Fångvårdens räjongplan. Fångvårdens organisationskommitté (ordf. byråchefen Torsten Eriksson) har d. 24 okt. 1955 avgivit ett slutbetänkande, kallat Räjongplanens fullföljande (SOU 1955:40).
    Räjongplanen, som i sina huvuddrag godkändes av 1953 års riksdag, innebar en genomgripande administrativ omläggning inom fångvården. Fångvårdsanstalterna skulle delas in i grupper och anstalterna inom varje grupp samverka som en arbetsenhet under ledning av en centralanstalt. I samband därmed skulle beslutanderätten i de flesta ärenden rörande de intagnas behandling delegeras från fångvårdsstyrelsen till centralanstalternas styresmän, fångvårdsdirektörerna, vilka hade personlig kontakt med de intagna och bäst kände till dem och deras förhållanden. Från och med d. 1 okt. 1954 har anstalterna för det ordinära fångklientelet varit indelade i grupper.
    Fångvårdens organisationskommitté, som varit sammansatt av representanter för justitiedepartementet, fångvårdsstyrelsen och statens organisationsnämnd, har haft till uppgift att framlägga förslag till åtgärder för reformens genomförande. Kommittén har under år 1954 till justitieministern överlämnat förslag i olika organisationsfrågor. I sitt nu överlämnade slutbetänkande redovisar kommittén de erfarenheter som hittills vunnits av det nya systemet. Kommittén konstaterar därvid på grund både av egna iakttagelser och uttalanden från anstalternas styresmän att reformen i huvudsak slagit väl ut. Under hänvisning härtill anser kommittén att systemet bör utvidgas till att omfatta även anstalterna för förvarade och internerade samt för fångvårdens ungdomsklientel. Kommittén föreslår också bl. a. en fastare reglering av fångvårdsdirektörernas befogenheter. Vidare lägger kommittén fram förslag till en behandlingsjournal, som fortlöpande skall föras under straffverkställighet och tillsyn, samt en plan för utbildning av fångvårdspersonal i tillsynstjänst. Betänkandet upptar i övrigt en översyn av arbetsförhållandena på centralanstalterna och förslag till viss av översynen föranledd personalförstärkning.
    I en bilaga till betänkandet har jur. kand. Sven Larsson redogjort för sin sedan hösten 1953 bedrivna gruppterapeutiska försöksverksamhet bland kriminalvårdsklientelet. Erfarenheter av denna verksamhet har tidigare redovisats i SvJT (1955 s. 65 f).

S. F-r

 

    Förslag till luftfartslag D. 29 nov. 1955 ha 1945 års lufträttssakkunniga till justitieministern överlämnat sitt slutbetänkande, innehållande förslag til lluftfartslag (SOU 1955:42). Förslaget är av blandat offentligrättsligt och pri-

vaträttsligt innehåll och omfattar, förutom från 1955 års lagstiftning om inteckning i luftfartyg övertagna bestämmelser om registrering och bärgning av luftfartyg, stadganden bl. a. om luftfartygs nationalitet, märkning, luftvärdighet och bemanning, om luftfartygs befälhavare och om tjänsten ombord, om flygplatser och markorganisationen i övrigt, om tillstånd till luftfartsverksamhet, om skyldighet att landa, om fartygshandlingar, om nedsättning av ersättningsskyldighet vid vållande till skada, om flygräddningstjänst och undersökning av luftfartsolyckor samt om rätt att hindra luftfartyg att avgå. Däremot ingår förslaget icke på de ämnen, som nu regleras i lagen om befordran med luftfartyg och lagen angående ansvarighet för skada i följd av luftfart. Förslaget omfattar också straffbestämmelser och särskilda föreskrifter om statlig luftfart.
    Bakom det framlagda förslaget ligger ett flerårigt nordiskt samarbete, särskilt nödvändigt med hänsyn till förhållandena inom SAS.
    Betänkandet är undertecknat av de sakkunnigas ordf. riksmarskalken Birger Ekeberg, f. d. hovrättsrådet Hugo Wikander, direktören i rederiaktiebolaget Nordstjernan, f. d. hovrättsrådet Allan Björklund och hovrättsrådet Karl Sidenbladh. Såsom experter under utredningen ha biträtt nuvarande generalsekr. i ICAO Carl Ljungberg under den tid han var överdirektör och chef för luftfartsstyrelsen samt chefsombudsmannen hos SAS Erik Norman.

 

K. S.