AXEL ADLERCREUTZ. Kollektivavtalet. Studier över dess tillkomsthistoria. Akad. avh. Lund 1954, Gleerup XVI + 512 s. Kr 25,00.

 

    ADLERCREUTZ ställer som sin uppgift att klarlägga, hur kollektivavtalet uppkommit och erhållit sin nuvarande form och betydelse på arbetslivets område. Som förf. starkt understryker, har kollektivavtalet vuxit fram utan påtagligt samband med lagstiftning och rättsskipning för att smälta in i rättsordningen först vid den tidpunkt då de agerande på arbetsmarknaden redan utbildat stommen till de handlingsmönster som nu utgör vår kollektiva arbetsrätt. I England gäller för övrigt i det väsentliga alltjämt, att kollektivavtalet så att säga står utanför rättsordningen.
    Att kollektivavtalet växte fram utan stöd av lagstiftning och rättspraxis betydde dock inte, att rättsordningen var en orsaksfaktor av underordnad betydelse. Äldre redan upphävda rättsregler hade sina efterverkningar. Från den merkantilistiska regleringen levde kvar erfarenheter och föreställningssätt som starkt påverkade människornas handlande. Naturrätt och liberalism gav stora delar av idéinnehållet, framför allt tanken att avtalet var en ömsesidigt förpliktande handling. Fackföreningsrörelsens mål var att på arbetslivets område skapa ett slags rättsordning uppburen av parterna själva, som skulle ersätta vada rbetarna betraktade som arbetsgivarnas godtycke.
    Adlercreutz fullföljer sin undersökning på två plan. Det ena är det fackliga planet, det är fråga om en undersökning av regleringsformernas framväxt under särskilt beaktande av de agerandes egna mera folkliga föreställningar. Rättsordningen behandlas — så länge framställningen följer detta plan — närmast som den miljö, inom vilken kraft

524 FOLKE SCHMIDTspelet utvecklas. Det andra planet är det juridiska. Där koncentreras uppmärksamheten på frågan, hur doktrinen, domstolarna och lagstiftaren bedömde den nya företeelse som parterna tillskapat. Det juridiska planet är sekundärt i förhållande till det fackliga. Juristernas huvuduppgift blev att i efterhand ange hur kollektivavtalet skulle infogas i rättsordningens ram.
    Uppdelningen, ett fackligt och ett juridiskt plan, återspeglas i avhandlingens disposition. Efter en inledning (kap. I) om ämnet och dess avgränsning, problemställning och metod ger förf. i kap. II—-VI en utredning om de drivkrafter och mönster som varit bestämmande för kollektivavtalets uppkomst. Därefter följer i kap. VII en framställning om den juridiska teoribildningen och av domstolspraxis.
    Förf. arbetar skickligt med ett stort komparativt material. I snabba skisser tecknas i kap. II huvudlinjerna i utvecklingen i England, Frankrike, Tyskland och Danmark. I sin skildring i kap. III av den svenska historiska bakgrunden har förf. till en del kunnat bygga på tidigare vetenskapliga undersökningar. På vissa avsnitt har han emellertid gått till arkivmaterialet. Särskilt värde har framställningen av det merkantilistiska skedet där tidigare helt saknats en motsvarande översikt av de svenska arbetsrättsliga förhållandena. Framställningen avser att ange i vilken utsträckning arbetarna hade möjlighet att välja arbetsgivare och sluta sin anställning samt att träffa uppgörelse om lönerna.
    Tyngdpunkten i avhandlingen ligger vid kap. V, som förf. betecknat»Från arbetsgivarereglering till riksavtal — Kollektivavtalsformens utbildning». Förf. analyserar där ett stort antal konkreta fall av regleringar från synpunkten kollektivavtal eller inte. Redan uppgiften att samla materialet måste ha krävt ett betydande arbete. Förf. har i första hand haft glädje av det stora antal minnesskrifter, som utgivits av fackorganisationerna. Därjämte har förf. så långt möjligt sökt att systematiskt genomgå Arbetarrörelsens arkiv. Även visst annat primärmaterial har utnyttjats.
    Adlercreutz' sätt att bearbeta sitt omfattande material är föredömligt. Han utgår från en hypotes om kollektivavtalets begrepp, vilken hypotes fixeras redan i inledningskapitlet (kap. I). Beträffande äldre företeelser kan man inte lägga till grund det kollektivavtalsbegrepp som anges i 1928 års lag. Sålunda måste man även räkna med att muntliga avtal kan ha spelat en viss roll i rättsbildningsprocessen. Inte heller kan man uppställa kravet, att på arbetarsidan skall uppträda en fackförening. Även ett oorganiserat kollektivum kan vara bärare av ett kollektivavtal. Viktigast är bestämningen på avtalskriterierna. Att parts bundenhet grundades på hans fria vilja var en huvudtanke i naturrättslig och liberal avtalsideologi. Ett visst mått av ömsesidighet eller frivillighet vare tt väsentligt moment i den folkliga uppfattningen. Arbetarna räknade inte som bindande arbetsreglementen och andra villkor som ensidigt dikterats av arbetsgivaren. För att ett kollektivavtal skall ha förelegat förutsätter Adlercreutz därför, dels att reglerna uttryckligen formuleras eller eljest räknas som förpliktande parterna emellan (s. 22), dels att vid reglernas tillkomst arbetarkollektivet framstått som jämställd förhandlingspart (s. 23). Avsiktligt använder han således ett snävare avtalsbegrepp än det som juristerna i allmänhet utnyttjar. Det är ju

ANM. AV ADLERCREUTZ: KOLLEKTIVAVTALET 525vanligt att konstruera ett avtal även i situationer som icke utmärkes av ömsesidighet och frivillighet.
    I viss mening skulle kunna sägas att Adlercreutz medvetet rör sig i en cirkel. Hans bestämning av kollektivavtalet utgör en hypotes om hur parterna uppfattade läget vid den tidpunkt då förhållandena stabiliserat sig, d. v. s. vid sekelskiftet eller strax därefter. Genom att undersöka olika fall från genomgångsskedet — det tidigaste från 1869 —verifieras sedan denna hypotes. Detta grepp på ämnet är mycket fruktbart. Med intresse följer läsaren författarens rättsliga analys av de konkreta fallen. Man imponeras av den säkerhet och skicklighet förf. visar vid lösningen av sin uppgift. Det vill dock förefalla som om förf. vid analysen av de olika uppgörelserna övervärderat betydelsen som bevisfaktum av det förhållandet att uppgörelsen varit tidsbestämd. I England, det land där kollektivavtalet har sin rot, arbetar man ju än i dag väsentligen med avtalsuppgörelser som gäller tills vidare.
    I avslutningsavsnittet till kap. V (s. 366 ff.) är förf. färdig att sammanfatta resultaten av sina utredningar om de faktorer som varit bestämmande för kollektivavtalets uppkomst. Särskilt understrykes det starka sambandet med traditionerna från den äldre näringsregleringen, de allmänna föreställningarna om att arbetsvillkoren skulle vara reglerade och att arbetaren skulle ha en rättvis lön. Kollektivavtalsidén uppkom under ett skede, då det ännu rådde en viss sammanhållning mellan mästare och gesäller. Idén visade sig livskraftig, den fortlevde och utvecklades under nya förhållanden, då den sociala omskiktningen och klasskampstanken ställt parterna i två skilda läger.
    Drivkraften var framför allt arbetarnas behov av ekonomisk trygghet och rättvisa. Adlercreutz polemiserar starkt mot den vanliga uppfattningen, att kollektivavtalets uppkomst haft något att göra med den kollektivisering av arbetsvillkoren som följde med stordriften och maskintekniken. Det var snarare bristen på kollektivisering av arbetsvillkoren, särskilt oenhetligheten och godtycket vid lönesättningen i fack med många och små arbetsplatser som i de gamla hantverksyrkena, som drev arbetarna där att bli pionjärer för kollektivavtalet, i syfte att på detta sätt nå ordnade förhållanden. Själva avtalsidén låg i luften. Man betraktade det som självklart att det enskilda arbetsförhållandet vilade på avtalets grund och det låg då nära till hands att tänka sig en reglering genom avtal även i större sammanhang. Det skulle förvåna ominte den bild som Adlercreutz på detta sätt givit om kollektivavtaletsuppkomst kommer att stå sig även för framtiden. Det bör dock understrykas att det sagda har avseende på genombrottsskedet. När kollektivavtalet skulle överflyttas till industrin var läget — som också påvisas av Adlercreutz — delvis ett annat. Arbetsgivareföreningarna — särskilt SAF — ställde vissa bestämda villkor för att över huvud taget acceptera att stå i avtalsförhållande med fackföreningarna.
    Kap. VII Om juristerna och kollektivavtalet, som avslutar avhandlingen, avser väsentligen en doktrinhistorisk översikt och en redovisning för domstolspraxis fram till den tidpunkt då kollektivavtalet vann erkännande som självständig avtalstyp. Det svenska rättsfallsmaterialet är (frånsett HD-domarna 1915), ytterst torftigt, vilket sammanhängermed att parterna inte räknade med att kunna på rättslig väg framtvinga

526 ANM. AV ADLERCREUTZ: KOLLEKTIVAVTALETkollektivavtalets efterlevnad. Förf. har lyckats leta fram en rådhusrättsdom från 1889 som han analyserar med stor noggrannhet och som onekligen på ett intressant sätt belyser hur domstolen bedömde den nya företeelsen. I detta sammanhang ger förf. även ett bidrag till hur dåtiden uppfattade den viktiga frågan om hur vederlaget skulle fastställas när avtal om vederlaget inte träffats eller något avtal icke kunde styrkas.
    Adlercreutz' skrift utgör en civilrättslig avhandling av annan typ ände sedvanliga. Endast det sista kapitlet ägnas uteslutande sådant material som traditionellt utnyttjas vid juridiska undersökningar. Huvudparten avser vad man skulle kunna kalla rättsordningens spegelbild på det fackliga planet. Förf. arbetar med en allmän socialvetenskaplig metod. Som nämnts uppställer han en hypotes om vad man förstod med kollektivavtal och verifierar sedan denna hypotes på konkreta fall. Det förtjänar att anmärkas att denna metod dock väsentligen är densammasom ofta användes i positivrättsliga framställningar även om den därinte redovisas lika öppet.
    Utan tvekan kommer Adlercreutz' avhandling att värderas högt avstatsvetenskapsmännen och av historikerna. Som ett bidrag till vårsvenska socialhistoria är den fullt jämförbar med Gårdlunds och Westerståhls avhandlingar. Juristerna har enligt min mening ännu starkare skäl att ge Adlercreutz sitt erkännande. Kunskapen om de mönster och drivkrafter som burit fram rättsbildningen bidrager till att ge de nutida rättsreglerna klara konturer och riktigt perspektiv. Även vår avtalslära får en belysning. Sannolikt föreligger också på andra områdenen diskrepans mellan de juridiska konstruktionerna och de agerandes mera folkliga föreställningar. En annan intressant aspekt är förhållandet mellan rättsliga och utomrättsliga sanktioner.

Folke Schmidt