HERBERT VON BORCH. Obrigkeit und Widerstand. Zur politischen Soziologie des Beamtentums. Tubingen 1954. J. C. B. Mohr (Paul Siebeck). VIII + 243 s. Inb. DM 15,80.

 

    Problemet om folkets rätt till motstånd mot överheten i vissa lägen rymmer en frågeställning, som knappast har aktualitet för oss svenskar. Desto livligare sysselsätter det tyskarna, som upplevat statsskick, där frågan om motstånd mot överheten varit brännande för mången. Såsom norm för i vilka fall en dylik rätt till motstånd föreligger har i efterkrigsdiskussionen vanligen uppställts den satsen att medborgarna äga värja sig mot en regim som förgriper sig på de allmänt erkända människorättigheterna. I den hessiska författningen av 1946 stadgas t. o. m. att det är en vars rätt och plikt att göra motstånd mot inkonstitutionellt utövat offenligt våld. Liknande stadgande finnes i Bremens författning av 1947.
    I föreliggande arbete behandlas tjänstemannakårens ställning. Denna intar en central plats i det kraftfält, där överhet och motståndsrörelse mötas. Tjänstemannakåren är det organ genom vilket överheten verkar — även när den begår övergrepp; moståndet kan därför bliva fullt effektivt, endast om tjänstemännen deltaga i motståndsverksamiheten. Ansvaret vilar tungt på denna grupp.
    Framställningen är mycket brett upplagd. Med stor lärdom utvecklas huru överheten i olika statsbildningar från äldsta tid till våra dagar stött sig på

 

60 LITTERATURNOTISERen byråkrati och en tjänstemannakår av växlande slag. I ett andra avsnitt av boken behandlas med samma bredd olika teorier om motstånd — både Luther och Calvin ha fått sin beskärda plats — och dessas sociologiska bakgrund.
    Metoden är historiskt sociologisk. De rättsliga synpunkterna ha givits begränsat utrymme. Icke desto mindre ger boken en god bakgrund till problemet om betydelsen av tjänstemannens lydnadsplikt i straffrättsligt hänseende, ett ständigt återkommande tema i exempelvis krigsförbrytarprocesserna.
 

G. P.