Nordisk trafiknykterhetslagstiftning. Samarbete mellan de nordiska länderna har på vägtrafikrättens område tidigare förekommit i fråga om trafikregler och vägmärken. Efter gemensamma överläggningar åren 1950—1951 avlämnade sålunda danska, finska, norska och svenska ombud till resp. departementschefer ett betänkande (stencilerat) med förslag till likartade bestämmelser i ämnet. Betänkandet har tillgodogjorts i 1951 års svenska vägtrafikförordning och vägmärkeskungörelse, och detsamma torde även bli beaktat vid den översyn av vägtrafikförfattningarna, vilken för närvarande pågår i våra nordiska grannländer.
    Detta samarbete har nu fått en fortsättning inom trafiknykterhetslagstiftningen. Sedan de norska delegerade för nordiskt lagsamarbete i okt. 1951 tagit initiativ till gemensamma överläggningar även på detta område, ha sålunda Danmark, Finland och Sverige förklarat sig villiga att inleda ett sådant samarbete. Såsom ombud ha utsetts för Danmark kontorchefen H. Schaumburg-Christensen och overlæge dr med. P. A. Andrésen med sekretær

K. Juul-Olsen som sekr., för Finland regeringsrådet K. Häkkänen, för Norge politimester Kr. Welhaven, professor dr med. J. Molland och byråsjef E. Wister med politiinspektör, numera sorenskriver T. Petersson som sekr. samt för Sverige hovrättsrådet G. Fredrikson och förste kanslisekr. L. Öhrström, den sistnämnde tillika sekr.
    Det första mötet mellan ombuden hölls i Oslo d. 9—11 mars 1954. Som ordf. tjänstgjorde politimester Welhaven.
    Förhandlingarna vid detta möte innefattade i stort sett en inledande orientering om hur man i de fyra länderna ser på hithörande problem. Trots vissa skiljaktigheter i utgångspunkterna syntes åsiktsutbytet giva vid handen, att förutsättningar funnes att komma till ett positivt resultat. Man ansåg därför, att förhandlingarna borde fortsättas och om möjligt föras fram till ett gemensamt förslag.
    I enlighet härmed hölls d. 1—3 juni 1954 i Stockholm ett nytt möte mellan ombuden. Ordf. var hovrättsrådet Fredrikson. Till överläggningarna hade iordningställts parallelltexter, vilka tjänade till underlag för diskussionen. Denna rörde företrädesvis frågan om onykterhet i vägtrafik samt påföljderna därav i form av straff och körkortsindragning m. m. Det kunde, med reservation från finskt håll, konstateras en stämning för att — i likhet med vad redan är fallet enligt svensk rätt — ha onykterheten i motortrafik indelad i två till svårhetsgraden skilda brottstyper samt i brottsbestämningarna inrymma till blodalkoholhalten knutna presumtionsregler. Härvid diskuterades något lägre promillegränser än de i Sverige nu gällande.
    Föremål för diskussion var även spörsmålet om onykterhetsansvar jämväl för andra vägtrafikanter än motorförare. Vid sidan härav berördes frågorna om ansvar för onykterhet i spårbunden trafik och i lufttrafik m. m.
    Nästa sammanträde med ombuden avses skola äga rum i Köpenhamn hösten 1954. Man räknar med att vid detta sammanträde överläggningarna skola hinna föras fram till slutligt resultat.

G. F.