JOHN ALSÉN. Sjömanslagen jämte författningar rörande sjömannen. 3:e uppl. Sthm 1956. Norstedts. 284 s. Kr. 22,00.

    Genom 1922 års sjömanslag utbröts ur den egentliga sjölagstiftningen de delar som berör sjömannens privaträttsliga tjänsteställning. Hit hör det sjörättsliga tjänsteförhållandet för befälhavare och besättning samt besättningens rättigheter och skyldigheter i tjänsten. Regleringen av befälhavarens tjänsteställning i övrigt, särskilt såvitt avser den nautiska och kommersiella ledningen av fartyget, fick kvarstå i sjölagen. Den nya sjömanslagen av 1952 — vilken liksom sin företrädare tillkommit i nordiskt lagsamarbete — skiljer sig frän den äldre i huvudsak däri, att sjöfolket erhållit ökad trygghet i anställningen och vidgade sociala förmåner. Grunduppfattningen är dock att lagstiftningen angående sjöfolkets förhållanden icke bör avvika från motsvarande regler för arbetaren i land mer än som är påkallat av sjömansyrkets särart. En omdebatterad fråga har varit i vad mån lagens bestämmelser bör vara tvingande. Frånsett de regler som tillgodoser säkerheten till sjöss eller eljest är av allmänt intresse, anses bestämmelserna i allmänhet kunna sättas ur kraft genom avtal.
    Med föreliggande arbete har justitierådet JOHN ALSÉN i förlagets gula serie utgivit en ny upplaga av sin innehållsrika och vägledande kommentar till denna lagstiftning. Däri har även upptagits tillhörande specialförfattningar av olika slag, såsom om arbetstid, befäl, bemanning, inskrivning och mönstring, sjömansskatt, välfärdsanordningar etc. Rättsfall är redovisade även från grannländerna. Det utförliga sakregistret synes kunna göra arbetet tillgängligt även för kretsar som närmast berörs av denna socialt betydelsefulla materia.
    Slutligen skall återigen lovordas förlagets goda vilja att pryda upp vår juridiska litteratur med trevligt utförda skyddsomslag kring pärmarna. Sjömanslagens blå omslag med svart och vitt tryck är utomordentligt tilltalande

LITTERATURNOTISER 345och föranleder anm. att åter komma med den fromma förhoppningen att förlaget snart låter oss få se ett annat yttre även på lagboken. Varför inte ett grönt band. Och med ett riksvapen som ser ut som ett sådant bör göra.

S. F.