POUL ANDERSEN. Dansk Statsforfatningsret. Kbhvn 1954. Gyldendal.
       XIX + 809 s. Dkr. 48,00.

 

    I början av 1946 tillsattes i Danmark en författningskommission med uppgift att utarbeta en ny Grundlov. Denna såg dagen 1953 och medförde bland annat en sänkning av rösträttsåldern till 23 år, tvåkammarsystemets avskaffande som följd varav den danska folkrepresentationen numera består endast av Folketinget, parlamentarismens lagfästande, införande av låt vara icke särskilt långtgående nya bestämmelser om folkomröstning, grundlagskrav på domstolsprövning av frihetsberövanden utanför straffrättsskipningen m. m. En ny Tronfølgelov inskränker tronföljdsrätten till avkomlingar till Christian X och drottning Alexandrine men ger å andra sidan kvinnor arvsrätt till Danmarks tron.
    Prof. POUL ANDERSEN, som 1944 utgav första delen av en »Dansk Statsforfatningsret», var därefter både sysselsatt med att fullfölja det litterära verket och delaktig i förarbetena till den nya grundlagen. Resultatet har blivit ett helt nytt arbete »Dansk Statsforfatningsret», som på en gång har företrädet av att vara en s. a s. ugnsfärsk produkt av en initierad grundlagsfader och ger uttryck åt de väl övervägda tankegångarna hos en erfaren och mångkunnig vetenskapsman på den offentliga rättens område. Verket behandlar systematiskt hela den danskastatsrätten med undantag för medborgarskapsrätten och reglerna om statsterritoriet. De historiska sammanhangen belysas och jämförelser dragas med främmande, särskilt nordisk rätt. Problemen ställas klart och de besvaras efter ingående juridisk analys. Betydande utrymme ägnas frihetsrättigheterna, vilkas plats i statsrättens system motiveras sålunda: »Det kan tænkes, at de demokratisk legitimerede Magthavere vil give Love og træffe andre Beslutninger, som kompromitterer Demokratiets Forudsætninger . . . Det er da en yderligere Udbygning af Demokratiet, hvis en Grundlov indeholder Bestemmelser, der udelukker saadanne Love og Beslutninger . . . » (s. 102).
    För den som har att vetenskapligt sysselsätta sig med statsrättsliga frågeställningar är Poul Andersens stora verk av värde helt allmänt, alltså inte bara som en källa till kunskap om dansk rätt. Man kan exempelvis peka på den inträngande behandlingen av expropriationsrätten (s. 717—794). Rent praktiskt får den danska grundlagsreformen och inte minst den rättsvetenskapliga sammanfattningen av dess resultat också betydelse ur svensk synpunkt, nämligen om en revision av de svenska grundlagarna till sist skall framträda ur den i Sverige pågående livliga diskussionen bland lärd och lekt kring hithörande problemkomplex. Omsorgen om den enskilde medborgarens intressen drivs i Danmark långt. Poul Andersens redogörelse i skilda sammanhang för domstolarnas lagprövningsrätt (s. 450—477), den dömande maktens ställning i allmänhet (s. 562—586) och domstolarnas uppgifter i samband med frihetsberövanden (s. 610—619) ger åtskilliga uppslag att ta fasta på. De danska reglerna om folkomröstning sakna icke heller intresse för oss och det sätt, varpå parlamentarismens principer införlivats med grundlagstexten, ger också jämförelsematerial åt den svenske grundlagstiftaren. På en punkt måste ur svensk synpunkt en gensaga göras mot Poul Andersens framställning. Han gör gällande (s. 454), att i Sverige

 

»Domstolene ikke antages have nogen Prøvelseret» (av lagars grundlagsenlighet) och sammanställer detta med det intressanta men icke verifierade påståendet, att den svenska lagstiftningsmakten »er utvivlsomt mere nøjeregnende med Grundlovens Overholdelse end lovgivningsmagten i Danmark». Även före rättsfallet NJA 1951 s. 39, som får anses ha undanröjt varje tvivel om att domstolarna i Sverige antagas ha rätt att pröva lagars grundlagsenlighet, torde dock domstolsprövning av lagstiftningsmaktens beslut i Sverige ha tett sig som mer än en rent teoretisk möjlighet. Om det är riktigt, att regering och riksdag i Sverige visat sig särskilt angelägna att icke överträda grundlagen eller i varje fall mer nogräknade än sina danska motsvarigheter, synes man förty icke kunna söka grunden till en sådan pliktbestämd attityd hos den politiska maktens utövare i en föreställning hos dem, att värnet av grundlagen helt var deras sak och till ingen del ankom på domstolarna.
    Till Poul Andersens imponerande verk kan den svenska läsaren icke undgå att knyta den reflexionen, att det är i hög grad beklagligt att vi i Sverige icke ha någon systematisk juridisk framställning av statsrätten. MALMGRENS »Sveriges författning» är redan föråldrad och hade f. ö. alltid svårt att slå igenom som lärobok, och statsrätten måste f. n. studeras med hjälp av specialarbeten, delvis föråldrade också de, eller populärvetenskapliga översiktsarbeten. Malmgrens »Sveriges grundlagar» (6:e uppl., 1951), som väl får sägas vara vårt statsrättsliga standardverk, är trots sina stora förtjänster allenast en kort kommentar och kan icke ersätta ett systematiskt verk. Degraderas i en reform av juristutbildningen statsrätten till »en översikt av viktigare grundlagsstadganden och andra konstitutionella bestämmelser samt en orientering om medborgarnas allmänna fri- och rättigheter, någon kännedom om olika författningstyper och politiska åskådningar samt Sveriges politiska liv»,¹ blir det än viktigare att den översikt och orientering, som kräves av bl. a. blivande domare, inhämtas ur ett statsrättsligt arbete, som utmärks av både fullständighet och juridisk kvalitet och som därigenom åtminstone möjliggör ett mer ingående studium då behov härav gör sig gällande. Vi ha i Sverige anledning att avundas den danska juristvärlden det tillskott dansk rättslitteratur fått genom Poul Andersens verk.
 

 

Hilding Eek