GÖSTA HASSELBERG. Studier rörande Visby stadslag och dess källor. Mit deutscher Zusammenfassung. [Akad. avh.] Uppsala 1953. Almqvist & Wiksell. X 419 s. Kr. 20,00.

 

    Blott i ett enda medeltida exemplar på lågtyska finnes Visby stadslag bevarad till våra dagar. I lagens företal omnämnes förekomsten av ett äldre rättssystem, som konung Magnus Eriksson (1310—74) förnyade och stadfäste. Enligt företalet förordnade konungen därvid, att staden Visby skulle hava två lagböcker »en in götensch vnde en in dydesch. beide van enem sinne vnde rechte». Denna handskrift, som tillhört stadens rådhus, var flitigt i bruk till dess staden jämte ön efter Brömsebrofreden år 1645 åter kommit under svenskt välde. Sedermera har den två gånger blivit av trycket utgiven: år 1688 av J. HADOBPH och år 1853 av C. J. SCHLYTER. Någon denna handskrift motsvarande lagbok på gotländska har emellertid aldrig påträffats, men vardera utgivaren har spalt om spalt med den lågtyska texten givit en av honom gjord översättning till svenska. I företalet till sin edition utalar Hadorph, att boken »på göthiska är bortkommen i förra fegdetider», och i sin år 1690 daterade, blott i ett exemplar kända dedikation av utgåvan till stadens borgmästare och råd efterlyser han »den gambla göthiska lagboken». Schlyter åter tillbakavisar i sin editions företal Hadorphs förmodan, att en gotländsk lagtext skulle hava blivit utarbetad. Däremot finner Schlyter det vara otvivelaktigt, att den utgivna handskriften, som tillkommit på 1340-talet, är just det tyska exemplar av Visby stadslag, vars iordningställande konungen påbjudit. Av den äldre rättsordningen har man sedermera påträffat ett litet fragment i Wolfenbüttel och en avskrift av ett något mera omfattande, annat fragment i Riga, båda av ortografiska skäl daterade till tiden omkring år 1270.
    Det säger sig självt, att Visby stadslag, som genom de båda editionerna blivit känd för ett större antal forskare, tilldragit sig historikers, filologers och juristers intresse, men ingen har förmått att ägna lagen och dess källor en allsidig specialundersökning. Känner man lagens källor och förstår man dess innehåll, har man möjlighet till vida utblickar över östersjöområdets politiska, ekonomiska, kulturella och juridiska historia under medeltiden. Denna kunskap och insikt kan emellertid blott förvärvas av den, som genom historisk och filologisk skolning skaffat sig den nödvändiga grunden för en självständig undersökning av lagen och dess förebilder och efterliknelser. För att förstå lagens verkliga innebörd och betydelse kräves därtill verklig förtrogenhet med dåtidens juridiska problemställningar. Under ledning av sin lärare prof. ERLAND HJÄRNE, vår skarpsinnigaste rättshistoriker, har GÖSTA HASSELBERG genom djupgående och vidsträckta studier skaffat sig de erforderliga kunskaperna och den metodiska säkerheten, och han har redan i några mindre verk visat sig äga något av sin läromästares märkliga förmåga att leva sig in i en svunnen tids juridiska tankegångar. Med sitt nu framlagda stora verk framträder Gösta Hassel-

 

berg som en mogen vetenskapsman, som med självständighet och noggrannhet med säker hand fullbordat en betydande rättsvetenskaplig uppgift. Hans Studier rörande Visby stadslag och dess källor, som framlades för vinnande av den filosofiska graden, tillvann honom strax respekt och beundran inom olika fackkretsar, och han själv blev genast förordnad till docent i historia. Här är icke platsen att giva en detaljgranskning av avhandlingen. Det får räcka med en översikt av dess innehåll.
    Verkets första avdelning (s. 1—73) ägnas åt en framställning av uppgift, material och metod. Hasselberg ger en utmärkt sammanfattning av den äldre forskningens uppfattningar om Visbyrättens förhållande till rättssystem på den gotländska landsbygden, det svenska fastlandet och handelsstäderna i östersjöområdet. Han visar betydelsen av ett närmare studium både av de nordiska och de hanseatiska rättskretsarna och ger en självständig redogörelse för Rigarätten och de äldre redaktionerna av Novgorods Skra. Med hänsyn till arbetsmetoden framhåller Hasselberg, att man icke får uppfatta Visbyrätten såsom en vid ett visst tillfälle åstadkommen kompilationsprodukt utan såsom resultatet av en långvarig utvecklingsprocess. Därför har han valt metoden att efterforska eventuella paralleller till redaktionsschemat i näraliggande rättskällor och — framför allt — att ställa betydelsefulla rättsinstitut i relation till motsvarande institut i rättskretsar som på ett eller annat sätt kunna hava övat inflytande på rättsutvecklingen i Visby. Denna komparativa metod blir konsekvent tillämpad i de båda efterföljande avdelningarna.
    Bokens andra avdelning (s. 74—138) behandlar den i själva Visby stadslag förekommande regleringen av sjörätten, vilken icke är att förväxla med den s. k. Visby sjörätt som är en under 1400-talet uppkommen kompilation av framförallt franska och hanseatiska sjörättsregler. Efter en serie självständiga undersökningar av de sjörättsliga reglernas förhållande till motsvarande ordning i Bjärköarätten, Magnus Erikssons stadslag, de slesvigska sjörätterna och den hanseatiska sjörätten i Lybeck och Hamburg når Hasselberg till ett sammanfattande resultat. Visby stadslags sjörätt står till sin kärna de nordiska Bjärköabestämmelserna nära och rättsutvecklingen löper i centrala partier nära parallellt med utvecklingen i Bjärköarätten och Magnus Erikssons stadslag.
    Avhandlingens tredje avdelning (s. 139—352) ägnas en utförlig och inträngande analys av straffrätten enligt Visby stadslag. Man får vid läsningen av detta avsnitt en levande bild av den medeltida stadens kriminalitetsproblem och de lagliga medlen för kriminalitetens bekämpande. Bland de allmänna frågor, som författaren inledningsvis behandlar finner jag redogörelsen för begreppet »våda» schablonartad, varemot undersökningen av innebörden av termen »vorsate» och detta begreppsberöring med lybsk rätt är originell och övertygande. Inom straffsystemet fångar redogörelsen för användningen av fängelse såsom förvandlingsstraff för böter intresset. Här introduceras såsom nyhet en tanke, som ej är lika klart genomförd i samtida rättssystem och som på sin tid måste hava omskapat bötesstraffet. Såsom man kunde vänta av en krämarstad, äro bland de särskilda brotten tjuvnadsbrotten och för-

 

falskningsbrotten särskilt tydligt utformade och strängt bestraffade. Det är anmärkningsvärt, att Visby stadslag också härutinnan nära följer svensk fastlandsrätt, särskilt Magnus Erikssons stadslag.
    Ehuru detaljresultaten av de många särskilda undersökningar, som författaren företagit, sammanförts i slutet av varje kapitel, har författaren till sist samlat sina huvudresultat (s. 353—54). Med avseende å redaktionsschemat har Hasselberg uppvisat anmärkningsvärda paralleller mellan Visby stadslag och Bjärköarätten och likheterna inskränka sig icke härtill. Både inom sjörätten och straffrätten utvisa instituten i många avseenden en likartad uppbyggnad och utformning. Ehuru huvuddelen av straffrätten är mycket modernt och självständigt utformad i Visby behåller man där ännu den äldre fastlandsrättens utformning av specialfriderna sådana de förekommo före edsöreslagstiftningens tid.
    Tack vare Hasselbergs undersökningar veta vi numera mycket mera om Visby stadslags framväxt än tidigare. Den framstår nu i många hänseenden såsom en produkt av nordiska rättstraditioner snarare än hanseatiska. Påfallande svagt skymtar man inflytande från Danmark, och det är anmärkningsvärt, att Gotlandslagens rättssystem icke i högre grad präglar stadsrätten. Själv har Visby stadslag synbarligen influerat på andra stadsrätter särskilt den i Riga. Det har lyckats Gösta Hasselberg att övervinna de svårigheter som bestå i skillnaderna mellan den svenska medeltida lagstilen och det lågtyska juridiska språket. Trots att lagen i sin huvuddel blott är känd i ett enda exemplar, har han med stöd av jämförelser med andra rättssystem kunnat giva framställningen perspektiv i tid och tanke. Han har med sin lödiga rättshistoriska avhandling på ett avgörande sätt förändrat vår bild av Visby stadslag och lagt grunden till ett förnyat studium av staden Visbys utvecklingen under medeltiden.

Alvar Nelson