det ödesdigra Kreugersammanbrottet år 1932 föranledde krav på skärpt kontroll från statens sida över bankväsendet. Som resultat därav infördes i BL åtskilliga bestämmelser av restriktiv karaktär, bl. a. principiellt förbud för bank att förvärva aktier och förlagsbevis. I detta hänseende är DBL dock avsevärt liberalare. Bank medges nämligen däri rätt att i viss omfattning förvärva aktier. Och DBL medger t. o. m. bank att inom vissa gränser förvärva eller belåna egna aktier (en bestämmelse som har sin motsvarighet i danska aktiebolagslagen). Sistnämnda regel är med sin för vårt betraktelsesätt principiellt tvivelaktiga karaktär av obestridligt praktiskt värde för en bank, som med stöd därav kan bevilja sina kunder lån mot hypotek av aktier i banken. Kunden måste ju annars för sådant ändamål hänvisas till annan bank. Vidare har bank enligt DBL avsevärd möjlighet att förvärva även andra fastigheter än sådana, som erfordras för bruk i själva bankrörelsen. Av hithörande spörsmål lämnas i handboken en grundlig framställning.
    I Danmark ha — liksom i Sverige — frågorna om bankernas likviditet och kassa samt kassareserver m. m. ägnats stor uppmärksamhet och bestämmelserna därom ha under kriget ävensom under åren därefter väsentligt skärpts genom provisoriska lagstiftningsåtgärder.
    Handboken redogör i detalj för åtskilliga spörsmål om bankmotböcker och därmed sammanhängande förhållanden, t. ex. om överlåtelse och pantsättning av motbok samt om banks kvittningsrätt i tillgodohavande, varom motbok utfärdats. Detta avsnitt, som delvis ansluter till hithörande regler i den danska skuldebrevslagen, är med sina många paralleller till den svenska bankjuridiken av stort intresse.
    I DBL finnas en del regler rörande kreditgivningen, varid bl. a. är att märka, att däri icke upptagits någon motsvarighet till det hos oss gällande principiella förbudet mot s. k. blancokrediter, d. v. s. kredit utan real- eller namnsäkerhet, vilket förbud emellertid enligt föreliggande banklagsförslag något uppmjukats.
    Den del av handboken, som behandlar banks årsredovisning m. m., ger många värdefulla upplysningar om sättet för beräkningen av värdet å banks tillgångar, varvid icke minst avsnittet om värdering av ford

 

ringar och därmed sammanhängande frågor rörande avskrivningar erbjuder intressanta aspekter även för svenska bankmän.
    I arbetet kommenteras vidare i detalj bestämmelserna om bankens direktion, styrelse och revisorer, om bankinspektionens tillsyn samt om bankledningens och revisorernas skadestånds- och straffansvar, allt frågor som inbjuda till jämförelse med motsvarande bestämmelser i BL.
    Anm:s helhetsintryck av denna handbok är, att den lämnar en överskådlig och samtidigt mycket grundlig redogörelse för den danska banklagstiftningen. Bokens användning underlättas av att den är försedd med utförliga innehålls- och sakregister. Då bankväsendets struktur är ganska likartad i Danmark och Sverige, är arbetet som förut antytts av intresse även för oss. Den som i sin dagliga gärning ofta kommer i kontakt med banklagstiftningen måste efter genomläsningen av denna handbok säga sig, att en motsvarande handbok i svensk banklagstiftning skulle vara till stort gagn. Det förhållandet, att en ny banklag förmodligen snart kommer till stånd i vårt land, kanske kan bli ett incitament till utgivande även här av en dylik handbok.
 

L. Fogelklou