Nåd i brottmål. Byrådirektören SVERKER GROTH har verkställt en statistisk utredning angående nådeinstitutets tillämpning under förra hälften av 1900-talet (SOU 1953:22). Antalet nådeansökningar var 1901 160, motsvarande 1,95 promille av antalet för brott dömda. 1950 var antalet ansök-

 

1 Vid denna redogörelses utarbetande har hovrättsfiskalen GÖRAN BORGGÅRD medverkat beträffande frågor från andra lagutskottet och t. f. förste kanslisekreteraren EINAR HERLITZ beträffande frågor från tredje lagutskottet.

C. H.
SvJT 1954

58 FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETETningar 1 219, eller 7,01 promille av de dömda. De bötfälldas antal höll sig under 1930-talet vid omkring en tredjedel av de nådesökande. Nu, efter bötesverkställighetslagens tillkomst, utgör de omkring 11 %. De absoluta talen var åren 1946/50 i medeltal årligen 137 nådeansökningar av 144 872 bötfällda, medan av 9 845 som dömts till annan påföljd 1 091 sökte nåd.
    Antalet bifallna ansökningar har varierat mycket under åren; det vart. ex. 1915 15 %, 1917 44,4 %, 1926 13,7 %, 1936 50,2 %, 1942 24 % och1950 42,5 %. För åren 1948/52 fördelar sig helt eller delvis bifallna ansökningar, med hänsyn till den påföljd som ådömts, på följande sätt: straffarbete, 24,6 %, fängelse 28,6 %, ungdomsfängelse 4,9 %, böter eller viten77,8 %, disciplinstraff 90,6 %, förvaring, internering 22,0 %. En tabell föråren 1950—52 visar, att när det gäller annan påföljd än ovillkorliga böter eller viten bifallna ansökningar i det alldeles övervägande antalet fall inneburit nedsättning av straffet eller villkorlig dom, däremot ej fullständig befrielse från påföljd.
    Av uppgifter i utredningen framgår också att K. M:ts beslut i allmänhet överensstämmer med högsta domstolens hemställan. Tendensen synes emellertid vara att besluten allt oftare går emot HD, av uppgifter från åren 1948—52 att döma praktiskt taget uteslutande i den riktningen att ansökningar bifalles mot HD:s avstyrkande. Under åren 1913—35 följdes HD:s hemställan till 95—97 %, 1936—45 till 92—93 % och 1946—50 till 86,6 %. 1951 var det 80,3 % och 1952 83,8 %.
    Den domstol, som i sista instans ådömt det straff som nådeansökningen avser, var under tioårsperioden 1921—30 underrätt i c:a 40 %, hovrätt i c:a 20 % och HD i 37 % av nådeansökningarna. 1941—50 var motsvarande siffror 51 %, 20 % och 29 % samt 1952 60 %, 21 % och 19 %.

C. H.