GUNNAR LAGERGREN. Internationella handelskammarens förliknings- och skiljedomsreglemente, antaget vid kammarens kongress i Tokio den 15—21 maj 1955. Exportföreningens förlag. Sthm 1956. 83 s. Inb. kr. 16.00.

    Såsom medel för lösande av internationella tvister har Internationella handelskammaren, vars generalsekretariat är beläget i Paris, upprättat en förliknings- och skiljedomsorganisation. Sedan d. 1 juni 1955 gäller ett nytt reglemente för denna organisations verksamhet. Några huvudpunkter är följande.
    Förlikningsförfarande kan inledas på yrkande av vilken affärsman som helst som är invecklad i en internationell tvist (något krav på ömsesidig överenskommelse om förlikningsförfarande eller på förlikningsklausul i kontrakt e. d. uppställes icke). Hänvändelse kan ske antingen direkt till Internationella handelskammaren eller till någon av dess nationalkommittéer (den svenska nationalkommittén har adressen Västra Trädgårdsg. 9, Sthm) Om motparten accepterar att förlikningsförsök göres, tillsättes av handelskammarens president en förlikningsnämnd om tre personer. Denna nämnd,

vars ordförande skall ha annan nationalitet än parterna, skall upprätta ett förslag till förlikning. Om förslaget godkännes av parterna, upprättas ett protokoll över förlikningen. Om det däremot icke godkännes, står det parterna fritt att bringa tvisten inför ordinär domstol eller (om skiljeavtal föreligger) inför skiljedomstol. »Intet av vad som kan ha åtgjorts, sagts eller skrivits i syfte att uppnå en förlikning skall i något avseende sedermera kunna åberopas emot part under skiljedomsförfarande eller inför domstol.»
    För att skiljeförfarande skall kunna komma till stånd fordras att parterna enas härom eller att de tidigare träffat skiljeavtal (i ett bihang till reglementet ges rekommendationer beträffande utformningen av skiljeklausuler, lämpade att intagas i kontrakt). Om denna förutsättning är uppfylld, kan vilken som helst av parterna åstadkomma att skiljeförfarande genomföres och, även för den händelse att motparten skulle tredskas, leder fram till ett avgörande. Om parterna ej träffat överenskommelse rörande skiljedomstolens sammansättning — deras valfrihet i detta hänseende är begränsad —skall såsom skiljeman fungera en ensamdomare, utsedd av handelskammarens »skiljedomstol» (måhända vore »skiljedomsinstitut» en korrektare benämning). Denne domare skall vara av annan nationalitet än parterna. Genom vissa särskilda föreskrifter är det sörjt för att skiljedomen skall komma att fylla de formella krav som de från fall till fall tillämpliga nationella lagarna uppställer för att tvångsverkställighet skall kunna ske.
    Det nu åsyftade reglementet har i svensk version (jämsides med de engelska och franska originalversionerna) publicerats av hovrättsassessorn GUNNAR LAGERGREN i den ovan angivna skriften. Till reglementet har Lagergren fogat en kommentar som ger god belysning på åtskilliga dunkla punkter och som tillhandahåller praktiska råd åt dem som önskar beträda de utvägar som Internationella handelskammaren ställt till buds.

P. O. B.