Tredje internationella kongressen för socialt skydd. Société internationale de défense sociale höll d. 19—24 april 1954 i Antwerpen sin tredje allmänna kongress.
Föreningens två första kongresser höllos i San Remo 1947 och Liége 1949. Dess tredje kongress föregicks av förberedande möten i San Marino 1951 och Caracas 1952 (se SvJT 1952 s. 71 och 1953 s. 137 med där lämnade hänvisningar).
Kongressen i Antwerpen hade samlat deltagare huvudsakligen från den europeiska kontinenten, särskilt från de latinska länderna, samt från det latinska Amerika. Från Norden deltogo professorerna Alvar Nelson i Århus och Ivar Strahl i Uppsala. Vid kongressen presiderade den belgiske advokaten Albert Lilar, under kongressens förlopp utnämnd till justitieminister, samt bâtonnier René Victor, Antwerpen. Föreningens ordförande advokaten Filippo Gramatica, Genua, deltog. Resolutionerna redigerades av ledamoten av franska kassationsdomstolen Marc Ancel. FN var representerat genom sin avdelningschef för straffrättsliga frågor i gamla världen Paul Amor.
Förhandlingarna gällde medlen att anpassa domen i brottmål och behandlingen av den dömde efter behovet i det särskilda fallet.
Som första fråga behandlades personundersökningen; generalrapportörer den schweiziske psykiatern André Répond och den belgiske advokaten Willy Calewaert. Kongressen uttalade sig enhälligt för att en grundlig personundersökning måtte företagas eller åtminstone kunna företagas i så många fall som möjligt, med undantag för bagatellbrott som icke äro upprepade brott, men framhöll samtidigt vikten av att individens värdighet respekteras och privatlivets helgd beaktas. I detta sammanhang betonades värdet av profylaktiska åtgärder redan i tidig ålder med avseende å barn som ge anledning att befara missanpassning.
Beträffande själva domstolsförfarandet diskuterades frågan om uppdelning av straffprocessen i två etapper, den ena avseende skuldfrågan, den and
ra frågan om påföljden; generalrapportör prof. Strahl. Med stor majoritet uttalade sig kongressen för att domstolen måtte få befogenhet att, när den så finner påkallat, förfara på detta sätt. Bland skälen för etappsystemet framhölls särskilt, att ett uppskov med bestämmande av påföljden, sedan den tilltalade förklarats skyldig, i olika hänseenden kan underlätta ett ändamålsenligt val av påföljd. Kongressen uttalade sig också för att domstolen måtte erhålla befogenhet att i andra etappen, i vilken personundersökningens (och andra liknande undersökningars) resultat framläggas och diskuteras, begränsa offentligheten och t. o. m. undanhålla den tilltalade, men ej hans försvarare, upplysningar vilkas meddelande kan vara menligt för honom.
Kongressen fann vidare, att domstolen i andra etappen bör ha tillgång till speciell sakkunskap beträffande behandlingsfrågor; generalrapportör professorn vid universitetet i Lille Georges Levasseur. Det ansågs böra ifrågakomma att tillgodose behovet av sådan sakkunskap genom speciell sammansättningav domstolen i denna etapp. Den påföljd som bestämdes borde ej under alla omständigheter anses definitiv utan borde kunna, under förutsättningar angivna i lag eller bestämda av domstol, förändras till sin natur, sin varaktighet eller sitt verkställighetssätt.
Önskvärdheten av en verkställighet, som anpassas efter behovet i det särskilda fallet sådant det framträder under behandlingens gång, underströks under den del av förhandlingarna som ägnades verkställigheten; generalrapportörer professorn vid universitet i Genua Giuliano Vassalli och prof. JoséAgustin Martinez, Cuba. Det hävdades emellertid också, att åtgärder som på nytt beröva den dömde hans frihet eller inskränka denna böra bero av domstol eller av myndighet som erbjuder samma judiciella garantier som en domstol.
Föreningens nästa kongress väntas komma att hållas i Milano 1956.
I samband med kongressen i Antwerpen diskuterades ett förslag till idéprogram för föreningen angivande de minimikrav kring vilka föreningsmedlemmarna borde samla sig, var och en obetaget att verka för längre gående reformer. Förslaget står i god överensstämmelse med de idéer som prägla den svenska kriminalpolitiken av i dag. Om förslaget vinner bifall, kan det väntas bliva antaget redan detta år.
En förträfflig orientering rörande föreningens strävanden och dessas plats i den historiska utvecklingen samt angående den moderna straffrättsliga och kriminalpolitiska utvecklingen över huvud har lämnats av MARC ANCEL i hans nyligen utkomna arbete La défense sociale nouvelle, Paris 1954, Ed.Cujas, 183 s. (Publications du Centre d'études de défense sociale de l'Institutde droit comparé de l'Université de Paris). De franska rapporterna till kongressen ha utgivits i samma serie under titeln L'individualisation des mesuresprises à l'égard des délinquants.
I. S.