Utredning av sinnesundersökningsväsendet. För att utreda frågan om en omorganisation och effektivisering av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet har justitieministern, statsrådet Zetterberg tillkallat sakkunniga (jfr ovan s. 544).
    I direktiven erinras om den nuvarande organisationens tillkomst 1945; organisationen består av två helt skilda delar, den ena avsedd för undersökning av misstänkta som är häktade och den andra för undersökning av misstänkta på fri fot. När statsmakterna stannade för den uppdelade organisationen skedde detta under betonande av att anordningen kunde godtagas såsom ett övergångsstadium till en mera ändamålsenlig organisation.
    För att komma tillrätta med de långa väntetiderna vidtogs vissa lagändringar 1954. Justitieministern uttalar att härigenom nåddes en märkbar förbättring av läget men att det visat sig att förbättringen endast varit temporär. Undersökningstiden för häktade uppgår f. n. till omkring fyra månader. Departementschefen finner nu att en utredning bör komma till stånd för en genomgripande översyn av organisationen.
    Som en viktig punkt bör utredas, huruvida effektiviteten kan väsentligt ökas genom tillskapande av en enhetlig organisation, uttalar justitieministern och fortsätter:
    Utredningen bör emellertid i detta avseende vara helt förutsättningslös.Det är givet att en sammanslagning skapar flera ingalunda lättlösta problem; bl. a. uppkommer frågan om organisationen bör anknytas till fångvårdsväsendet eller till sinnessjukhusen eller till äventyrs uppbyggas fristående med egna anstalter. Vid ett ställningstagande härtill måste de skilda förutsättningar som föreligger i fråga om undersökning av häktade och undersökning av icke häktade noga beaktas. Det samband som kan föreligga mellan sinnesundersökningar i rättegång samt undersökning och behandling på verkställighetsstadiet bör även tagas i betraktande. Som ett alternativ bör undersökas, om icke de fördelar som en sammanslagning skulle innebära kan i det väsentliga vinnas genom att uppdelningen i princip bibehålles men överbygges genom en intim samordning och samverkan mellan de båda grenarna av organisationen.
    I direktiven beröres även frågan om personalorganisationen. Justitieministern anför:
    Här möter emellertid ett mycket allvarligt problem, nämligen frågan om rättspsykiaterkårens rekrytering. I själva verket förhåller det sig så, att den nuvarande organisationen, som i sig själv är otillräcklig, blivit ytterligare försvagad genom att ett flertal vakanta tjänster icke kunnat besättas på grund av brist på kvalificerade sökande. Dessa rekryteringssvårigheter sammanhänger nära med att det överhuvud taget råder stor brist på psykiatrer, men de torde även ha andra orsaker, bl. a. att rättspsykiaterns arbete är av ganska speciell natur, vilket anses medföra viss risk för isolering från yrkeskåren i övrigt. Det blir en angelägen uppgift för utredningen att undersöka vad som kan göras för att lösa detta svåra problem. Givetvis är det icke möjligt att uppbygga en effektiv undersökningsorganisation, om icke tillgång finnes till skickliga och erfarna rättspsykiatrer.
    Utredningen skall också undersöka vilka möjligheter som finns att förbättra organisationen genom att på icke-medicinsk personal lägges arbetsuppgifter för vilka rättspsykiatern icke bör belastas och genom att åväga- 

bringa samarbete mellan läkare och socialarbetare och inkoppla psykologisk expertis i arbetet.
    För att nedbringa balansen av väntande undersökningsfall måste enligt justitieministern även temporära, snabbt verkande åtgärder tillgripas. Åt medicinalstyrelsen bör uppdragas att i samråd med fångvårdsstyrelsen undersöka vilka åtgärder som lämpligen kan vidtagas i sådant syfte och framlägga förslag därom med det snaraste för beaktande vid budgetarbetet innevarande höst.
 

C. H.