Fondskatteförordningen och aktiebolagslagen.
I en artikel »Fondskatteförordningen och aktiebolagslagen» i SvJT 1955 s. 62 har advokaten GUNNAR BOMGREN gjort en del erinringar mot min uppsats i SvJT 1954 s. 570. De berör endast de konsekvenser jag
274 ERIK DANIELSSONtillskrivit ABL:s utbetalningsförbud i fråga om utköp enligt fondskatteförordningen och föranleder mig till ett par invändningar.1
Det är inte fullt klart men verkar sannolikt, att Bomgren anser återbäringskrav kunna framställas endast av aktiebolags konkursbo. För en sådan begränsning av återbäringsskyldigheten saknas stöd i ABL. Bortsett från att den som med vetskap om att olovlig vinstutdelning förekommit har köpt aktierna i ett bolag inte torde kunna själv genom bolaget kräva säljaren på återbäring, kan jag inte inse vad som skulle hindra styrelsen i ett solvent bolag att framställa återbäringskrav. Snarare synes det vara styrelsens skyldighet att göra det.
Huvudvikten i Bomgrens artikel ligger på ett resonemang om innebörden av att anläggningstillgångar köpes ut till ett pris, som ligger under deras verkliga värde. Om jag förstått Bomgren rätt, menar han att detta inte skall bedömas enligt vinstutdelningsreglerna utan enligt reglerna om nedsättning av aktiekapitalet. Man skulle kunna säga, att han vid sidan av de företeelser jag behandlat, nämligen förtäckt vinstutdelning och eliminering av vinst, för in en tredje, som kanske kunde kallas förtäckt utskiftning.
Man kan givetvis diskutera, huruvida den som har haft två lagliga tillvägagångssätt att välja på och föredrager att ta en genväg förbi båda därmed har åsidosatt reglerna för det ena eller det andra. Jag föredrager, trots vad Bomgren anfört, att tala om förtäckt vinstutdelning särskilt därför att man i fråga om förtäckt vinstutdelning har bättre vägledning av praxis och litteratur. Om hur en påstådd förtäckt utskiftning skall behandlas vet man knappast någonting. Möjligen kan man säga att konstruktionen skymtar fram i fallet NJA 1935 s. 357.
Det för Bomgren avgörande skälet att gå på reglerna om nedsättning av aktiekapitalet tycks vara, att förbudet mot vinstutdelning utöver de i lagen angivna gränserna skulle vara innehållslöst i fråga om sådan dold reserv i anläggningstillgångar, som beror på att dessa är värda mer än anskaffningskostnaden, nämligen om ABL:s värderingsregler iakttagits. Jag kan inte finna att man därför behöver lägga utköp av anläggningstillgångar under reglerna om nedsättning av aktiekapitalet.Vad Bomgren kallar utdelningsförbudet träder i funktion, om värderingsreglerna åsidosättes och resultatet begagnas för vinstutdelning. Det är också att märka, att en dold reserv av ifrågavarande slag kan upplösas genom realisation av tillgångarna. En på detta sätt uppkommen vinst kan användas för utdelning utan andra hinder än de av vinstutdelningsreglerna uppställda. Ett utköp av anläggningstillgångar till ett för kontrahenterna medvetet underpris synes mig kunna karakteriseras som en ofullständigt redovisad realisation med därmed sammanhängande förtäckt utdelning. Jag har i min uppsats antagit att vinst kan få elimineras. I anslutning härtill skulle jag närmast vilja beteckna den ofullständigt redovisade realisationen av anläggningstillgångar som olovlig vinsteliminering. Dess olovlighet beror på att den innebär kringgående av uppskrivningsförbudet. Jag medger gärna att man på den väg Bomgren följer sedan kan komma över till reglerna om nedsättning av aktiekapitalet. Däremot kan jag inte finna detta nödvändigt och föredrager att betrakta fallet såsom förtäckt vinstutdelning.
FONDSKATTEFÖRORDNINGEN OCH AKTIEBOLAGSLAGEN 275 Frågan om hur förtäckt utskiftning skall behandlas är i och för sig intressant, och det är kanske beklagligt att de som krävdes på återbäring i NJA 1951 s. 6 inte försökte försvara sina transaktioner även efter denna linje. De hade dock knappast vunnit något därpå.
Jag kan inte gå så långt som Bomgren tycks vilja göra i att betrakta reglerna om hur förändringar av aktiekapitalet skall genomföras såsom ordningsföreskrifter, vilka man kan gå förbi till ett eftersträvat »materiellt» resultat. Jag medger, att regeringsrätten i ett visst fall har tolkat bestämmelserna om förändringar av aktiekapitalet litet friare än väntat (jfr G. BIRKE i SvJT 1954 s. 263 ff och s. 602 f). Det finns dock inget belägg för att här relevanta regler om ändringar i aktiekapitalet på någon punkt skulle kunna förbigås.
Den enda utbetalningsförbudet berörande regel som kan konstateras vara genombruten av rättspraxis är den som kräver, att beslut om vinstutdelning skall fattas på viss bolagsstämma — eller över huvudtaget på bolagsstämma. Domarna i NJA 1951 s. 6 visar, att åsidosättande av denna regel inte medför återbäringsskyldighet, i den mån utdelningsbara vinstmedel finns enligt fastställd balansräkning för det närmast föregående räkenskapsåret. Underligt nog vill Bomgren likväl upprätthålla just denna regel gentemot advokaten WILH. PENSER och vill inte godkänna den, såvitt jag förstår, helt riktiga uppfattning, som Penser, dock utan att stödja den på rättsfallen angående förtäckt utdelning, framfört i SvJT 1953 s. 278 ff.
Hur man än vill se på frågan, torde det vara klart, att skattelagstiftningen här kommit till utan beaktande av reglerna i ABL. En konflikt mellan skatte- och civillagstiftningen har uppkommit, sannolikt i onödan. Något hinder att anknyta lämpliga skatteregler till ABL:s stadganden om vinstutdelning och nedsättning av aktiekapitalet kan inte ha funnits. Såvitt framgår av förarbetena har möjligheterna härtill inte ens undersökts.
Det förefaller självklart, att skatteförfattningar och civil lag inte bör strida mot varandra. Frågan kan få förnyad aktualitet i samband med förslaget om ändrad företagsbeskattning. Sådant detta förelåg i företagsbeskattningskommitténs betänkande gav det anledning till allvarliga erinringar ur ABL:s synpunkt. Jag kan här hänvisa till Svensk skattetidning 1954 s. 369 ff.
Erik Danielsson