Professuren i statsrätt och förvaltningsrätt vid Stockholms högskola sökes av docenten Hilding Eek, fil. dr och jur. lic. Stig Jägerskiöld samt docenterna Gustaf Petrén, Håkan Strömberg och Ole Westerberg.
Av de sakkunniga — prof. Poul Andersen, København, prof. Erik Fahlbeck, Lund, och prof. Nils Herlitz — har Andersen förklarat samtliga de sökande
364 NOTISERkompetenta till professuren, medan Fahlbeck och Herlitz funnit Petrén och Strömberg icke ha styrkt sin kompetens i ämnet statsrätt men väl i ämnet förvaltningsrätt. Beträffande rangordningen mellan de sökande ha Andersen och Herlitz placerat Westerberg, Eek och Jägerskiöld i nu nämnd ordning, varjämte Andersen satt Petrén och Strömberg på femte resp. sjätte plats. Fahlbeck har funnit Eek och Westerberg vara jämställda samt placerat dem i första rummet och Jägerskiöld i andra rummet.
I sitt utlåtande har Herlitz, professurens nuvarande innehavare, sammanfattningsvis uttalat:
Det har varit en glädje att överblicka den omfattande produktion inom den offentliga rättens — särskilt förvaltningsrättens — område som dokumenterar, att man på detta område har att räkna med fem på olika sätt väl förtjänta forskare. Då jag beträffande två av dessa, docenterna Strömberg och Petrén, med hänsyn till gällande bestämmelser ansett mig nödsakad att förklara deras kompetens icke styrkt, har det skett trots att jag i själva verket hyser den övertygelsen att de äga skicklighet för professorsämbete.
Av de tre sökande, som jag förklarat kompetenta, måste doktor Jägerskiöld, för vilken jag endast med tvekan kunnat avgiva kompetensförklaring, stå efter de båda andra.
Jämförelsen mellan docenterna Eek och Westerberg erbjuder svårigheter, då deras vetenskapliga läggning och prestationer äro så olikartade. Westerberg har emellertid ett bestämt företräde däri att han inom förvaltningsrätten, det viktigaste av de två ämnena, står långt framför Eek, som f. ö. på detta område torde få anses ha uträttat mindre än var och en av de medsökande. Eeks obestridliga företräde i statsrätt kan icke tilläggas samma betydelse; hans i och för sig värdefulla insats inom detta område har f. ö. ej samma tyngd som Westerbergs inom förvaltningsrätten. Vad deras allmänna läggning angår, innebär Eeks större rörlighet, allmänorientering och uppslagsrikedom en förtjänst som skall oförbehållsamt erkännas, men den kan icke uppväga den större förmåga av djupgående och givande vetenskaplig forskning som Westerberg särskilt inom förvaltningsrätten ådagalagt. Jag bortser här från den förmåga av sådan art som Eek kan anses ha visat inom den internationella rätten, då det här varit fråga om forskningsuppgifter av väsentligt annan art än dem som föreligga inom professurens område.
S. R.