VEM VAR LAGUTGIVAREN
CLAUDIUS ÅKERMAN?
AV PROFESSOR JAN ERIC ALMQUIST
Lagutgivarna från 1600-talet äro alla kända personer med ett undantag: Claudius Åkerman. Medan övriga lagutgivare återfinnas i en mängd olika uppslagsböcker, är det förgäves man i dylikt sammanhang efterspanar Åkermans namn. Av lagarna hade som bekant J. BUREUS1 utgivit Upplandslagen och östgötalagen 1607, konung Kristoffers landslag 1608, Hälsingelagen 1609 och konung Magnus Erikssons stadslag 1618 samt G. STIERNHIELM Västgötalagen 1663. Tid efter annan hade Burei editioner utkommit i nya upplagor genom boktryckarna Ignatius Meurers och Heinrich Keysers försorg och på deras bekostnad stundom separatim och stundom i samlingsband.2 År 1665 hade planlagts att åstadkomma ett nytt samlingsband, som skulle omfatta samtliga förut på svenska utgivna lagar och dessutom också Södermannalagen och Västmannalagen. Meurer hade denna gång fått uteslutande privilegium på utgåvan. Enär det här gällde även förut outgivna lagtexter, var boktryckaren nödsakad att anlita sakkunnig hjälp, och en sådan ställdes också till hans förfogande, genom att Kungl. Maj:t uppdrog åt Claudius Åkerman att biträda Meurer »vid lagböckernas korrigerande».3 Samlingsbandet utkom 1666 med en gemensam titel: »Sverikes rikes laghböker, som äre landz-lag, stadz-lag, Uplandz lagh, Wästgötha lagh, östgötha lagh, Söderman l., Wästmanna och Helsing lagh, såsom ock Kon. M:tz placat angående justitiæ sakerne, rättegångz-ordinancie, rättegångz-process och domare-reguler. Nu på nytt medh nyttige concordantier och register förbättrat och uthgången.» Därefter följa särskilda titelblad för varje lag. Det har ansetts, att Åkerman redigerat hela samlingsbandet med undantag av Västgötalagen.4 Att han i varje fall ej endast sysselsatts med de förut outgivna lagarna framgår av att landslagen, som tryckts redan 1665, försetts med rättelser, vilka tillfogats av en person med initialerna C. A. — J. RUDBECK omtalar i sin lagbibliografi, att därmed »avses Claudius Åkerman» utan att förklara, hur bokstaven A kan betyda Åkerman. Till denna fråga återkommer jag längre fram. Såväl Södermannalagen som Västmannalagen, vilka i olikhet med landslagen trycktes först 1666, säges redan på titelbladet vara på kunglig »befallning utav ett gammalt manuskripto, som finns in archivo regni, med flit avskriven och med de andra lagböckerna jämfört av Claudio Åkerman». Och dessutom har samme person i särskilda förord motiverat lämpligheten av att landskapslagarna utgåvos genom
trycket, ehuru deras regler ofta stodo i strid med gällande lag. Det ena motivet angives vara den rättshistoriska synpunkten, att de gamla lagarna »klarligen» utvisa »med vad iver och sätt lag och rätt uti detta höglovliga konungariket är vorden fordom tid handhavd och övad». Det andra motivet säges vara deras subsidiära giltighet, eftersom de utreda »många händelser och fall, som ännu vid närvarande tider infalla kunna, varav mången torde i sitt ämbete något understöd hava».
Då C. J. SCHLYTER 1838 utgav Södermannalagen på nytt, hade han också att taga ställning till Åkermans tidigare edition. Schlyter benämner honom i förordet (s. XLIII) »J. U. Doctorn och utnämnde professorn vid universitetet i Dorpt Åkerman» och har efter vanligheten en hel del att säga om föregångarens bristfälliga utgivningsmetoder. År 1841, då Schlyter tryckte Västmannalagen, yttrar han sig ungefär på samma sätt i motsvarande förord (s. XXXVI), ehuru han denna gång undviker att titulera honom. Förklaringen ges i en not, där det heter: »Att Åkerman varit J. U. Doctor har jag antagit efter äldre uppgifter, vilkas riktighet jag varken haft anledning eller tillfälle att undersöka. Förhållandet drages i tvivelsmål av W. G. Lagus i programmet till 1840 års J. U. Doctors promotion vid Helsingfors universitet, sid. 30». Sedan vi härigenom fått kunskap om att Åkerman skulle ha promoverats i Finland, kunna vi gå till ett modernare arbete för att få närmare upplysning i frågan, nämligen till A. LILJENSTRAND, Juridikens studium vid Åbo universitet (1890). Det utredes där (s. 37), att före 1840 endast två juris doktorspromotioner företagits vid Åbo universitet, den ena 1650 14/6, då Mikael Wexionius (adlad Gyldenstolpe) promoverades, och den andra 1660 19/7, då brodern Olof Wexionius fick mottaga insignierna. Någon tryckt juridisk avhandling, som bär Claudius Åkermans namn på titelbladet, är icke heller känd.
Enligt Schlyter skulle Åkerman ha varit »utnämnd» professor vid Dorpats universitet. Det kan då till en början konstateras, att ett modernt arbete i ämnet, omfattande 200 sidor, av J. BERGMAN med titeln »Universitetet i Dorpat under svenska tiden» (1932) ej på något ställe omtalar Åkermans namn. Mystiken tätnar alltmer. Var han varken juris doktor eller juris professor kan man med skäl fråga. Efterföljande utredning, som grundar sig på en undersökning av det bevarade urkundsmaterialet, kommer att lämna svar på hithörande spörsmål.
Första gången Claudius Åkerman kommer till synes i urkunderna är i Uppsala universitets matrikel den 22 maj 1655. Han kallade sig vid inskrivningen Claudius Johannis Akerensis Upl. och åtföljdes av sin bror Olaus Johannis Akerensis. Då det är känt,5 att denne var född 1629, kan Claudius' ålder med stöd härav beräknas till omkring 1628. Det gemensamma latiniserade namnet torde betyda, att bröderna härstammade från Åkers skeppslag i Uppland, men vem fadern Johannes eller Johan varit kan tills vidare ej avgöras. Att han fungerat som något slags ämbets- eller tjänsteman synes framgå av ett kungligt brev i riksregistraturet (RA) 1665 23/10, som utgör ett svar på en av sonen Claudius ingiven skrivelse. I denna hade sonen omtalat, att hans framlidne far haft vissa fordringar på kronan för gjord tjänst, vilka sonen
önskade få tillgodogöra sig för egen del med hänsyn till sina brydsamma ekonomiska omständigheter. Under sina studier vid universitetet under senare hälften av 1640-talet kommo bröderna överens om att byta efternamn och i stället kalla sig Agræus. överenskommelsen kom också att gälla en yngre bror, som 1650 inskrevs vid Uppsala universitet under benämningen Petrus Johannis Agræus Uplandus. Denne blevs edermera artilleripredikant och levde ännu 1667, då han processade å sin hustrus vägnar om arv efter hennes styvfar.6 Claudius avvek 1651 till Åbo, vid vars universitet han inskrev sig under namnet Agræus7 och där han studerade för juris professor Mikael Wexionius-Gyldenstolpe till en början etik och ekonomi8 och därefter juridik. Under dec. 1659 disputerade Claudius Agræus i Åbo pro gradu doctoris på en juridisk avhandling »De fideiussionibus» med juris professorn Olof Wexionius som preses. Men denne var, som redan nämnts, då ännu ej själv juris doktor och kunde följaktligen icke utan vidare promovera en sådan. Härigenom få vi förklaring, dels till att någon promotion ej skett såsom följd av nämnda disputation, och dels till att namnet Åkerman ej finnes angivet på avhandlingens titelblad.
Brodern Olof hade stannat kvar i Uppsala och småningom avancerat till juris professor därstädes. I fullmakten, som är utfärdad den 21 december 1664, kallas han Åkerman. Han avled som professor 1678. Claudius har tydligen varit tveksam, om han skulle följa broderns exempel och för andra gången byta namn. Ännu 1665 i oktober kallar han sig fortfarande Agræus,9 men 1666 skriver han sig Åkerman i samband med utgivandet av Södermannalagen och Västmannalagen. Initialerna C. A. i 1665 års landslagsedition få härigenom sin naturliga förklaring. A betyder Agræus, icke Åkerman. Vad doktorstiteln angår, undertecknade han oftast sina bevarade skrivelser med namnet och bokstäverna J. U. D., varav kan dragas slutsatsen, att han själv ansåg sig vara doktor. En följd härav blev också, att han i flera kungliga brev tituleras doktor.9 10 Det är dock ej alldeles uteslutet, att han begärt och med hänsyn till omständigheterna fått kungligt tillstånd att begagna titeln.
Det gällde nu för Agræus-Åkerman att skaffa sig en dräglig inkomst, och han försökte också genom skrivelser till Kungl. Maj:t11 — enligttidens sed vanligen odaterade — att få regeringens fullmakt exempelvis till sekreterartjänsten i Åbo hovrätt (1660) och till häradshövdingämbetet i Seminghundra, Vallentuna och Danderyd (1664), för att nämna blott några exempel, allt dock förgäves. Däremot lyckades han den 4 november 1668 erhålla fullmakt att från 1669 vara professor juris civilis Romani et politices vid den livländska akademien, samtidigt som Carl Lundius d. ä. blev professor juris publici et ethices. Härom är att säga följande.
Sedan förmyndarregeringen med rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie i spetsen 1666 bestämt, att ett universitet skulle upprättas i Lund den närmaste tiden, vilket ock skedde i början av 1668, väcktes
tanken att samtidigt återupprätta universitetet i Dorpat, som sedan den ryska invasionen 1656 helt legat nere. Redan 1667 hade man gjort upp ett förslag till akademistat för år 1668 med bl. a. två juris professorer.12 Till det ena ämbetet var Lundius designerad;13 till det andra tänkte man sig 'en god juris doktor från Tyskland.' Sedan det emellertid kommit till regeringens kännedom, att den gamla universitetsbyggnaden i Dorpat förstörts i en brand, beslöts att akademien istället skulle förläggas till hamnstaden Pernau. Till beslutet torde ha bidragit, att De la Gardie 1668 innehade Pernau grevskap. Det är då, som Åkerman kommer med i bilden. Förmodligen delvis för sina förtjänster om lagutgivningen och delvis i brist på någon annan lämplig juris doktor bestämde sig regeringen för Åkerman, och den 4 november s. å. utfärdades som nämnt fullmakter för såväl honom som Lundius. I verkligheten skulle det dröja mer än 20 år, innan universitetet kunde träda i funktion. Det visade sig sålunda till en början, att den byggnad, som upplåtits i Pernau för ändamålet, var i trängande behov av förbättring, innan den skulle kunna tagas i anspråk. Och därefter uppstod det ena hindret efter det andra, allt under det att tiden gick.14 Åkerman har m. a. o. aldrig fått tillfälle att utöva sitt ämbete. Det är detta som åsyftas, då denne av Schlyter och andra tituleras »utnämnd professor».15 Emellertid framgår det av olika handlingar, att Åkerman, som av Kungl. Maj:t även i fortsättningen tilldelats arbete inom kansliet eller »riksens justitiearkiv»,16 i efterhand fått uppbära lön som professor på grundval av den livländska akademiens stat.17 Under sådana förhållanden är de ticke nödvändigt att anföra professorstiteln med inskränkande tillägg.
Av handlingar i Stockholms stads arkiv och kammararkivet framgår, att Åkerman levde 1679 men var död före 1682 22/2, då hans änka omtalas. Han kan alltså sägas ha avlidit någon gång omkring 1680.18 En bouppteckning i Stockholms stads arkiv19 efter en av hans svågrar upplyser om att hustruns namn var Elisabet Jonsdotter Genberg. Hon var syster till den kände borgmästaren i Sundsvall Olof Genberg. Makarna efterlämnade icke några barn.