R. A. WREDE. Finlands gällande civilprocessrätt. Första bandet. Fjärde upplagan. Utgiven av BO PALMGREN. Helsingfors 1953. Inb. kr. 42,00.

 

    Trots att utvecklingen inom processrätten ridit fort under de senaste decennierna, ha de stora processrättsklassikernas verk visat sig äga en betydande livskraft. Varken den genomgripande processreformen eller den moderna doktrinens i mycket förändrade syn på de processrättsliga grundbegreppen har hos oss mer än delvis kunnat förvisa en KALLENBERGS insatser till rättshistorien. Detsamma kan från svensk synpunkt sägas om WREDES klassiska verk. I Finland, där en fullständig rättegångsreform ännu icke genomförts, ha de i än högre grad bibehållit en central position inom processrättslitteraturen. Självklart är likväl, att utvecklingen inom lagstiftning, doktrin och praxis delvis gjort dem mindre användbara i den juridiska undervisningen eller eljest såsom

 

källa till kännedom om finsk processrätt av i dag. Det är därför synnerligen glädjande, att man efter förf:s död vidtagit åtgärder för utgivande av hans arbete om Finlands gällande civilprocessrätt i ny upplaga. Andra bandet av detta arbete utkom år 1943 i en fjärde upplaga, redigerad av GRANFELT. Denna är emellertid på grund av 1948 års reform av bevisrätten redan till stor del föråldrad. Det första bandet föreligger däremot nu i en aktuell fjärde upplaga, ombesörjd av Bo PALMGREN.
    Det har givetvis varit en utomordentligt svår uppgift för utgivaren att vid moderniseringen av detta band, vars senaste av förf. gjorda överarbetning skedde för mer än 30 år sedan, låta utvecklingen komma fullt till sin rätt utan att i alltför hög grad betaga verket dess prägel av Wredes eget författarskap. Detta har väl endast i mindre mån gällt lagstiftningen, även om mångfaldiga lagändringar, särskilt i fråga om domstolarna och deras behörighet, föranlett en betydande omarbetning. Beträffande systematisering och terminologi liksom i lagtolkningsfrågor och rättsteoretiska spörsmål måste det däremot ha tett sig synnerligen vanskligt att giva suum cuique. För dessa svårigheter och sin principiella uppfattning om deras bemästrande har utgivaren närmare redogjort i ett förord, till vilket härvidlag må i huvudsak hänvisas.
    På det hela taget har utgivaren i dessa hänseenden gått varsamt fram. Vad särskilt gäller »frågor som sammanhänga med den grundläggande teoretiska tankebyggnaden» har Wredes egen framställning lämnats väsentligen orubbad. Häremot lär i och för sig ingen invändning kunna resas. Såsom framhållits av OLIVECRONA (FJFT 1954 s. 328 f.) synes man emellertid ha haft fog för att vänta sig, att den främst av nämnde förf. utvecklade kritiken av hela den lära, på vilken framställningen i dessa stycken väsentligen bygger, icke blivit förbigången med tystnad. Även i andra hänseenden kan man naturligtvis, på enstaka punkter, hysa olika meningar rörande frågan, i vilken utsträckning nyare doktrin och praxis bort i en eller annan form beaktas. Det torde dock i själva verket vara oundgängligt, att lösandet av en uppgift av det slag, med vilken utgivaren haft att brottas, lämnar ganska avsevärt utrymme för meningsskiljaktighet i detta hänseende. Säkerligen måste enighet råda därom, att utgivarens arbete utgör en mycket beundransvärd prestation. Den grannlaga uppgiften hade näppeligen kunnat läggas i mera förfarna händer. Man vill livligt hoppas, att Palmgren får tillfälle att fullfölja det planerade arbetet med utgivandet av de övriga delarna av Wredes verk i en ny upplaga av samma höga klass som det föreliggande bandet.

Lars Welamson