ALOIS TROLLER. Das internationale Privat- und Zivilprozessrecht im gewerblichen Rechtsschutz und Urheberrecht. Basel 1952. Verlag für Recht und Gesellschaft AG. XXIII + 294 s. Fr. 38,50.
 

BERNDT GODENHIELM. Utländsk och internationell patenträtt. Sthm 1953. Institutet för utländsk rätt. 148 s. Kr. 15,00.

 

    De områden där immaterialrätt och internationell privaträtt träffar samman hör till de i rättsvetenskapligt hänseende underutvecklade. Orsaken härtill är uppenbarligen — som i andra liknande fall — att den ena disciplinens specialister känner sig alltför obevandrade i den andra disciplinen för att våga sig på att göra en syntes. Enligt den schweiziske advokaten och universitetsläraren ALOIS TROLLER tillkommer det närmast immaterialrättsspecialisterna att här ta ett initiaiv: det bör inte vara särskilt svårt för dem att lära sig internationell privaträtt, medan det däremot är besvärligare för en icke fackman att bemästra den säregna immaterialrättsliga materian. Mot denna bakgrund

 

¹ Icke alltid är FRIEDMANS behandling av rättsfallen så omsorgsfull som man skulle önska. Vid sin behandling av ersättningsfrågan (s. 214) anser förf. sig sålunda kunna gå förbi det auktoritativa Chorzow Factory Case med anmärkningen att fullständigt återställande skulle innebära ett olidligt intrång i suveräniteten. — I så fall kan all ersättningsskyldighet anses olidlig för den exproprierande staten. 

bör man tydligen se tillkomsten av Trollers nya omfattande arbete »Das internationale Privat- und Zivilprozessrecht im gewerblichen Rechtsschutz und Urheberrecht». Förf. är internationellt känd genom tidigare immaterialrättsliga skrifter, främst »Der schweizerische gewerbliche Rechtsschutz» (1948). Hans nya bok är en värdefull handbok, som fyller ett behov för alla praktiker — oavsett nationalitet — vilka har att befatta sig med immaterialrättsliga frågor ute på världsmarknaden.
    Av titeln framgår att Trollers bok behandlar — förutom internationell processrätt — internationell privaträtt i egentlig mening, dvs vilket lands rätt som är tillämplig på rättsförhållanden eller, om denna term inte tillåts, sakförhållanden med ett internationellt inslag. Dessutom avhandlar boken till väsentlig del något som inte brukar räknas till internationell privaträtt i egentlig mening, nämligen s. k. Fremdenrecht, dvs utlännings rättsställning vid tillämpning av ett visst landsmateriella rätt. Boken spänner i princip över hela immaterialrätten (om man inte räknar med t. ex. rätten till personnamn); den berör upphovsmannarätt, patenträtt, rätt till mönster och modeller, varumärkesrätt, rätt till firma och även illojal konkurrens. Framställningen är inte hämmad av någon bestämd geografisk begränsning utan tränger ofta bort till de avlägsnaste av jordens hörn. Det är dock givet att förf. inte har eftersträvat någon fullständighet. Ett mammutverk har han inte velat skapa.
    Arbetet, som är överskådligt disponerat, sönderfaller i fyra huvuddelar. Den första, »die Grundlagen», ger en översikt i traditionell anda över olika begrepp och grundläggande principer på området. Den andra delen, som väl är bokens tyngdpunkt, kan sägas handla om utlännings rättsställning vid uppkomsten och upphörandet av immaterialrättigheter. En tredje del rör förlagsavtal, licensavtal och andra immaterialrättsliga avtal. I fjärde delen utreder förf., vilket lands ordinära domstolar eller skiljedomstolar som är behöriga i tvister på området.
    Samtidigt vill jag fästa uppmärksamheten på ett annat arbete inom samma ämnessfär, ehuru begränsat till patenträtt, nämligen numera professorn vid Helsingfors universitet BERNDT GODENHIELMS skrift »Utländsk och internationell patenträtt». Boken är utgiven i Sverige och skriven för svenska läsare; finsk rätt räknas sålunda som utländsk. Förf:s syfte, som han själv dock inte har angivit, förefaller vara att lämna den praktiske juristen en första hjälp att finna sig tillrätta utanför det egna rättsområdets gränser. Boken redogör bl. a. för hur Pariskonventionen och viktigare främmande länders lagstiftning har löst de väsentligaste patenträttsliga frågorna och ger i anslutning härtill anvisningar på litteratur för fortsatt studium.
    Liksom i sin doktorsavhandling från år 1950, »Patentskyddets omfång på basen av patentanspråkets funktionella innehåll» (jfr SvJT 1951 s. 129—131), visar förf. i sin nya bok en påfallande brist på intresse för frågor om patenträttens »natur», ställning i rättssystemet osv. Detta hindrar dock inte att han utan någon som helst kommentar — och omväxlande med andra uttryck — talar om »äganderätt» till uppfinning och patent (jfr t. ex. s. 16, 38, 39). Man har en känsla av att förf. genom att förbigå dylika frågor har velat markera sitt avstånds-

 

tagande från den teoretiserande metod av traditionellt kontinentalt snitt som tycks ha starkare rotfäste i Finland än i övriga nordiska länder. Frågan är dock, om inte förf. i sin i och för sig beaktansvärda strävan har gått för långt; man får akta sig för att kasta ut barnet med badvattnet.
    Det sägs ofta — och ibland med rätta — att en teoretisk behandling av ett ämnesområde blott tjänar till att i onödan krångla till de praktiska problemens lösning. Man skulle t. ex. kunna anmärka mot Trollers arbete, att den markerat teoretiska uppläggningen gör särskilt den inledande delen högst mödosam att penetrera och kanske onödigt tillkrånglad. Men lyckas man penetrera hans med beläsenhet och sakkunskap utarbetade teoretiska partier skall man finna att dessa ger stadga och klarhet åt hans verk — även om man inte skulle acceptera hans teoretiska premisser — och lämnar praktikern goda hållpunkter för att bedöma detaljproblem som inte behandlas i boken.
    Det är emellertid klart, att även Godenhielms uppläggning har sina svagheter. Den har, misstänker jag, bidragit till att göra särskilt det inledande kapitalet, »Gemensamma drag», ganska torftigt och oklart. Kanske är den inte heller utan skuld till vissa brister i stringens och i terminologisk och systematisk konsekvens, i den mån dessa inte får förklaras av att boken (tydligen en biprodukt av doktorsavhandlingen) är väl hastigt hopkommen. Vidare observerar man inte sällan, att den som försöker skriva t. ex. en patenträttslig handbok utan att ta direktställning till teoretiska grundfrågor av nyss angivet slag omedvetet hamnar i någon tvivelaktig äldre teoretisk uppfattning; härpå är kanske Godenhielms tal om »äganderätt» till uppfinning och patent ett exempel.
    En behandling av de teoretiska grundfrågorna kan alltså inte undvaras, men den bör bestämt inriktas på att förenkla i stället för att krångla till de praktiska problemens lösning. En sådan inriktning är ju naturlig i de nordiska länderna, där en förändrad — och förenklad — syn på juridikens grundfrågor allt mer tränger igenom. I själva verket borde rättsvetenskapsmännen för varje rättsområde konstruera en så enkel och praktisk »planritning» som möjligt — utan att därvid göra avkall på fundamentala principer rörande rättssäkerhet, följdriktighet osv. En sådan uppgift kan dock inte lösas på ett tillfredsställande sätt, om alltför stor hänsyn måste tas till tidigare doktrin och till föreliggande lagstiftning och rättspraxis. Av praktiskt betydelse blir ett sådant arbete därför främst inför en genomgripande revision av ett rättsområde: rättsvetenskapsmännen skulle, innan det egentliga lagstiftningsarbetet sätts i gång, »städa upp» i begreppsbildning, systematik och terminologi. Rätt genomförd kan en sådan »städning» betydligt underlätta lagstiftarens arbete och den kommande tillämpningen av lagen.

Svante Bergström