HANS V. HENTIG. Die Strafe. Band II. Die modernen Erscheinungsformen. Berlin, Göttingen och Heidelberg 1955. Springer-Verlag. 415 s. DM 36,60.
För kort tid sedan utkom den första volymen av prof. v. HENTIGS stora verk »Die Strafe» med titeln »Frühformen und kulturgeschichtliche Zusammenhänge» (se SvJT 1955 s. 50). Redan nu föreligger även den andra delen som bär titeln »Moderne Erscheinungsformen der Strafe». I denna volym vill förf. ge en analys av de straff som användes i vår tid men avser härvid mindre straffen som juridiska än som sociologiska och psykologiska fenomen.
Bokens tyngdpunkt ligger på frihetsstraffet såsom samhällsskyddets alltjämt viktigaste om än mycket problematiska instrument. v. Hentig avstår i regel från — just detta gör hans bok så originell och så givande — att redogöra för verkställighetslagar och anstaltsstadgor, viktigt är för honom allenast fängelsets realitet. I främsta rummet vill han försöka ge ett svar på frågan, hur fången känner ett mångårigt frihetsberövande, hur hans kropp och hans psyke reagerar för det permanenta anstaltslivets onaturliga, ofta förvrängda och förkrympta levnadsformer. Men samtidigt ställer han den i sammanhanget inte oväsentliga frågan: hur ser vaktpersonalens värld ut, hur påverkas dessa människor av fängelsernas atmosfär och av sin maktställning.
På samma sätt som i sina tidigare kriminologiska arbeten använder v. Hentig det för honom karakteristiska skrivsättet att hålla sig själv något i bakgrunden. I stället för att själv lägga ut texten låter han så mycket som möjligt människor innanför fängelsemurarna med egna ord redogöra för förhållandena och ge uttryck för känslor och reflexioner. Han ger läsaren del av vittnesmål från interner och fångvaktare, av deras mot varandra stridande synpunkter, av anklagelser och argument från ömse sidor. På detta sätt vill han låta en nyanserad, färgstark, sanningsenlig bild av fängelsestraffets sociala och psykologiska struktur framträda för läsaren.
Frihetsstraffets historia är icke lång. Fängelsets mångartade förelöpare — inburandet av människor i dystra gropar, hålor, torn och fästningar men även fängsligt förvar i kungliga slott såsom Towern, Bastiljen och Schlüsselburg — innebar oftast icke en av domaren ådömd brottspåföljd utan användes som häkten för misstänkta personer eller tjänade andra ändamål (tortyr, krävande av lösen, förvaring av sinnesrubbade och i synnerhet till att avlägsna furstliga personer och politiska fiender). Tämligen sent blev frihetsberövandet ett straff för ej politiska brott. Av ROBERT V. HIPPELS och THORSTEN SELLINS forskningar torde framgå att fångvårdens historia egentligen börjar med
1596 års korrektionshus i Amsterdam. Sedan dess har mycket skett, fångarnas lidanden har ofta lindrats men ofta också ökats.
Fängelset utgör ett begrepp i föreställningsvärlden och innebär en straffrättslig sammelbeteckning för frihetsförlust. Däremot utgör det icke någon enhetlig social företeelse; livet inom de olika fånganstalterna varierar nästan lika mycket som livet i frihet. Fängelsernas beskaffenhet och struktur är beroende av tidsåldern och den kulturella nivån, av regeringsmaktens inställning, av intagningens syfte, av de system och metoder som tillämpas och av de personer som har hand om fångvården. Karakteristiskt för varje fängelse är emellertid att de intagna artificiellt avstängas från yttervärlden. Så snart det är fråga om att långvarigt avskilja en människa eller en människogrupp från det normala fria livet har man alltid att räkna med allvarliga konsekvenser och reaktioner och dessa förtjänar i hög grad att uppmärksammas av kriminalisterna.
Påtvingad isolering i fängsligt förvar är en naturvidrig livsform. Den inspärrade blir beroende av andras hjälp även för de mest elementära livsbehoven. Fängelset skyddar i regel fången mot att dö till följd av svält, törst, sjukdom, köld, dråp, självmord och egna laster, han riskerar inte att stupa i krig eller att möta andra livsförkortande händelser. Redan härigenom måste långa frihetsstraff framkalla sociologiska omvärderingar samt fysiologiska och själsliga förändringar. Livet är inte längre behärskat av »struggle for life»; eller också tar sig strävandena efter några snävt begränsade personliga fördelar andra, egenartade, konstlade former. Långtidsfången är fri från faror, näringsbekymmer och hemlöshet och är även berövad möjligheten att ägna omsorger åt sig själv, åt andra och åt sin framtid. Därmed förfaller de viktigaste av de motiv som bestämmer den fria livsföringen. Med upplösningen av naturlig mänsklig och familjär sammanlevnad, med oförmågan att tillfredsställa de normala önskemålen eller drifterna, med förlusten av initiativ och ansvar och med förkrympningen av affekter och emotioner försvinner de starka stimulanserna för människans naturliga handlande. Nya mest primitiva motiv, nya ofta råa stimulanser, en alldeles ny värdeskala uppstår. Långtidsfången formas småningom fysiskt och psykiskt till en produkt av fångenskapens yttre och inre isolering och naturvidrighet.
Hur ser fängelsets mikrokosmos ut inifrån? Vilka funktionella och psykologiska förändringar undergår fången, vilka somatiska och själsliga rubbningar uppstår?
v. Hentig försöker att svara lidelsefritt, objektivt och minutiöst. Det skulle kanske ligga nära till hands att här plocka fram några detaljer som kompletterar kända fakta eller som väcker intresse därigenom att de verkar synnerligen förbluffande eller frestar till motsägelse. Därmed skulle man dock knappast ge en riktig bild av boken. Visserligen är förf:s material enormt, men varje detalj utgör tack vare en mycket omsorgsfull disposition endast en sten i en stor mosaik. Man kan bara hänvisa till boken själv.
Tyvärr måste man dock göra vissa anmärkningar mot förf:s behandling av källmaterialet. Citaten följer varandra nästan på måfå, fastän kvalitet och vederhäftighet av dessa citat ofta torde vara mycket olika.
Ingen har väl läst DOSTOJEWSKIS eller OSCAR WILDES beskrivningar av sina upplevelser i tukthus utan att bli gripen, men man frågar sig om känslor, intryck och omdömen hos en sensibel diktare kan vara representativa för den ryske eller engelske medelfångens reaktion och själsliv. WERA FIGNERS och furst KRAPOTKINS böcker är mycket fängslande, men båda var anarkistiska »Überzeugungstäter» och torde som sådana ha reagerat annorlunda på den nya omvärlden än den vanlige fången samt känt sig som »outsiders» bland sina medfångar. Över huvud ligger det i sakens natur att endast intellektuella fångar kommer till tals. Får man generalisera deras omdömen? v. Hentig har själv uppmärksammat detta problem (s. 205) men citerar trots detta ofta utan kommentar eller kritik mycket subjektiva reflexioner och detta även om det tydligen gäller extrema undantagsfall eller rena kuriositeter.
Emellertid ha några intellektuella långtidsfångar visat sig vara utmärkta uttolkare av frihetsstraffets mekanism. Inom den äldre tyska tukthuslitteraturen finns några särskilt värdefulla verk, som förf. ofta anlitar. De viktigaste av dessa böcker är författade av riksdagsmannen LEUSS (1903) som dömts för ett av aktningsvärda bevekelsegrunder begånget menedsbrott, advokaten HAU (1925) som fått tukthus på livstid för i vinningssyfte förövat mord på sin svärmor och prof. FUCHS (1931), en bayersk separatist som begått högmålsbrott. Inom senare tysk litteratur på området märkes två framstående författare, ERNST VON SALOmon (delaktig i 1923 års Rathenau-mord) »Die Geächteten» och HANS FALLADA (i unga år dömd för förmögenhetsbrott) »Wer einmal aus dem Blechnapf frisst». De citerade engelskspråkiga källorna är tyvärr icke kända för anm.
I svenska fångvårdsanstalter fanns år 1953 14 livstidsfångar (13 straffångar samt 1 återintagen internerad) och 117 intagna som ådömts frihetsförlust på minst fyra år (72 straffångar samt 45 förvarade och internerade). Siffrorna är proportionellt sett låga och de förhållanden under vilka dessa personer leva är utan tvivel ojämförligt mindre onaturliga än i andra länders fängelser där långa strafftider är vanliga. Trots detta kunde det vara givande att få veta något om dessa fångars fysiologiska och psykiska tillstånd vid utskrivningen.
Gerhard Simson