Engelsk processreform. År 1947 tillsattes i England en kommitté för att överväga reformer i syfte att minska rättegångskostnaderna i tvistemål samt uppnå större effektivitet och snabbhet i handläggningen av sådana

 

¹ Royal Commission on Capital Punishment 1949—1953. Report. London 1953. 505 s. 12 s. 6 d. — Memoranda and Replies to a Questionnaire received from Foreign and Commonwealth Countries, I—III, s. 679—868. 6 s., 6 s., 8 s. London 1951, 1952, 1953. — Her Majesty's Stationary Office.
9—547004. Svensk Juristtidning 1954.

mål. Denna kommitté, en motsvarighet till 1951 års svenska rättegångskommitté (jfr SvJT 1953 s. 595 f.), har 1953 avgivit sitt slutbetänkande.¹
    Kommittén framför önskemålet om en »New Approach»: alla som ha med civila rättegångar att göra, såväl domare och domstolarnas tjänstemän som parternas juridiska ombud, böra bemöda sig om att förenkla rättegångsförfarandet och utelämna onödiga moment. Beträffande förfarandet vid Chancery Division, Queen's Bench Division och Court of Appeal — de avdelningar av the Supreme Court som kommitténs undersökningar närmast avsett — föreslås på åtskilliga punkter förenklingar och modifikationer. Kommittén har funnit att större delen av parternas rättegångskostnader i tvistemål hänföra sig till huvudförhandlingen samt att kostnaderna stiga kraftigt ju längre förhandlingen varar. Effektivaste sättet att nedbringa kostnaderna är därför att minska tiden för huvudförhandlingen. Härför krävs i sin tur att de frågor som skola avgöras vid huvudförhandling i möjligaste mån begränsas. I detta syfte föreslås att skriftliga bevis böra godtagas i större utsträckning, varigenom antalet vittnen vid huvudförhandlingar kan inskränkas. Vidare föreslås bl. a. förenklingar i fråga om stämningsförfarandet och fullföljdsförfarandet. Kommittén avvisar däremot tanken att i det engelska rättegångsförfarandet införa en formlig förberedande förhandling men vill utbygga det processledande förfarande som redan nu ingår i rättegångens förberedande skede och som består däri att parternas juridiska ombud ha att inställa sig inför en Master för att få vissa formella direktiv. Kommittén föreslår att vederbörande Master vid dessa tillfällen skall vida mera ingående än nu taga kännedom om rättegångens uppläggning samt positivt verka för ett godtagande av skriftliga bevis, begränsning av det från ömse sidor erbjudna bevismaterialet, klarläggande av vad som verkligen är tvistigt i målet m. m.
    I betänkandet framhålles att en av huvudorsakerna till att rättegångar är så betydligt dyrare i England än på kontinenten ligger i de olika systemen för bevisning. Såväl i Frankrike som i Tyskland ligger tyngdpunkten på bevis i skriftlig form, varjämte vittnena uppfattas som domstolens vittnen och i regel icke förhöras och motförhöras av parterna. Kommittén uppställer frågan om det vore skäl att föreslå en övergång helt eller delvis till det kontinentala systemet, men svarar nekande: En sådan ändring »would strike at the root of the English ideas of the administration of justice».
    Frågan om advokatkostnaderna diskuteras ingående i betänkandet och vissa smärre ändringar föreslås i nu gällande bestämmelser och principer för beräkningen av sådana kostnader. Den ökning av kostnaderna som följer av advokatståndets uppdelning på barristers och solicitors (se SvJT 1948s. 414) beröres icke närmare. Kommittén konstaterar att det icke ingått i dess uppdrag att överväga någon ändring härutinnan.

S. R.