FN-seminarium om probation. FN:s europeiska cycle d'études i Bryssel förra året (SvJT 1952 s. 392) fick sin efterföljare i London d. 20—30 okt. 1952. Ämnet var probation.
    För seminariet hade tillsatts ett direktorat bestående av John Ross, Assistant Under Secretary of State, London, tillika ledare av förhandlingarna, Marc Ancel, Président de Chambre à la Cour d'Appel de Paris, prof. Max Griinhut, Oxford, och prof. Stephan Hurwitz. FN representerades av direktören för dess sektion för socialt skydd, Paul Amor, Genève.
    Delegater från 17 länder hade mött upp, i allmänhet 4 från varje land. Från Sverige deltog prof. Ivar Agge, 1 :e byråsekr. Torgny Lindberg, skyddskonsulenten Folke Söderberg och hovrättsassessorn Sten Walberg.
    Förmiddagarna ägnades vanligen åt föreläsningar av olika experter, bl. a. Hurwitz och prof. Ivar Strahl. En kort diskussion följde varje föreläsning. På e. m. var församlingen uppdelad i fyra studiecirklar med i regel en representant för varje land. Dagens föreläsning debatterades och resolutioner antogs. Agge var ordf. i en studiecirkel. I samma cirkel var prof. Johs. Andenæs rapportör. Jämte den belgiske fångvårdschefen Jean Dupréell var han även generalrapportör för seminariet.

 

    Delegaterna erhöll en allsidig belysning av de problem som sammanhänger med probation. Såsom underlag hade man FN:s publikation Probation and related measures (SvJT 1952 s. 299). Liksom i denna begränsade man sig i huvudsak till behandlingen av vuxna lagöverträdare.
    Två frågor dominerade. Den första gällde hur probation bäst skall introduceras i de länder där egentlig kriminalvård i frihet för vuxna inte användes, bl. a. de latinska länderna och Tyskland. Delegaterna från dessa länder ansåg tiden mogen för sådan introduktion och redogjorde för intressanta experiment som gjorts i deras länder. Den av seminariet rekommenderade vägen är densamma som vårt land tidigare beträtt, nämligen att till en början tillåta att en villkorlig dom av kontinental typ förbindes med tillsyn och föreskrifter.
    Den andra huvudfrågan avsåg den praktiska sidan av probation. Skall man använda heltidsanställda tjänstemän såsom i England eller skall man låta större eller mindre del av skyddsarbetet utföras av frivilliga krafter? England framstod som förebild, då det gällde den praktiska utformningen av probation. Meningen med seminariets förläggning till London var icke minst att låta delegaterna stifta bekantskap med det engelska probationsystemet. De kontakter som här gavs genom föreläsningar, redogörelser för fall, filmförevisning, dramatiska demonstrationer och institutionsbesök gav en imponerande bild. Seminariet fastslog i sin generalrapport att framgången beror av tillsynspersonalen, dess numerär och duglighet. Medan Holland uppvisade en skyddsorganisation som, ehuru annorlunda skapad, kunde mäta sig med den engelska, framstod våra tillsynsanordningar såsom klart otillräckliga.
    De engelska värdarna visade stor gästfrihet och bemödade sig på allt sätt att för delegaterna underlätta genomgången av det digra och koncentrerade programmet.

S. W.