Nordiskt lagsamarbete. De delegerade för nordiskt samarbete på lagstiftningens område, för vilkas uppgifter justitieminister Zetterberg lämnat en utförlig redogörelse i SVJT 1947 s. 561 ff, höllo sitt sjundemöte i Sthm d. 1—2 juni 1954 (jfr SvJT 1948 s. 142 och nordiska rådets årsbok för 1953 sp. 1029 ff). I mötet deltogo från Danmark departementschef V. Boas, prof. O. A. Borum, landsdommer Hans Topsøe-Jensen och kontorchef Poul Gaarden, från Finland presidenten Johan Castrén, hovrättspresidenten Yrjö Hakulinen och regeringsrådet Teini Ahava, från Norge høyesterettsdommer Edvin Alten, prof. Knut Robberstad och byråsjef Carl Stabelsamt från Sverige riksmarskalken Birger Ekeberg, justitierådet Gösta Walin och statssekreteraren Björn Kjellin. De isländska delegerade hade anmält förhinder. Som sekr. vid mötet tjänstgjorde hovrättsassessorn Sara Falk.
    Den kontinuerliga kontakt de nordiska länderna emellan som kommit tillstånd genom de delegerades gemensamma möten en gång om året har haft till följd att praktiskt taget ingen mer betydande lagstiftningsfråga inom de centrala rättsområdena i ett land tages upp till övervägande utan att samråd med övriga länder äger rum om lämpligheten av överensstämmande regler. På en del områden såsom vissa delar av familje- och civilrätten ha förutsättningar visat sig föreligga för samstämmiga lagtexter medan inom exempelvis straff- och kriminalrättens område överläggningarna främst avsett principiella frågor. Beträffande lagstiftningsfrågor som komma upp till internationell behandling har stundom funnits lämpligt undersöka möjligheterna för ett gemensamt nordiskt ställningstagande. Initiativet och intresset torde delas lika av Danmark, Finland, Norge och Sverige, medan Island kommit att mindre aktivt deltaga i samarbetet.
    Rörande de vid mötet i Stockholm aktuella ämnena må här nämnas följande. Inom barnalagstiftningen har under senare år samarbete pågått om pater-est-regler, om materiella villkor för fastställande av faderskap till barn uä, om adoption samt om en nordisk konvention avseende bl. a. erkännande av domar rörande äkta börd och faderskap till barn uä. Resultatet av samarbetet rörande de tre förstnämnda frågorna är för Sveriges del redovisat i ärvdabalkssakkunnigas i febr. 1954 avgivna förslag till ny ärvabalk (SOU

1954:6). På förmynderskapslagstiftningens område är man på dansk och norsk sida intresserad av erfarenheterna av den i Sverige genom föräldrabalken införda regeln om föräldrars samförmynderskap för barn iä. Enligt de delegerades rekommendation inledes inom kort samarbete mellan Danmark och Norge rörande arvslagstiftningcn och Sverige kommer att i åtminstone viss utsträckning deltaga däri. Abortlagstiftningen är enligt de delegerades vid mötet uttalade mening i hög grad ägnad för samstämmiga regler särskilt i fråga om indikationerna för legal abort. Ett gammalt önskemål är att uppnå överensstämmelse inom skadeståndslagstiftningen och meningen är att därtill hörande ämnen successivt skola bli föremål för lagsamarbete. Såsom ett första led ha under senare år gemensamma överläggningar ägt rum rörande trafikskadestånd och i fråga om stats och kommuns ansvar för tjänstemäns åtgärder. Lagsamarbete pågår även i fråga om preskription, lufträtt, varumärkes- och firmarätt samt auktorrätt. Lagstiftningen om fartygsregistrering, kvacksalveri och trafiknykterhet äro några mer begränsade ämnen, beträffande vilka samarbete likaledes kommit till stånd. Inom sistnämnda område synes önskvärt uppnå enhetliga promillegränser för straffbarhet. Stort intresse föreligger för en samnordisk patentlagstiftning. Vid förberedande utredningar ha övervägts ett system enligt vilket patent meddelat av patentverket i ett land under vissa förutsättningar skulle vara giltigt även i övriga nordiska länder och ett annat system som går ut på att patentansökan till ett lands patentverk skulle förbindas med provisoriska patentansökningar till övriga länders patentverk. Ett tredje diskuterat alternativ avser bildandet av ett gemensamt nordiskt patentverk. Inom processlagstiftningen utredas på initiativ av de delegerade förutsättningarna för direkt skriftväxling i rättsärenden de nordiska länderna emellan och för en praktisk reglering av kostnader för bevisning, handräckning m. m. i annat nordiskt land.
    De delegerade ha övervägt om icke en nordisk årsbok borde utgivas på främmande språk med upplysningar om ny lagstiftning och om rättsutvecklingen i de nordiska länderna och ett förslag till en sådan publikation på engelska har utarbetats av justitierådet Walin. Vid mötet beslöto de delegerade hemställa hos respektive justitiedepartement att erforderliga åtgärder för förslagets realiserande måtte vidtagas.

S. F.