CURT OLSSON. Om köpares borgenärsskydd vid köp av lös egendom. Helsingfors 1954. Söderström & C: o. 176 s. (inkl. litteraturförteckning, rättsfallsregister m. m.). — Skrifter utgivna av Svenska handelshögskolan nr 1.

 

    Förestående arbete behandlar, från finländsk rätts utgångspunkt, den klassiska frågan om »äganderättens övergång» vid köp — särskilt, såsom titeln visar, det parti därav som gäller köparens skydd mot säljarens borgenärer. I Finland har, säges det, »avtalsprincipen» närmast gällt såsom ett axiom, men förf. vill nu undersöka principens giltighet samt skälen för och emot densamma. Detta vore motiverat även av innehållet i andra rättsordningar; »exempelvis i Sverige tillämpar man numera traditionsprincipen såsom översta regel». Tyngdpunkten ligger emellertid på hur de olika borgenärsskyddsfrågorna äro att bedöma enligt finländsk rätt.
    Arbetet innefattar en klar, intelligent och skickligt gjord framställning av ämnet. Ganska elegant skrivet är det också. Helt naturligt ger det visserligen en svensk läsare icke så mycket nytt. Det var ju rätt länge sedan frågeställningen på detta område, för annan nordisk rätts del, hyfsades och hithörande spörsmål närmare utreddes — genom arbeten av VINDING KRUSE, UNDÉN, Ross m. fl. Resultaten härav ha ock förf., såsom förklarligt är, i största utsträckning tillgodogjort sig. Men arbetet har ändock sitt intresse även ur svensk rätts synpunkt. Mest gäller detta kanske det avsnitt som handlar om genusköp (s. 119). Inom parentes sagt tycks även hos oss benägenheten att, åtminstone i viss mån, draga slutsatser direkt från ett antagande om viss tidpunkt för »äganderättens övergång» vid köp (av fast eller lös egendom) vara svårutrotligt, jfr NJA 1955 s. 449 och 1956 s. 140.
    Arbetet skulle fått betydligt större värde, om ej säkerhetsköpen hållits utanför framställningen. Förordet synes visa att förf. själv har klart för sig, att en undersökning om sådana köp knappast kan undgås, därest hans ämne skall bli allsidigt belyst.

 

Hjalmar Karlgren

 

KNUD EHLERS. Håndhævelse af undladelsespligter. Kbhvn 1955. Nyt Nordisk Forlag Arnold Busck. 158 s. Dkr. 14,00.

 

    År 1954 uppställde Köpenhamns universitet i »Retsvidenskab B» såsom prisuppgift: »Der ønskes en undersøgelse af med hvilke midler en pligt til undladelse kan gøres gældende og af betingelserne for sådan

ne retsmidlers anvendelse.» Förestående avhandling har utarbetats till fullgörande av denna uppgift och belönats med universitetets guldmedalj.
    Prisuppgiftens omfattning är ju efter orden utomordentligt vidsträckt och bör ha berett åtskilliga svårigheter i fråga om ämnets närmare begränsning, Förf. har stannat för att begränsa sin framställning till civilrättsliga förhållanden men behandlar såväl kontraktsrättsliga som utomobligatoriska sådana. Själva begreppet underlåtenhetsplikt har förf. avstått från att söka definiera. Han nöjer sig härvidlag med att anknyta till konventionell uppfattning av underlåtenhet enligt allmänt språkbruk. Uppgiftens uttryck »retsmidler» har uppfattats så, att undersökningen väsentligen inriktats på reglerna om »egentlige processuelle tvangsfuldbyrdelsesmidler». Sådana åtgärder som exempelvis nödvärn, hävning av kontrakt och skadeståndskrav behandlas sålunda i princip icke, ehuru de tillfälligtvis beröras för att belysa ämnet i övrigt. Själv sammanfattar förf. föremålet för undersökningen som »spørgsmålet om hvilke retsmidler en privat person kan bringe i anvendelse overfor en anden privat person (eller offentlig myndighet, der optræder som privat person) ved aktuelt foreliggende krænkelse af en undladelsespligt, der enten er hjemlet i aftale mellem parterne eller som har et andet særligt retsgrundlag udover den almindelige (strafferetlige) beskyttelse af den enkelte borgers retssphære.»
    Trots de ovan antydda begränsningarna har det behandlade materialet nödvändigtvis blivit mycket heterogent. Inom ramen för framställningen har fallit exempelvis så skilda företeelser som boskillnad under skilsmässoprocess, fastställelsetalan och återvinning i konkurs av avtal som ålägger gäldenären en underlåtenhetsplikt. Det är givet att undersökningen under sådana förhållanden icke kunnat göras särskilt inträngande utan fått en översiktlig prägel. Redogörelsen för gällande dansk rätt upptager f. ö. icke mer än 28 sidor. Den utgör likväl en värdefull orientering över reglerna på området och bildar tillika genom talrika hänvisningar till rättsfall och litteratur en utmärkt basis för ett mera ingående studium. Främst är det kanske reglerna om »fogedforbud» såsom »foreløbigt retsmiddel» och om s. k. »umiddelbare fogedforretninger» vilka för en svensk läsare tilldraga sig intresset såsom motsvarigheter till vissa av våra regler om säkerhetsåtgärder och summarisk process. Ett särskilt kapitel redovisar en statistisk granskning av de i Ugeskrift for Retsvæsen för åren 1934—1953 publicerade avgörandena rörande underlåtenhetsplikter. Oaktat, såsom förf. själv framhåller, materialets begränsning manar till försiktighet i fråga om slutsatser, ger dock denna undersökning ett visst allmänt intryck av de skilda typfallens absoluta och relativa frekvens.
    Förhållandevis stort utrymme ägnas åt redogörelser för svensk, norsk, engelsk, tysk och fransk rätt. Mot bakgrunden härav gives en kort sammanfattande översikt över vissa problem av mera allmän räckvidd och deras lösning i skilda rättssystem. Arbetet avslutas med en intressant kritik av gällande dansk rätt. Till bokens förtjänster hör överhuvud mestadels träffande iakttagelser rörande för- och nackdelar av skilda regler, både danska och utländska. Icke minst de lege ferenda erbjuder den även för svenska läsare åtskilligt av intresse.

 

Lars Welamson