Arrende- och penningvärdesfluktuationer.

 

    Kort genmäle; jfr SvJT 1954 s. 600.
    Det är ju alls inte så — som advokaten FLODIN säger ——att arrendatorer har möjlighet att omedelbart efter tillträdessynen avhjälpa de brister som konstateras vid denna. Antag t. ex. att bristerna huvudsakligen gäller golv, tak, ytterväggar och ledningar, vilka objekt dock kommer att hålla åtskilliga arrendeperioder till. Vad skall arrendatorn göra? Han kan ju inte riva bort de alltjämt för lång tid framåt användbara golven, taken, ytterväggarna och ledningarna samt ersätta dem med nya. Flodin säger att arrendatorn skulle företaga de av honom föreslagna åtgärderna »vid befarad inflation». Men en arrendator har ju mycket svårt att bedöma om han under sin arrendeperiod kommer att mötas av inflation eller deflation eller om penningvärdet kommer att hålla sig stabilt.
    Min mycket långvariga erfarenhet från sysslande med arrendefrågor strider helt mot Flodins påstående att arrendatorns inkomst från fastigheten under arrendetiden skulle kompensera bördan av att vid försämrat penningvärde betala skillnaden mellan synernas bristbelopp.Två häradsdomare, som själva är jordbrukare och under en mansålder anlitats som synemän, har förklarat sig helt instämma med mig på denna punkt.
    Mitt inlägg har så mycket mindre kunnat ha sin grund i en önskan om »ändrad domstolspraxis» som någon svensk domstolspraxis — enligt vad jag uttryckligen framhållit — mig veterligen icke finns i principfrågan.

Oskar Jenrik

 

    Advokaten Flodins uttalande (s. 601) om mitt avräkningsexempel från 1929 vid stigande penningvärde föranleder mig endast framhålla, att man icke synes kunna tala om en jordägarens skuld till arrendatorn vid dennes tillträde av arrenderad fastighet på grund av insynade brister, eftersom jordägaren icke utan särskilt åtagande är skyldig att avlämna fastigheten i fullgott stånd.

T. Boye.

 

1 Förf. är direktörsassistent i Sveriges Automobilhandlareförbund.