TROELS G. JØRGENSEN. Andreas Frederik Krieger. Juristen. Politikeren. Borgeren. Arne Frost-Hansens Forlag. Kbhvn 1956. 291 s. Dkr. 18.00.
Namnet A. F. Krieger säger väl en svensk jurist av i dag inte så mycket. I Danmark är han nog också bevarad i hågkomst mera som politiker än som jurist. Emellertid har han gjort en betydande insats även på rättslivets område. Han tillhörde initiativtagarna till de nordiska juristmötena och var ordförande vid det första mötet (1872; K. var vid tiden för utfärdandet av inbjudan till mötet justitsminister men hade under sommaren samma år bytt ministerium och blivit finansminister). Dessutom var han dansk redaktör för det högst märkliga verk som under namnet Nordisk Retsencyklopedi utkom åren 1878 ff i fem band och gav en tämligen utförlig framställning av de flesta delar av svensk, dansk och norsk (i stor utsträckning dansk-norsk) privat och offentlig rätt.
Krieger var född 1817 och dog 1893, efterlämnande — inter alia — en betydande förmögenhet (därifrån stammar »det Finneske Legat») samt mycket utförliga dagböcker, vilka utgivits av trycket och som enligt Nordisk Familjebok »utgöra en huvudkälla till tidens politiska historia».
Troels G. Jørgensen ger i den föreliggande breda och mycket detaljrika biografien över Krieger en tämligen utförlig skildring också av den utpräglat vimsiga behandling för vilken dagböckerna av J. och andra utsattes och som slutade med att de blev uppeldade under en värmeledningspanna.
B. L.
LEWIS MAYERS. The American legal system. New York 1955. Harper & Brothers. IX + 589 s. $ 6,50.
I förordet till ovannämnda arbete uttalar förf. — professor i juridik vid City College i New York — att trots det stora intresse för amerikanska samhällsförhållanden som gjort sig gällande utomlands är kännedomen där om rättskipningen i USA fortfarande bristfällig. Detta uttalande torde icke minst äga tillämpning på de nordiska länderna. I ECKHOFFS 1953 utgivna bok Rettsvesen og rettsvitenskap i USA (anm. i SvJT 1954 s. 158) behandlas domstolsväsendet endast i förbigående. En uppsats av TAMM i Tidsskrift for Rettsvitenskap 1950 tar däremot mera direkt sikte på domstolsorganisationen men behandlar själva processförfarandet ganska kortfattat.
Svårigheten när det gäller att ge en framställning av USA:s rättegångsväsende består i att detta icke är enhetligt i de 48 stater som tillsammans bilda unionen. De rättskipande organen ha tillskapats vid olika tidpunkter och under olika inflytelser. Förf. har sökt lägga huvudvikten vid de gemensamma dragen. Rättskipning utövas emellertid inte bara av delstatsdomstolarna utan även av federala domstolar. Dessa handlägga bl. a. mål, där det är fråga om tillämpning av för hela unionen gemensam lagstiftning, samt tvister mellan medborgare i olika delstater, om tvisteföremålets värde överstiger visst belopp. Här är domstolsorganisationen enhetlig: i botten 86
District Courts, minst en i varje stat, som mellaninstans 11 Courts of Appeals och i toppen Supreme Court. Distriktsdomstolarna äro enmansdomstolar med— i förekommande fall — jury. I andra instans prövas målen i regel av tredomare. Vid distriktsdomstolarna förekomma på sina håll besvärande balanser, med vilka man söker komma till rätta genom att tillfälligt överflytta domare från mindre arbetsbelastade domstolar. Sådan tjänstgöringsskyldighet åligger domarna, trots att alla äro utnämnda vid en viss domstol. Supreme Court består sedan 1869 av nio domare, vilka samtliga deltaga i varje mål. Den avgör även konstitutionella tvistefrågor och har därigenom möjlighetatt utöva inflytande på hela samhällsutvecklingen. Någon egentlig balans har den inte, enligt förf. beroende på att den hänsynslöst utövar sin rätt att vägra prövningstillstånd. Förf. återger utan avståndstagande kritik av innebörd att orsaken härtill är motvilja från domstolsledamöternas sida att ta befattning med särskilt svåra mål eller att träffa impopulära eller politiskt icke önskvärda avgöranden.
I arbetet behandlas såväl den judiciella som den administrativa domstolsorganisationen ävensom skiljedomsförfarandet. För rättegångsproceduren lämnas en fyllig redogörelse. Framställningen är ingalunda rent deskriptiv; förf. ger den historiska bakgrunden till de rättsinstitut han skildrar och redogör även för föreliggande reformförslag. Han söker inte dölja de mindre tilltalande företeelserna i amerikanskt rättsliv, t. ex. tredje graden vid polisförhör — mer eller mindre accepterad av den allmänna opinionen såsom nödvändig i kampen mot den grövre brottsligheten — samt de politiska bossarnas inflytande inom rättsväsendet. Detta inflytande gör sig gällande inte bara i fråga om de domar- och åklagarposter som besättas genom val. Även när det gäller poster vilkas innehavare utnämnas av presidenten — hit höra alla domar- och åklagarbefattningar vid de federala domstolarna — göra sig partisynpunkter gällande, i fråga om domarna på det sätt att presidenten måste ha senatens godkännande för att en utnämning skall bli gällande; i praktiken är det senatorerna från den stat där domstolen är belägen som ha det avgörande inflytandet, förutsatt att de tillhöra samma parti som presidenten. I annat fall är det presidentpartiets organisation i vederbörande stat som i realiteten avgör vem som skall utses. I fråga om den högsta instansen i vissa delstater finnas föreskrifter att ledamöterna skola utses bland medlemmarna i båda de existerande politiska partierna.
De federala åklagarna äro inordnade i ett hierarkiskt system med Attorney General i toppen, och dessa åklagare anses mycket effektiva. De olika delstaternas åklagare, vilka praktiskt taget alla få sina befattningar genom val, äro däremot inte ansvariga inför någon annan än sina väljare. Följden har blivit att dessa åklagare utsättas för frestelsen att ta partipolitiska hänsyn vid utövande av sin verksamhet. I denna ingår jämväl att föreslå storleken av det straff den tilltalade förskyllt, och dessa förslag följas regelmässigt av domstolarna.
Arbetet, vilket bygger på förf:s collegeföreläsningar i ämnet, är enligt företalet det enda som innehåller en systematisk redogörelse för amerikanskt rättegångsväsende i alla dess former. Rikedomen på detaljuppgifter är emellertid ägnad att — åtminstone för en utländsk läsare — i någon mån undanskymma huvudlinjerna.
T. M.