WILHELM MICHAELI. Internationales Privatrecht. Gemäss schwedischem Recht und schwedischer Rechtsprechung. Sthm 1948. Nordiska Bokhandeln. 422 s. Kr. 14,25.

 

    Det synes mig lämpligt att i anslutning till den i detta häfte intagna anmälan av professor GIHLS internationella privaträttsliga arbete påminna om ett annat värdefullt verk på detta område, utkommet på senare år, nämligen dr WILHELM MICHAELIS framställning av svensk internationell privaträtt. Förf. — verksam i Sverige sedan 1933 — betonar i sitt förord, att världen trots olösta politiska motsättningar befinner sig i ett fortskridande stadium av starkare ömsesidiga ekonomiska och därmed också rättsliga förbindelser mellan kulturfolken, något som redan detta visar nödvändigheten att behandla den internationella privaträttens problem. Han erinrar också om den ökade vetenskapliga bearbetningen av denna rättsdisciplin på senare år i Sverige samt om det lyckosamma nordiska konventionsarbetet på detta fält. Vad han sålunda anför gäller uppenbarligen alltjämt med oförminskad styrka.
    Förf. har eftersträvat en sammanhängande behandling av hela den svenska internationella privaträtten (jämte den svenska internationella processrättens huvudproblem) och har haft den förträffliga idén att publicera sin framställning på tyska för att göra den lättare tillgänglig för en utländsk läsekrets. Han har härigenom lämnat ett utmärkt bidrag till kännedomen i utlandet om svensk rätt och på ett värdefullt sätt befordrat den inom internationell privaträtt så utomordentligt viktiga rättsjämförande forskningen.
    Arbetet innehåller en vederhäftig och givande skildring av den svenska internationella privaträtten, sådan den framstår på grundval av svensk lagstiftning, svensk praxis och svensk doktrin. Däremot syftar det icke till någon problemdiskussion av samma typ som t. ex. den hos Gihl. Tyvärr kan det ju icke undvikas, att redogörelser för gällande rätt snabbt bli inaktuella i enskildheter genom den ständigt pågående rättsutvecklingen. Detta, som vid allt rättsjämförande studium vållar ständiga svårigheter, framträder även vid läsningen av Michaelis arbete, sedan nu åtskilliga år gått efter dess avslutande. Sålunda har förf. icke kunnat bygga på den nya medborgarskapslagen eller den nya reli

 

gionsfrihetslagen (jfr s. 214—217), ej heller citera den nya föräldrabalken (s. 208 ff.). Även ett och annat rättsfall av intresse har tillkommit efter bokens utgivande, exempelvis NJA 1949 s. 82, där som bekant flyktingars formella nationalitet i visst avseende åsidosattes såsom anknytningsfaktum och de i stället behandlades som quasi-statslösa. Vid behandlingen av processrättsliga stadganden hade förf. med hänsyn till den utländska läsekretsen nog bort förenkla framställningen så, att i stort sett endast nya RB beaktades. Den var ju redan antagen när framställningen avslutades, och trädde i kraft ungefär samtidigt med bokens publicering.
    Boken är uppdelad i en allmän del, behandlande de sedvanliga allmänna spörsmålen på området, och en speciell del, innehållande underavdelningarna Personenrecht, Familienrecht, Erbrecht (Sukzessionsrecht), Obligationenrecht, Sachenrecht, Internationales Zivilprozessrecht och Internationales Konkursrecht. Att framställningen utmärkes för omsorg och vederhäftighet har redan antytts. En diskussion av enskildheter skall icke ske här. Även vissa principiella synpunkter, som kunde ge anledning till meningsutbyte, skola här förbigås. Endast några få randanteckningar må göras. I inledningen förekomma vissa i mitt tycke onödiga generella uttalanden av följande typ (s. 21): »Recht im objektiven Sinne ist die allgemein gültige Ordnung der Lebensverhältnisse. Es ist teils öffentliches, teils Privatrecht. . .» o. s. v. I en handbok för jurister (och andra läsa den väl knappast) torde man icke behöva sträva efter s. a. s. formell fullständighet i tankebyggnaden utan kunna förutsätta åtskilliga allmänna begrepp och distinktioner, vilka äro väl kända till sin ungefärliga innebörd men samtidigt äro svåra att exakt precisera. Korta definitioner säga föga och ge lätt ett oriktigt intryck av problemlöshet. Att trots allt sammanträngda definitionsförsök kunna bli oundgängliga i elementära läroböcker är en annan sak. Vad angår problemet »das anzuwendende Recht bei Fehlen gesetzlicher Normen» (s. 39 ff.) har förf. naturligt nog tagit starkt intryck av det djuptänkta inledande avsnittet i PHILLIPS HULTS »Föräldrar och barn enligt svensk internationell privaträtt». I fråga om fastställande av tillämplig främmande rätts innehåll kan numera påpekas rättsfallet SvJT 1950 s. 958. Rörande kvalifikationsproblemet, som är en synnerligen vidlyftig historia, skall jag endast om min egen ståndpunkt säga, att den utgör ett försök att inom ramen för lex fori i vidsträckt mening införa ett slags teleologisk tolkningsmetod, under det att jag uppfattar den sedvanliga lex-fori-teorien såsom byggande på en chimärisk formallogisk grund. På återförvisningslärans fält konstaterar förf. den avvisande hållningen i praxis men är själv påtagligt renvoivänlig (s. 100 ff.). Till s. 145 not 9 må betonas, att 1947 års lagändring, varigenom numera IÄL 7: 4a kom till, innebär en högst betydande modifikation till förmån för domicilprincipen. I samband med familjerätten får numera ihågkommas, att Finland infört hemskillnadsinstitutet 1948.
    Av det föregånde framgår, att det finnes all anledning att rekommendera Michaelis bok till studium och att till förf. frambära ett tack för att han tagit på sig mödan att på detta sätt sammanfatta och presentera svensk internationell privaträtt för in- och utländska jurister. Språket förefaller åtminstone en svensk läsare ledigt och lättillgängligt. Ehuru

 

boken tryckts i Sverige, äro korrekturfelen rätt få. Dock ser det kanske något överraskande ut att s. 328 läsa rubriken »Wechsel- und Schreckrecht».

Åke Malmström