L'Association internationale des juges des enfants höll i Bryssel sin fjärde kongress d. 16—19 juli 1954 (jfr SvJT 1954 s. 123). Vid kongressen voro 27 länder representerade, däribland Danmark, Norge och Sverige. Svensk deltagare var hovrättsassessorn Carl Holmberg.
    Kongressens arbete var uppdelat i fyra sektioner, var och en behandlande olika frågor som angå barndomstolarnas verksamhet. Väsentligt intresse ägnades den förebyggande verksamheten. Frågan om vilken myndighet som skall besluta om åtgärder eller ingrepp var icke föremål för närmare diskussion. Från olika håll underströks emellertid att rättssäkerheten kräver domstolsmässiga avgöranden, i vart fall när det gäller allvarligare ingrepp. I resolutioner uttrycktes önskemål bl. a., att alla avgöranden med avseende på barns rättsliga ställning skola ankomma på specialorgan, att åtgärder som syfta till att inskränka föräldrarnas bestämmanderätt ske under rättslig kontroll så att individens frihet bevaras så långt det är möjligt, att övre gränsen för specialorganets kompetens sättes vid 18 år men att särskild process- och verkställighetsordning iakttages beträffande personer under 25 år, samt att området för ingripande tillräckligt noggrant anges i lag, med beaktande dock av att vår kunskap om de omständigheter som leda till brottslighet eller grov missanpassning icke är tillräcklig för att det skall vara möjligt att ange preciserade kriterier.
    Till ordförande i föreningen valdes Jean Chazal, Paris, vice-président du Tribunal de la Seine, och till generalsekreterare Florimond Lox, juge des enfants i Bryssel.

C. H.

 

    Österrikiskt prejudikat. I österrikisk rättspraxis har det hittills varit oklart, huruvida underhållsbidrag, som efter skilsmässa utgår till maka, fortfarande bör utgå, ifall hon ingår nytt gifte. Ett prejudikat, som i dagarna offentliggjorts, klargör denna fråga. En frånskild kvinna instämde sin förre make till domstol med yrkande, att enär han trots upprepade anmaningar icke betalt henne enligt avtal vid skilsmässan tillkommande underhållsbidrag, maken måtte åläggas utbetala detta.
    Den frånskilde maken bestred vidare underhållsplikt, enär käranden ingått nytt äktenskap och han därmed vore befriad från skyldighet att vidare fullgöra avtalet i denna del.
    De två första domstolsinstanserna (das Zivilgericht och die Berufungsinstanz) biföllo den frånskilda hustruns talan. Mannen klagade emellertid och nu har Österrikes högsta domstol (der Oberste Gerichtshof) meddelat dom och i denna ogillat förra hustruns underhållsanspråk samt därvid som dom-

NORDISKT OCH INTERNATIONELLT 617skäl gjort följande principuttalande: Genom ingående av nytt äktenskap upphör helt en frånskild hustrus anspråk på underhåll från sin förre make. Det skulle nämligen stå i strid mot sedlig känsla och uppfattning (»dem sittlichen Empfinden widersprechen»), om den frånskilde maken skulle åläggas direkt eller indirekt svara för sin förra hustrus uppehälle under samlevnad med en annan man. Därvidlag vore det utan betydelse, om hustrun erhöll försörjning av sin nye make eller icke.
    I svensk rättspraxis torde denna fråga aldrig ha förelegat, då i avtal och domstolsutslag rörande underhåll åt maka efter skilsmässa alltid brukar i någon form stadgas, att underhåll utgår endast så länge makan lever ogift.

V. P.