Den nya s. k. räjongplanen för fångvården.
    D. 1 okt. 1954 trädde de ändringar i lagen om verkställighet av frihetsstraff och i instruktionen för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten i kraft, vilka betingas av sammanförandet i grupper av flertalet av landets anstalter, avsedda för avtjänande av straffarbete och fängelse. Gruppindelningen bygger på ett slutbetänkande d. 15 juli 1952 av 1951 års fångvårdsutredning, »Räjongplan för fångvården». Rikets fångvårdsanstalter utom vissa av specialkaraktär ha sammanförts till fyra anstaltsgrupper, den norra, östra, södra och västra, varjämte anstalten för kvinnor i Växjö och en i samma stad belägen öppen anläggning utgör en grupp.
    En av de i gruppen ingående anstalterna skall vara centralanstalt för gruppen och vara utrustad med psykiatrisk avdelning. Styresmannen vid centralanstalten är tillika fångvårdsdirektör vid anstaltsgruppen och har att omsorgsfullt följa verksamheten vid gruppens anstalter. Han skall minst en gång varje månad besöka varje anstalt inom gruppen. Han äger besluta om placering på gruppens olika anstalter av dömda som varit häktade eller vistats på fri fot. Han beslutar också om medgivande av permission åt intagna på gruppens anstalter, om medgivande av tillstånd för intagna att arbeta hos arbetsgivare utom anstalten m. m.
    Vid fångvårdsanstalt, som ingår i anstaltsgrupp, skall finnas ett behandlingskollegium med uppgift att dryfta frågor rörande de intagnas behandling. Vid centralanstalt skall detta kollegium sammanträda veckovis. Vid centralanstalts veckokollegium, som består av fångvårdsdirektören, överläkaren vid anstaltens psykiatriska avdelning, fångvårdsinspektören, ingenjören, fångvårdsassistenten kuratorn och representanter för vård- och arbetsledarepersonalen, diskuteras i första hand centralanstaltens nykomna interner, som förekallas till kollegiet. Dessutom diskuteras var tredje månad eller oftare förloppet av behandlingen och mot slutet av strafftiden frigivningsplanerna. I kollegiet diskuteras jämväl ärenden som röra sidoanstalternas klientel.
    Till ledning för behandlingen skall för varje intagen upprättas en behandlingsplan. Om möjligt skall denna föreligga färdig inom två veckor efter verkställighetens början. Om så erfordras för planens uppgörande skall särskild s. k. behandlingsundersökning verkställas. Sådan göres genom fångvårdsassistentens försorg under medverkan av bl. a. psykiater, ingenjör och kurator. Kravet på snabbhet vid färdigställandet av behandlingsplanen har medfört att vissa ändringar blivit påkallade i kung. d. 21 juni 1946 angående översändande av domar i vissa brottmål m. m. Prästbevis och, om personundersökning verkställts, ett exemplar av berättelsen om undersökningen skola numera av domstolen översändas till fångvårdsanstalten redan i samband med sändande av domsbevis, alltså samma dag domen faller.
    Beträffande varje intagen upprättas en behandlingsjournal, där förutom uppgifter om brott, straff, verkställighetstid, levnadsomständig-

DEN NYA S. K. RÄJONGPLANEN FÖR FÅNGVÅRDEN 683heter, ev. tidigare brottslighet, alkoholvanor m. m. införes behandlingsplanen och daganteckningar under strafftiden. Vid dennas slut översändes journalen till skyddskonsulenten, som fortsätter att föra den under den tid vederbörande står under tillsyn. Vid återfall i brott och ny fängelsevistelse rekvireras journalen och börjar återigen föras på fångvårdsanstalten. På detta sätt slås en behövlig brygga mellan kriminalvård på anstalt och i frihet.
    I fråga om behandlingsplaneringen (kollegier, behandlingsundersökning och på denna grundad differentiering och annan anstaltsbehandling) bygger man på erfarenheter från behandlingsformer, som i USA fått namnet classification.
    Räjongplanen för fångvården innebär en långt gående decentralisering av med vård och behandling sammanhängande uppgifter från fångvårdsstyrelsen till anstaltsgruppernas ledning. Den syftar till minskat pappersbedömande och därmed ökad muntlighet och omedelbarhet. Skrivandet om de intagna kan avsevärt inskränkas, och i samband med gruppindelningens införande har även registreringsförfarandet mycket förenklats. På detta sätt vinns ökad tid för de egentliga behandlingsuppgifterna. Genom att transporterna av intagna i princip begränsas till transporter inom varje anstaltsgrupp, synas de dryga kostnaderna för fångtransporter kunna rätt väsentligt nedskäras.

Gunnar Budstedt