Villkorlig dom i hovrätt.

 

    På en avdelning vid hovrätten för Övre Norrland föres sedan 1950 en förteckning över personer, som först av hovrätten dömts villkorligt. Förteckningen upptar bl. a. domens dag, ledamöter, brottsrubricering och i domen eventuellt meddelade föreskrifter. Minst en gång om året inhämtas genom fiskalsexpeditionen besked om de dömdas uppförande från skyddskonsulent och göres en kort anteckning därom i förteckningen. Inkomna rapporter skola föredras å avdelningen av fiskal i regel vid slutet av en session. Härigenom bli hovrättens ledamöter i tillfälle att följa de villkorligt dömdas öden och diskutera resultatet i belysning av de överväganden som legat till grund för domen. Detta är av värde. Någon gång konfronteras ledamöterna därigenom också med sina felbedömningar och det kan vara nyttigt, ty som en engelsk rättsvetenskapsman i fråga om jurister i domarställning skriver: »A man who never knows of his mistakes is apt to think that he is generally right», och en sådan inställning är farlig för en domare.
    Materialet är hittills ej så omfattande och tillåter ej några vittgående slutsatser. Förteckningen upptar beträffande åren 1950—1952 14 villkorligt dömda. Av dessa ha tre gjort sig skyldiga till nya brott och fått den villkorliga domen förverkad. En för skyddsuppfostran omhändertagen har begått nya brott och undergår anstaltsvård. Övriga ha skött sig i stort sett utan anmärkning, somliga till och med mycket bra. I ett par fall har man kunnat förvänta att så skulle ske, eftersom hovrätten ändrat underrätts dom av den anledningen att hovrätten ej, såsom underrätten, ansett hänsynen till den allmänna laglydnaden utgöra hinder för meddelande av villkorlig dom. Men i det övervägande antalet fall har den sociala prognosen för dessa av hovrätten villkorligt dömda tett sig mycket tveksam. Resultatet måste därför anses glädjande.
    Hovrätten inhämtar före huvudförhandlingen i mål, där villkorlig dom ej anses utesluten och personundersökning verkställts i underrätten, i regel av skyddskonsulent kompletterande utredning om den tilltalade för tiden efter underrätts dom och yttrande om åtgärder för den tilltalades tillrättaförande. Det kan antagas och det bekräftas för övrigt av skyddskonsulenten i Västerbottens län, att skyddskonsulent i den mån tiden tillåter ägnar dessa av hovrätten villkorligt dömda —liksom andra villkorligt dömda i fråga om vilka risken för återfall är avsevärd — särskild uppmärksamhet och omsorg. Erfarenheten visar, hur betydelsefullt det är att skyddskonsulent har tillräcklig tid för sådana problematiska övervakningsfall. En ytterligare förstärkning av skyddskonsulentorganisationen lönar sig.

Yngve Kristensson